Skogaholms herrgård

På 1790-talet bodde adelsfamiljen Wennerstedt på Skogaholms herrgård. Familjen Wennerstedt bestod av generalmajor Gustaf Philip Wennerstedt, friherrinnan Brita Elisabet Tersmeden och deras tre tonårsdöttrar. På herrgården levde förutom familjen många anställda. Här arbetade en så kallad guvernant som var döttrarnas privatlärare, en bruksinspektor, en skrivare som hjälpte Gustaf Philip med hans arbete och en taffeltäckare som ansvarade för dukningen. På herrgården fanns också trädgårdsmästare, kuskar, betjänter, drängar, kokerska och hela tolv pigor. 

Herrgården renoverades i gustaviansk stil 

När herrgården byggdes på 1680-talet så var byggnaden rödmålad med gråa pelare och fönsterluckor. Invändigt var väggarna klädda med vävtapeter i starka färger och taken var målade med träd och bladverk. I mitten av huset låg salen och förmaket där man tog emot gäster och på var sida om salen fanns långa korridorer med rum.  

På 1790-talet hade modet ändrats och Gustaf Philip Wennerstedt renoverade huset i den gustavianska stilen. Fönstren förstorades och ytterväggarna putsades gula. Innertaken målades vita och vävtapeterna dekorerades i ljusa färger med bårder med motiv från antiken. I salen målades panelen ljusgrå med gulddetaljer och runt väggarna hängdes porträtt av släktingar upp. Från salen byggdes också en dörr ut i trädgården, inspirerad av den franska filosofen Rosseaus tankar om att det äkta fanns i naturen.   

Köket i en flygelbyggnad 

Vägg i vägg med salen låg salsskänken, ett litet dolt rum från vilket maten serverades. Själva köket låg, på grund av brandrisken, i en flygelbyggnad. Maten bars över gårdsplanen och levererades in i salsskänken genom en lucka i väggen. Där stod betjänterna som sedan kunde kliva ut genom en lönndörr i salen och servera middagsgästerna. 

I köksflygeln fanns, utöver köket, tjänarnas matsal och sovrum för pigorna och hushållerskan. Tvärs över gården låg en till flygelbyggnad som var till för gäster. 

Järnbruk, jordbruk och skog 

Till Skogaholms herrgård hörde järnbruk, jordbruk och skog. Under 1600-talet växte järnhanteringen i landet och vid slutet av seklet var Sverige en av världens största producenter av järn. Järnbruken krävde mycket skog, men det gällde att inte avverka mer skog till kolning än att träden hann växa tillbaka.  

Skogaholms bruk tillverkade spadar, skyfflar, hästskor och åkerbruksredskap. En del av järnet såldes till utlandet och då tog järnbruket hjälp av stockholmsfirman Tottie och Arfwedsson som sysslade med export. Läs mer om familjen Tottie

Trädgårdar för njutning och potatis 

Till herrgården hörde även en stor trädgård med lindalléer, en ängslik engelsk trädgård och en lustgård med raka parterrer inspirerad av en fransk barockträdgård. Vid herrgårdens östra gavel låg köksträdgården, kantad av fruktträd och bärbuskar. Där odlades både kålväxter och sallad, snittblommor, kryddor och örter och där fanns även ett stort potatisland. 

I slutet av 1700-talet började allt fler att odla potatis, eller ”jordpärer” som de kallades. Potatisen möttes först av en viss misstro, den upplevdes som smaklös och man visste inte hur den skulle lagras. På Skogaholms herrgård arbetade informatorn Anders Eneström som uppmuntrade folket i socknen att odla den nyttiga potatisen. Flera av Skogaholms arbetare fick till och med betalt i potatis. Med tiden började människor att se potatisens fördelar och i början av 1800-talet var potatisodlandet utbrett i landet.  

Läs mer om trädgården vid Skogaholms Herrgård.

Om byggnaden

Skogaholms herrgård skapades på Skansen för att visa en herrgårdsanläggning från den senare hälften av 1700-talet. Till herrgården hör fem byggnader som kommer från olika delar av Sverige. 

Mangårdsbyggnaden byggdes troligen 1684 till giftermålet mellan Catharina Rosenberg och Anders Wennerstedt. Ursprungligen var byggnaden rödfärgad med säteritak täckt av spån. Efter några årtionden byggdes hörnpaviljongerna till och på 1790-talet renoverades herrgården i gustaviansk stil.  

De två rödmålade flyglarna kommer från Gullaskruvs herrgård i Småland vars huvudbyggnad brann ner. Flyglarna är timrade i en våning med säteritak klätt med spån. Till gården hör också två paviljonger, timrade i en våning med karnisformigt svängda takfall klädda med spån. Den västra paviljongen kommer från Söderköping och är daterad 1650–1730, den östra paviljongen är en kopia som byggts på Skansen. I köksträdgården står även ett lusthus från Bellmansgatan 30 i Stockholm, daterat till år 1700. 

När Skogaholms herrgård kom till Skansen 

Skansens grundare Artur Hazelius drömde redan 1897 om en förfallen herrgård, en dröm som levde vidare efter hans död. Ingen byggnad i gott skick skulle flyttas utan det behövde vara en byggnad som kunde räddas till eftervärlden. År 1929 fann man Skogaholms herrgård vars huvudbyggnad inte användes och inte heller hade genomgått större moderniseringar.  

När byggnaden började plockas ner uppstod frågan i vilken stil som den skulle återuppföras. Att återställa den i originalstil från 1680 skulle medföra att fönster behövde förminskas och att väggpartier skulle tas bort. Skansen valde istället att visa hur byggnaden såg ut efter renoveringen på 1790-talet, men delar av den äldre inredningen finns kvar i några rum.  

Vid återuppförandet på Skansen fanns bara ett fåtal originalmöbler kvar från Skogaholms herrgård, bland dessa matbordet i salen och ett grönt bokskåp. Byggnaden möblerades i stället efter bouppteckningar från familjen Wennerstedt och målade amatörbilder från tiden. Ett av rummen inreddes som en barnkammare på 1790-talet med gunghäst och dockskåp. 

På Digitalt Museum kan du läsa mer om huvudbyggnaden och även se en 3D presentation.