Arbetarbostaden

Under 1800-talet växte Sveriges befolkning och allt fler flyttade in till städerna för att söka arbete. Den stora inflyttningen till gjorde att det saknades bostäder och trångboddheten var utbredd. När bostadsbristen var som störst så bodde man även i uthus, vedbodar och andra ouppvärmda utrymmen.

Arbete, konkurrens och protest

Arbetsdagarna kunde vara upp till 1o–12 timmar långa. År 1890 hölls den första 1 maj-demonstrationen med krav på 8 timmars arbetsdag. Andra viktiga krav var rösträtt för alla och förbud mot barnarbete. Arbetarna konkurrerade om anställningarna och ett sätt att öka sina chanser till att få en anställning var att gå med på en lägre ersättning. Arbetet var säsongsbetonat och många personer hade inte arbete året om.

Arbetarnas boendeförhållanden

Arbetarbostaden visar hur en familj bodde i ett rum i slutet av 1800-talet. Det finns inget separat kök, utan rummet värmdes av en kakelugnsspis där maten också lagades. Vatten och ved bars uppför för den långa branta trappan och dasset låg ute på gården.

I den utdragbara sängen sov föräldrarna tillsammans med ett av de yngsta barnen och i soffan sov flera barn. De som inte fick plats i soffan eller sängen fick sova på halmmadrasser på golvet. På golvet låg trasmattor och när det var kallt på vintern så täckte de hela golvet. Trots den utbredda trångboddheten så hade man inneboende som delade på en madrass på golvet – allt för att klara hyran.

Kvinnorna tog extrajobb

I Arbetarbostaden står en trampsymaskin. Förutom att ta hand om hem och barn så tog många kvinnor sömnadsarbete. En hemsömmerska kunde arbeta åt ett skrädderi, att sy upp en rock eller en kostym tog många timmar och lönen var knapp. Det var påfrestande att sitta böjd över arbetet och ögonen ansträngdes av den svaga belysningen.

Barndomen i staden

Barnen fick ofta klara sig själva, gator och bakgårdar var deras lekplatser. Det fanns inte många leksaker utan barnen lekte med varandra, de äldre lärde de yngre. Vanliga lekar var kurragömma, tafatt samt katt och råtta.

Flytten till Skansen

I slutet av 1920-talet planerade Skansen att uppföra ett stadskvarter. Stockholms stad hade under samma period köpt in äldre fastigheter för att ge plats åt nya, större och modernare hus. Huset på Bondegatan 50 i Stockholm revs 1929 och skänktes till Skansen där det återuppfördes 1935.

Interiören uppfördes till Metallarbetarförbundets jubileumsutställning 1938 och låg först i en utställningslokal nedanför rulltrappan. Två år senare flyttades inredningen till huset från Bondegatan, man gjorde då en rekonstruktion efter omfattande undersökningar om bostadsförhållanden i Stockholm på 1880- och 1890-talet.

Om byggnaden

Huset är timrat i två våningar och klätt med stående locklistpanel. Fasaden är målad med röd slamfärg och fönstersnickerierna är målade med linoljefärg i grått, fönsterbågarna i engelskt rött. Sadeltaket är klätt med torv.