En vuxen gråsäl äter i genomsnitt 7 kg fisk per dygn
Gråsälen är väl anpassad för ett liv i vatten och kan dyka ner till flera hundra meters djup. För att klara det höga vattentrycket på de djupen har sälen revben som kan tryckas ihop utan att de inre organen skadas. Den kan stanna under vatten i upp till 20 minuter och till och med sova under vatten.
Hanen är ofta mörkgrå, brun eller svart med ljusa fläckar medan honor och ungdjur är ljusgrå med mörka fläckar. Hanen blir upp till tre meter lång och kan väga runt 300 kg. Honorna är mindre, de blir upp till 2 meter och 200 kg tunga.
I Sverige har vi tre sälarter: vikare, knubbsäl och gråsäl, varav gråsälen är den största. Gråsälens huvud är konformat med en rak, platt panna och längre nos medan vikarens och knubbsälens huvuden är mer hundliknande.
Gråsälens latinska namn återspeglar också dess huvudform. Halichoerus grypus kommer från grekiskans halios: från havet, khoiros: gris och grupos: kroknäst vilket kan översättas till kroknäst sjögris.
Gråsälen livnär sig främst på fisk som lax, plattfiskar och strömming. Strömmingen är den viktigaste födan för gråsälen under hela livet. I genomsnitt äter en vuxen gråsäl 7 kg fisk per dygn, men mängden varierar beroende på säsong. Mest äter sälen på sensommaren då den bygger upp späcklagret inför höst och vinter.
Våra sälar på Skansen äter bra fisk som är MSC-märkt. MSC-märkningen innebär att fisken är fångad med omsorg om havsmiljön. Läs mer under Skansens miljöarbete.
Gråsälen föder endast en kut per år vilket gör att tillväxten av antalet gråsälar är långsam. I Östersjön föds kutarna mellan februari och mars. Honan föder helst på drivisen men om det är ont om is söker hon sig till kobbar och skär.
Vid födseln har kuten vit, ullig päls och väger ungefär 10 kg. Sälmjölken är fetare än grädde och redan efter tre veckor kan kuten väga 40 kg. Honan, som inte har tid att äta under tiden då kuten diar, kan däremot tappa 60–70 kg.
Historiskt sett har sälar varit mycket viktiga för människorna som levde runt Östersjön och som fick tran (sälolja), päls och kött från dem. Vid förra sekelskiftet fanns det gott om gråsäl men antalet minskade stadigt under hela 1900-talet. De främsta orsakerna var intensiv jakt, samt miljögifter som på 60-talet bland annat slog ut sälarnas fortplantningsförmåga.
Sedan 80-talet har de sakta men säkert återhämtat sig och idag klassas arten som livskraftig i Sverige. Däremot misstänker man att gråsälarna påverkas av någon ny form av miljögift då många av dem har tarmsår, vilket också är en vanlig dödsorsak bland gråsälar.
Idag är endast skyddsjakt på gråsäl tillåten i begränsad omfattning då den orsakar skador på nät och fiskeredskap för yrkesfiskarna.
Latinskt namn: Halichoerus grypus
Ordning: Rovdjur (Carnivora)
Familj: Öronlösa sälar (Phocidae)
Vikt: 150–300 kg
Längd: 180–250 cm
Könsmognad: Hona 5 år och hane 6 år
Parningstid: Vår
Dräktighetstid: 11 månader
Antal ungar: 1
Livslängd: 40 år
Äter: Fisk
Utbredning i Sverige: Östersjön, Nordsjön
Upp
