Påskens dagar och traditioner
Påskens firande föregås av fastlagen och fastan. Under den sista veckan före påsk, stilla veckan, står Jesu lidande och död i centrum för den kristna traditionen. På påskdagen övergår sorgen i glädje över uppståndelsen.
Fastlagens matfest och fastans måtta
Fastlagen består av tre dagar: fastlagssöndagen, blåmåndagen och fettisdagen. Traditionellt var det en tid för fest och lek då man passade på att äta mycket och gott före fastan. I början av 1900-talet hade många skolor fettisdagslov, och barnen kunde vara ute och åka kälke, skidor eller skridskor.
På askonsdagen börjar fastan. Den omfattar 40 fastedagar fram till påsk, men eftersom söndagarna inte räknas som fastedagar börjar perioden 46 dagar före påskdagen.
Under fastan skulle man äta mindre och leva återhållsamt. De obligatoriska fastereglerna avskaffades i Sverige i samband med reformationen på 1500-talet, men föreställningar om återhållsamhet levde kvar långt senare. Bröllop och andra festligheter undveks, och enligt folktron kunde ett giftermål under fastan leda till olycka och fattigdom.
Stilla veckans tystnad
Palmsöndagen är söndagen före påsk och inleder stilla veckan, även kallad dymmelveckan. Enligt Bibelns berättelse red Jesus då in i Jerusalem, där människor välkomnade honom med palmkvistar.
Dymmelonsdagen har fått sitt namn från en äldre kyrklig sed. Kyrkklockornas metallkläppar ersattes med träkläppar, så kallade dymlar, eller lindades med tyg för att ge en dovare klang. Ljudet markerade den allvarsamma tiden inför påsk. I folktraditionen fanns också föreställningar om vilka arbeten man skulle undvika under dessa dagar.
Påskhelgen – från allvar till glädje
Skärtorsdagen förknippas inom kristendomen med Jesu sista måltid tillsammans med lärjungarna och nattvardens instiftande. Namnet kommer från ordet ”skära” i betydelsen att rena. I folktron ansågs skärtorsdagsnatten vara en tid då onda makter var i rörelse och häxorna reste till Blåkulla.
Långfredagen uppmärksammas till minne av Jesu korsfästelse och död. Dagen präglades länge av sorg och stillhet. För många barn kunde den kännas särskilt lång när lekar och nöjen skulle undvikas. Fram till 1969 var offentliga nöjestillställningar förbjudna på långfredagen i Sverige.
Påskafton är fastans sista dag. På vissa håll tände man påskeldar och sköt för att skrämma bort häxor och onda makter. I dag är påskafton för många den stora dagen för påskmat och firande.
Påskdagen firas inom kristendomen till minne av Jesu uppståndelse. Efter fastans och stilla veckans allvar tog glädjen och firandet vid.
Annandag påsk gav på många håll utrymme för gillen, lekar och dans. Sederna varierade mellan olika platser och tider.
