Väla skola

År 1842 beslutade riksdagen att det skulle finnas minst en folkskola med en godkänd folkskollärare i varje församling i städerna och varje socken på landet. Folkskolan var gratis och riktade sig till både pojkar och flickor. Tidigare hade de flesta skolor varit enbart för pojkar. Eleverna skulle lära sig läsa, skriva och räkna, samt få undervisning i kristendom och sång. Lärarna utbildades vid speciella folkskollärarseminarier och fick lön, samt ersättning i form av spannmål, bostad och foder till en ko.

På de flesta håll i landet hade det sedan tidigare funnits enklare undervisning i läsning. Kyrkan ansvarade för undervisningen och läskunskaperna kontrollerades tillsammans med kristendomskunskapen av präster på de årliga husförhören.

Väla skola blir till

Folkskolorna skulle byggas under en femårsperiod, mellan 1842 och 1847. När Väla skola skulle uppföras hade församlingen inte tillräckligt med pengar för att bygga ett skolhus och avlöna en skollärare. Genom en donation från grosshandlaren Abraham Rydberg kunde man 1846 påbörja bygget. Rydberg hade växt upp i trakten och hade själv fått kämpa för att få undervisning. År 1847 var huset i stort sett klart. Skolan bestod då av en skolsal och en lärarbostad med två rum och kök. År 1848 började de första klasserna i Väla skola. Lärarna använde sig av så kallad åskådlighetsundervisning där man bland annat tog hjälp av skolplanscher, kartor och modeller av organ.

Skolgången var för de allra flesta sex år. I Väla skola bedrevs undervisning varannan dag. Huvudräkningen skedde framme vid svarta tavlan och som läsebok i geografi användes Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa. De dagar eleverna inte var i skolan var de hemma och hjälpte till med olika sysslor.

Karl Bengtsson, som var elev i Väla skola kring 1910, har berättat om sin skoldag: ”Det fanns ingen skolskjuts, så jag hade en halvmil att gå genom skogen. Matsäck och böcker hade jag med i en väska. Vi började med morgonbön, psalmvers och ett bibelstycke.”

Familjen i lärarbostaden

Mellan åren 1901 och 1929 var Axel Hellsjö lärare i Väla skola. Han bodde också i lärarbostaden som låg intill skolsalen. På 1910-talet byggdes skolan ut och eleverna fick ett kapprum och en egen ingång. På vinden inrättades ett sovrum till Axel och hans fru Ellen. Döttrarna Gunhild och Mayvor sov i utdragssoffor i köket tillsammans med pigan Elsa. Liksom de flesta barn på den tiden hade de inget eget rum, men de hade en egen hörna mellan kökssoffan och skänken där de kunde ha sina leksaker.

Att vara lärare var inte välavlönat, så Axel hade extra inkomster. Den mest välbetalda var att sälja honung från sina egna bikupor. Ellen vävde lakan och mattor, och symaskinen stod nästan alltid framme.

Axel Hellsjö flyttade från Väla skola 1929. Byggnaden användes som skola fram till 1951.

När Skansen fick en folkskola

Artur Hazelius hade redan i början av 1890-talet tankar på att inrätta ett skolmuseum. Det dröjde dock till 1960-talet innan en skola uppfördes på Skansen. Nordiska museet hade då gjort etnologiska undersökningar av skolbyggnader i Västergötland, eftersom man gärna ville flytta en skola från landskapet. År 1964 påbörjades flytten av skolhuset från Väla och 1966 invigdes det med pompa och ståt.

På 1990-talet besökte Mayvor, som växt upp i skolhuset, sitt barndomshem på Skansen. Hon berättade om familjens liv och hur hon och hennes syster fick sova i skolsalen under sommaren när det var skollov.