Saemien Sijte

Med Saemien Sijte har Skansen haft som målsättning att skapa en miljö där alla samer kan känna igen sig. Här ska det historiska möta nutid, gammal möta ung och landsbygd möta stad. Vi vill skapa en plattform för frågor om identitet och identitetsförlust i ett bredare perspektiv. Det kan handla om att vara same i storstan, genusfrågor och förtryck och fördomar inom och utom gruppen.

Vi vill också att icke-samer ska kunna känna igen sig i miljön och berättelsen för att skapa förståelse, intresse och solidaritet med samer, övriga urfolk och andra minoriteter.

Vem är same?

Saemien Sijte berättar om en samtida icke-renskötande familj, ett medvetet val för att bredda begreppet om vem som är same. I sametingslagen finns en definition på vem som är same, för att bli upptagen i röstlängden till Sametinget gäller:

1. Att du själv ska anse dig vara same
2. Att du eller dina föräldrar, far- eller morföräldrar ska ha eller ha haft samiska som språk i hemmet
3. Att du eller dina föräldrar, far- eller morföräldrar ska finnas i röstlängden för val till sametinget

Byggnaderna vid Saemien Sijte

Platsens fem byggnader har olika utföranden och funktioner. Njallan, ájtten och buvrien har historiskt använts som förrådsbyggnader, att de är konstruerade med höga ben beror på att man inte vill att vilda djur ska ta sig in i dem. Njallan som användes för torkad fisk och torkat renkött står på en stolpe, för att komma in i byggnaden ställde man upp en stege bestående av en stolpe med urhuggna trappsteg.

Stolpboden, ájtte, är knuttimrad med årtalet 1886 inristat ovanför dörren. Byggnaden vilar på sex höga stubbar där delarna av rötterna har lämnats kvar, vilket gör att det liknar fågelfötter.

Här finns även en bod, buvrie på sydsamiska, som förvarar praktiska föremål som ved och fiskenät.

Utemijön vid Saemien Sijte ska likna den ursprungliga platsen med växter som kvanne och älgört. Det finns också en gammal skoter som är ett viktigt transportmedel.

Två bostadsbyggnader

Saemien Sijte har även två bostadsbyggnader. Den äldre torvkåtan är en bågstångskåta byggd enligt sydsamisk tradition, kåtabyggnadsstraditionen sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Timmerkåtan är nyare och inspirerad av en förlaga från 1930-talet. Den är inredd som ett fritidshus som används så väl sommar som vinter, för en familj med samiska rötter som till vardags är bosatta i stan. I mitten av rummet står den vedspis som värmer upp kåtan, till höger om den finns hyllor som förvarar köksredskap och husgeråd. Längs väggarna står familjens sängar, och det finns även en bäddsoffa att sova i. Formen och dispositionen liknar torvkåtans, men i torvkåtan finns varken trägolv eller fönster. Torvkåtan har inte heller någon vedspis utan en öppen eldstad där röken leds upp genom ett hål i taket.

Duodji, slöjd och identitet

Slöjden har ett starkt symbolvärde för den samiska identiteten och är nära kopplat till den samiska livsstilen och levnadssättet. Duodji har varit och är en viktig del i det samiska samhället som näring, binäring, kulturbärare och identitetsskapare. Samer har i alla tider tillverkat sina redskap och sytt sina kläder. Produkterna har skapats av de material och tillgångar som funnits i landskapet, och utifrån de behov som det levnadssättet inneburit; knivar, förvaringskärl och kläder.

Under nomadtiden, när de samiska familjerna flyttade från plats till plats med sina renar, fanns det inte utrymme för saker man inte behövde. Allt man förde med sig fyllde en funktion och föremålens former var anpassade till det flyttande livet. Materialen hämtades från naturen och renen, som rötter, björknäver, skinn, senor och renhorn. I timmerkåtan visas ett urval av dessa bruksföremål.

Samisk representation på Skansen

När Skansen öppnade 1891 fanns den samiska kulturen representerad med ett par kåtor och tillhörande bodar tillsammans med byggnader från Dalarna och Blekinge. Byggnaderna var placerade där Tingsvallen idag ligger. I 1800-talets nationalromantiska anda utgjorde samisk kultur ett exotiskt och spännande inslag i en park som visade hela Sverige i miniatyr. Det var också viktigt att visa att samerna var en del av nationalstaten Sverige.

När Skansen öppnade användes ordet Lappvistet för området med de samiska byggnaderna. Lapp var en tidigare och historisk benämning på samer som användes till senare delen av 1900-talet. Förändringen att övergå till samer i allmän användning är i överensstämmelse med den i modernt språkbruk tillämpade principen att inte benämna folkgrupper med begrepp de inte vill använda själva. Idag använder vi oss av det sydsamiska ordet för området, Saemien Sijte.

På 1930-talet flyttades byggnaderna längre norrut på Skansen, till närheten av renhägnet, eftersom Skansens byggnader representerar Sveriges landskap från norr till söder.

I modern tid

I början av 2000-talet var flera av byggnaderna i dåligt skick och krävde en upprustning. Skansen gjorde tillsammans med samiska organisationer en översyn av miljön. Under 2005 uppfördes torvkåtan, och 2006 byggdes timmerkåtan som är en är en kopia av en kåta från Väktardalen i Jämtland. Detta ursprungshus är troligtvis byggt på 1930-talet, en tid då renskötande samer inte fick bo i hus som andra svenskar. Först 1959 fick samer samma rätt som övriga svenskar till att bygga eller köpa hus.