Drejskivan kom till Sverige under 1500-talet, och med den fick krukmakaryrket ett uppsving. Fler föremål kunde produceras i högre tempo och krukmakeri blir ett specialiserat skråhantverk.

Under 1700- och 1800-talen finns krukmakare i nästan varenda stad i Sverige. Krukmakerier, liksom glashyttor, är brandfarliga anläggningar som placeras i stadens ytterkanter. Kända krukmakerier finns framförallt i Skåne och Halland, men även på andra håll i Sverige där det finns jordar med brännbara leror.

I äldre tiders krukmakerier framställs framför allt skålar, fat och krukor, i så kallat krukmakargods. Vid bränningen antar godset en rödaktig färgton och dekoreras med ränder och slingor i vitt. Eftersom lergods är poröst måste det glaseras för att bli tätt. Den blanka blyglasyren är därför karakteristiskt för krukmakargodset.