Sparad som favorit Spara som favorit

Slogbod

Slogbodar används som tillfälliga bostäder vid slåtter långt bort från hemmet. Slog är den nordsvenska benämningen för slåtteräng.

I en tid med självhushållning producerar gården det mesta av det folk och fä behöver under året. Slåttern är en nödvändig del av jordbruket för att få hö som foder till korna, hästarna, getterna och fåren. I norra Sverige står djuren inne i fähus både sju och åtta månader varje år och då blir insamlandet av foder en av sommarens viktigaste sysselsättningar. Slåtterlaget består av minst tre personer, två slåtterkarlar och en räfserska.

Innan man börjar odla foderväxter är man fram till mitten av 1800-talet hänvisad till att söka vinterfodret på naturliga slåttermarker som kunde ligga långt borta från gården. Skansens slogbod har ristningar med initialer, bomärken och årtal med texter som Jag slog här den 16 juli 1830. De flesta årtalen är från 1820- och 30-talen.


Det är under några hektiska högsommarveckor det höga gräset slås, när det fröat av sig och har som högst näringsinnehåll. Gräset slås med lie och skära för att sen torkas på plats. Det blivande höet samlas på hässjor eller i volmar. En hässja är en ställning av stående störar och liggande slanor på vilken gräs, starr och örter torkas. En volme är en ställning med en upprätt stör. Hö som ligger på volmen är volmat och hö från en hässja kallas för hässjat hö.

Det bärgade höet förvaras vid slåtterplatsen på hässjorna eller i lador till vintern då det kan köras hem med släde. Det är viktigt att allt gräs, även på svåra ställen och långt från gården, tas tillvara. Utan möjlighet att hinna hem till kvällen är det nödvändigt att kunna övernatta. En slogbod är ofta en enkel slåtterkoja för arbetsfolket, ett vindskydd med en eldstad under tak. Även vintertid fungerar en slogbod som övernattningskoja för de som arbetar med att ta hem höet.

Taket på Skansens slogbod bärs upp av kraftiga åsar på vilka smala granstammar ligger som underlag för ett lager av näver. Nävern hålls på plats och skyddas mot väder och vind av den så kallade takveden. Ett utskjutande tak av kluvet virke ger skydd åt platsen framför bodöppningen. Framsidan kan stängas med hjälp av lösa slanor, en anordning av samma typ som används i öppningar för gärdesgårdar. Under arbetet i slogboden stänger man för att hålla borta getterna som är med på slåttern.

Golv saknas i de flesta slogbodar. En bädd av hö ordnas direkt på marken med lövkärvar till huvudgärd. Bädden kan också vara gjord av granris eller av mossa. Man ligger med huvudet vid bakväggen och fötterna mot öppningen och den eld som hålls brinnande framför boden. På en hylla vid bakväggen förvaras pipa, elddon och andra förnödenheter. Över elden framför bodöppningen kan en gryta hängas ner från taket. Elden har betydelse inte bara för matlagningens skull utan också för den värme den ger. Elden ger också ett gott skydd mot myggplågan. Man lägger våt mossa på elden och den rök som då uppstår håller myggen på avstånd.

Slogbodar lever kvar in på 1900-talet i övre Sverige och har olika namn beroende var de ligger - gapskjul, ängsbod, kölbod, myrbod, slogbod – och de kan vara utformade på något olika sätt.

Skansens slogboden är från Bredänget, en skogsslåtter nära Dabbbo fäbodar, som hör till Bergkarlås och Risa byar i Mora socken, Dalarna.


1830-1860

Upp