Tama grisar härstammar ursprungligen
från vildsvin och andra vilda grisar. Vi människor har länge tämjt grisar för att
kunna äta upp dem som kött, men på senare år har det även blivit vanligare att
ha en gris hemma som sällskapsdjur, särskilt minigrisar som kommer från Asien.
De är släkt med det tama vietnamesiska hängbukssvinet och är skapade genom att man korsat
hängbukssvinet med ett flertal andra små grisraser.
Från början avlades minigrisar fram för att användas i
medicinsk forskning. Bland annat har man testat om grisars organ kan
transplanteras (flyttas) till människan. Grisarnas kropp, mage och tarmar liknar
nämligen människans.
Utseende
Grisens näsa kallas tryne. Det är bra att gräva med när grisen ska leta efter
rötter, maskar, frön, sniglar och annat gott att äta nere i marken. Med sitt
tryne och luktsinne, kan grisen hitta mat som ligger en halvmeter ner i jorden.
Grisen tillhör klövdjuren, eller partåiga hovdjur som
de också kallas. Det betyder att de har två hovar på varje fot, inte bara en
som hästarna.
Minigris som husdjur
Minigrisar är små grisar som hålls som husdjur. De
väger ofta bara 20-40 kilo som vuxna, men kan väga upp till 80 kg. Speciellt
under 1980- och 90-talet blev de populära som sällskapsdjur. Grisar är allätare precis som vi människor, därför är de också
lätta att ha som husdjur. Skaffar man en minigris får man räkna med att den
lever 10-15 år. Värt att tänka på är dessutom att de gärna även vill böka i
marken och träffa andra grisar, och inte bara trippa på parkettgolv. En minigris i hemmet har nog dock ett
trevligare liv är de miljontals grisar som föds upp i djurfabriker för att bli
kött och korv.
