Huggorm

I Sverige finns tre arter av orm – huggorm, snok och hasselsnok. Det är bara huggormen som är giftig för människan, även om de andra också kan bitas.

Huggormen finns längre norrut än någon annan orm och den finns i nästan hela Sverige, utom högst upp på kalfjället.

Sicksackmönster och lodräta pupiller

Huggormen har stort trekantigt huvud och betydligt smalare svans än kropp. Hanarna är oftast grå med ett svart sicksackmönster längs ryggen. Honorna är ofta bruna eller gulaktiga med mörkare sicksackmönster. Det finns också helt svarta huggormar som liknar snokar, men snoken har nästan alltid en gul fläck på vardera kinden.

Ett annat sätt att skilja huggorm från snok är att titta på ögonen. Är pupillen rund är det en snok och är den smal och lodrät är det en huggorm.

Kroppstemperaturen följer lufttemperaturen

Ormar är växelvarma, deras kroppstemperatur följer lufttemperaturen. Med mörk kropp kan de lättare värmas av solen. Vuxna huggormar blir vanligen upp till 65 centimeter långa, men rekordet i Sverige är lite över metern. Under våren tillbringar de 3–4 veckor med att sola och hålla en hög kroppsvärme. Efter denna period ömsar hanarna skinn och därefter vidtar fortplantningsperioden.

Äter smågnagare och ödlor

Huggormar är djur som fyller en viktig funktion i naturen, den äter bland annat sorkar och möss. Födan består framför allt av smågnagare, men kan även äta ödlor, grodor och fågelungar.

Känner dofter med tungan

En orm rör ständigt sin kluvna tunga för att hämta dofter från luft och vatten. I gomtaket sitter ormens luktsinne. Olika mängd luktpartiklar på de två spetsarna berättar om riktningen till mat och faror.

I dvala hela vintern

Huggormen förekommer i olika typer av miljöer så som mossmarker, skogsbryn, vägrenar, ängs- och åkerkanter. Den undviker tät skog då den behöver mycket sol.

Huggormar ligger i dvala hela vintern under tjälen i hål i marken eller i stenskravel. Ett stort antal ormar kan övervintra på samma ställe, på vissa platser samlas de upp till hundra ormar. På våren kommer de fram, värmer sig i solen och ömsar skinn. Ormar byter skinn för att kunna växa. Du kan hitta det torra, tomma skinnet på marken kring övervintringsplatsen.

Äggen kläcks inne i honans kropp

Efter vinterdvalan parar de sig och sprider sig sedan till sina jaktmarker som kan ligga flera kilometer från vinterplatsen. En dräktig hona tar sig inte så långt. Hos henne värms och kläcks äggen inne i kroppen, i augusti föder hon sedan ett tiotal ungar som kallas espingar.

Störst chans att se huggorm på våren

Huggormen är den av våra ormar som kommer fram tidigast på våren och bästa chansen att få se huggormar är när de just har krälat fram i vårsolen ur sin vinterdvala. Sök upp blockiga, soliga sydsluttningar som tinar fram tidigt ur snön. Grusåsar och klapperstensfält med stora stenar och många hål är fina övervintringsplatser. Har du tur kan du hitta många ormar som solar på ett litet område. Senare på sommaren är huggormar svårare att hitta. Då söker de sig till stränder och våtare marker. Huggormen är bra på att simma, med hög fart ringlar den fram längs vattenytan.

Fridlyst

I Sverige är alla ormar är fridlysta. Förr var det dock vanligt att man slog ihjäl huggormar. Skolklasser kunde fara ut för att döda ormar på friluftsdagen! Idag tänker vi annorlunda. Får man en orm på tomten har man rätt att fånga den och släppa den några kilometer bort. Huggormar har torgskräck, så vill man slippa orm på tomten ska man klippa gräset kort och ha öppna ytor runt huset.

Huggorm är klassad som ”Livskraftig” enligt Artdatabankens röda lista.