Folkdräkter

Särprägeln uppmärksammades redan vid 1600-talets slut eller 1700-talets början i såväl ord som bild på några få orter. I övrigt brukar 1700-talets mitt vara den tid då de olika dräktskicken uppmärksammas och karaktäriseras. Sannolikt fanns det särskiljande drag redan tidigare, men särprägeln ökar och blir mer markant från 1700-talets mitt och fortsätter att särskiljas till i början av 1900-talet.

Det var när Sverige industrialiserades, under andra halvan av 1800-talet, som folkdräkterna började läggas bort till förmån för den tidens rådande modeideal. Men på en del orter användes dräkterna i en levande tradition fram emot andra världskriget.

Har det funnits folkdräkter i hela Sverige?

Lokalt särpräglade dräkter återfinns inte i hela landet. Det är framförallt i Dalarna, Hälsingland, Skåne och Blekinge som folkdräkter funnits i denna betydelse. Det har även funnits traditionella folkdräkter på enstaka orter spridda i landet. I övriga delar använde allmogen folkliga tolkningar av det rådande högre ståndsmodet. Denna socialt anpassade klädsel brukade kallas ”folkligt mode” och var likartad över hela landet vid samma tidpunkt.

De flesta plagg i allmogesamhället tillverkades av specialister och yrkesmän. Kvinnorna på gårdarna stod för en del av tillverkningen inom ramen för den traditionella hemslöjden – de vävde ylle-, halvylle- och linnetyger. De sydde även linneplagg som skjortor, särkar, överdelar, samt stickade strumpor och vantar för familjens behov.

De tillskurna plaggen såsom västar, rockar, byxor, livstycken, kjolar och förkläden tillverkades av sockenskräddarna. På samma sätt tillverkade skomakaren skor till alla. Dessa yrkesmän gick från gård till gård och tillverkade de plagg som behövdes för kommande säsong eller år.

I städerna fanns skråhantverkarna som tillverkade hattar, handskar, samt guld- och silverföremål. Det fanns även ytterligare en kategori hantverkare – specialister knutna till en viss bygd eller ort. De tillhörde ofta ett socialt mellanskikt av jordlösa ensamstående kvinnor; änkor, mamseller, präst- och klockardöttrar.

De traditionella folkdräkterna användes av allmogen/bondebefolkningen framförallt i det förindustriella samhället. Folkdräkter med lokal särprägel har funnits på några platser i landet från 1600-talet och som längst till 1900-talets mitt.

De lokalt särpräglade dräkterna har ofta haft en rikare dräktritual med större variation efter kyrkoåret än det folkliga modet. Det har funnits varianter för livets alla tillfällen, till såväl högtider som till vardagens arbete.

Både kvinnor, män och barn använde folkdräkten som daglig klädsel. När dräkterna började läggas bort var det oftast männen som gick i bräschen, medan kvinnorna fortsatte några decennier längre.

Var, när och hur olika dräktdelar och varianter skulle användas var väl känt av alla i bygden och kunskapen fördes vidare genom muntlig tradition.

Skillnad för fattig och rik

Det som skiljde dem som hade det gott ställt från de som var fattiga var främst mängden kläder som de ägde. En rik kunde ha tolv kjolar och en fattig kanske bara en, eller två. Även materialvalet kunde visa på god ekonomi och hög status. Köpta material (fabrikstillverkade) ansågs finare än de hemproducerade. De mindre bemedlade hade inte alltid råd att skaffa plagg till alla varianter som dräktskicket påbjöd för olika kyrkliga högtider. Då fick istället en variant med lägre rang användas och det blev därigenom tydligt vem som hade det sämre ekonomiskt ställt. Till bröllop var ofta seden att man lånade ut plagg som hörde till ett sådant högtidligt tillfälle. På så vis kom därför de sociala och ekonomiska skillnaderna inte att vara så tydliga vid dessa tillfällen.

Skillnad för gifta och ogifta

För kvinnan markerade dräkten hennes civilstånd. Det var framför allt på huvudbonaden man kunde utläsa om hon var gift eller ogift. En gift kvinna skulle bära håret uppsatt och täckt för att inte fresta andra män. En ogift kvinna kunde på vissa orter visa sitt hår upplagt och lindat med ett band. I andra dräktskick däremot fanns det särskilda huvudbonader även för ogifta kvinnor. Vissa andra plagg kunde också skilja för gifta och ogifta, för såväl kvinnor som män, eller förändras med stigande ålder. Barnens mössor hade olika utformning för att markera kön. Även de koltar som barnen bar upp till skolåldern hade olika snitt, men användningen var inte lika strikt uppdelad mellan könen som fallet var med huvudbonaderna.

Vilken folkdräkt ska man välja?

I allmogesamhället föreskrev den sociala kontrollen att den som gifte sig till en annan socken fick lägga av sin invanda dräkt och anta den nya hemsockens dräktskick. Det gällde att noga bevaka och uttrycka den lokala identiteten, egenarten och tillhörigheten. Idag uttrycker man istället ofta tillhörighet med den bygd man härstammar ifrån men inte alltid bor på. Den kan också vara ett uttryck för samhörighet inom en organisation eller förening till exempel hembygds- och hemslöjdsföreningar, och spelmans- och folkdanslag.

När de traditionella dräkterna slutade användas varje dag vaknade borgarklassens intresse att använda dem högtidsdräkt vid speciella tillfällen såsom julafton och bröllop. Då förlorade dräkten också ofta sin variation och idag finns det oftast endast en dräktvariant som representerar bygden eller trakten. För att uppfylla den nationalromantiska idén om en särskild dräkt för alla orter rekonstruerades och komponerades dräkter för orter där det aldrig ens utvecklats några traditionella folkdräkter.

Olika begrepp används för dräkterna i deras nya funktion som högtidsdräkt för speciella tillfällen; bygdedräkt, folkdräkt, sockendräkt, häradsdräkt, landskapsdräkt, kulldräkt, nationaldräkt är några. Bygdedräkt är det begrepp som har vunnit terräng som vetenskaplig term, men i dagligt tal kan man höra alla begrepp användas och blandas. Efterfrågan på folkdräkter har varierat under 1900-talet och 2000-talet. Framför allt på 1970-talet under ”gröna vågen”, blev det mycket populärt att bära folkdräkt.

Idag har även modevärlden ett intresse för de svenska folkdräkterna. Framförallt som inspirationskälla vad gäller snitt, dekorationer och broderier.

För den som är intresserad av att skaffa och bära folkdräkt idag kan det vara värt att läsa på innan, då blir det lättare att skaffa sig en egen uppfattning om hur och när dräkten ska bäras – och inte minst vad man själv vill uttrycka med den. Det finns mycket bra och intressant litteratur att ta del av. Här får du tips om passande litteratur.

Vem kan ge mer information och var kan man köpa dräkter, material och mönster?

Ytterligare råd om olika dräkter, material och mönster kan man få av Länshemslöjdskonsulenterna, hemslöjdsföreningar och butiker, hembygdsföreningarnas dräktkommittéer och Svenska Folkdansringens dräktråd. Här hittar du ett flertal länkar som tar dig vidare.

Här hittar du information om kjolsäckar.