De traditionella folkdräkterna användes av allmogen/bondebefolkningen framförallt i det förindustriella samhället. Folkdräkter med lokal särprägel har funnits på några platser i landet från 1600-talet och som längst till 1900-talets mitt.
De lokalt särpräglade dräkterna har ofta haft en rikare dräktritual med större variation efter kyrkoåret än det folkliga modet. Det har funnits varianter för livets alla tillfällen, till såväl högtider som till vardagens arbete.
Både kvinnor, män och barn använde folkdräkten som daglig klädsel. När dräkterna började läggas bort var det oftast männen som gick i bräschen, medan kvinnorna fortsatte några decennier längre.
Var, när och hur olika dräktdelar och varianter skulle användas var väl känt av alla i bygden och kunskapen fördes vidare genom muntlig tradition.
Skillnad för fattig och rik
Det som skiljde dem som hade det gott ställt från de som var fattiga var främst mängden kläder som de ägde. En rik kunde ha tolv kjolar och en fattig kanske bara en, eller två. Även materialvalet kunde visa på god ekonomi och hög status. Köpta material (fabrikstillverkade) ansågs finare än de hemproducerade. De mindre bemedlade hade inte alltid råd att skaffa plagg till alla varianter som dräktskicket påbjöd för olika kyrkliga högtider. Då fick istället en variant med lägre rang användas och det blev därigenom tydligt vem som hade det sämre ekonomiskt ställt. Till bröllop var ofta seden att man lånade ut plagg som hörde till ett sådant högtidligt tillfälle. På så vis kom därför de sociala och ekonomiska skillnaderna inte att vara så tydliga vid dessa tillfällen.
Skillnad för gifta och ogifta
För kvinnan markerade dräkten hennes civilstånd. Det var framför allt på huvudbonaden man kunde utläsa om hon var gift eller ogift. En gift kvinna skulle bära håret uppsatt och täckt för att inte fresta andra män. En ogift kvinna kunde på vissa orter visa sitt hår upplagt och lindat med ett band. I andra dräktskick däremot fanns det särskilda huvudbonader även för ogifta kvinnor. Vissa andra plagg kunde också skilja för gifta och ogifta, för såväl kvinnor som män, eller förändras med stigande ålder. Barnens mössor hade olika utformning för att markera kön. Även de koltar som barnen bar upp till skolåldern hade olika snitt, men användningen var inte lika strikt uppdelad mellan könen som fallet var med huvudbonaderna.
Vilken folkdräkt ska man välja?
I allmogesamhället föreskrev den sociala kontrollen att den som gifte sig till en annan socken fick lägga av sin invanda dräkt och anta den nya hemsockens dräktskick. Det gällde att noga bevaka och uttrycka den lokala identiteten, egenarten och tillhörigheten. Idag uttrycker man istället ofta tillhörighet med den bygd man härstammar ifrån men inte alltid bor på. Den kan också vara ett uttryck för samhörighet inom en organisation eller förening till exempel hembygds- och hemslöjdsföreningar, och spelmans- och folkdanslag.