Vem var tapetserare?
Tapetserarna tillhörde, liksom de flesta hantverksyrken, ett eget skrå kallat tapetserarämbetet. Inom skrået fick man utbildning genom att börja som lärling med de enklaste uppgifterna, för att sedan avancera till gesäll och slutligen göra ett prov för att bli mästare. Skråväsendet var ett socialt skyddsnät som kunde hjälpa till med pengar till begravningar och annat. Samtidigt reglerade skrået hur många som kunde ägna sig åt yrket, man ville inte ha för mycket konkurrens. När skråväsendet avskaffades 1846 fortsatte lärlingssystemet för många yrkesgrupper, däribland tapetserarna.
Hantverksyrken var männens domäner men det fanns också kvinnliga hantverkare, även om de inte alltid finns dokumenterade. En änka kunde driva sin makes verksamhet vidare och det finns även exempel på fruar som drivit verksamheten vidare när männen inte förmått arbeta.
Tapetserarens verktyg
I jämförelse med många hantverksyrken hade tapetseraren en liten uppsättning verktyg. Den bestod bland annat av olika hammare, spikutdragare, sadeljordsspännare, tänger och nål.
En stol som skulle kläs om med en stoppad sits fick först ett lager av sadelgjord och ovanpå den lades krollsprint, som var en fiber från palmblad. Krollsprinten täcktes med en gles juteväv och på den breddes ett lager tagel. Det översta lagret bestod av mjukare vadd. Stolen täcktes sedan med ett vitt tyg, domestik, och överst sattes det önskade tyget fast. Tyget spikades fast i träet med nubb och över spikhuvudena limmades ett dekorativt band.
Ett förändrat hantverk
Tapetserarna har tillhört de mindre skråna, till skillnad mot stora yrken som bagare, smeder och garvare. Idag finns det ca 275 medlemmar i Sveriges Tapetserarmästarförening, dock är inte alla yrkesverksamma tapetserare anslutna till föreningen.
Dagens tapetserare använder sig av nya stoppningsmaterial men också av de traditionella materialen, med samma metoder som i början av 1900-talet. Bland moderna verktyg är klammerpistolen den viktigaste, den sparar mycket tid jämfört med om man spikar med nubb och magnethammare. Dessutom är det skonsammare för möbeln eftersom den inte gör så stora hål i träet.
Idag finns det en tydlig hållbarhetsaspekt på att renovera gamla möbler, som är mer hållbart än att köpa nya. Att renovera en äldre möbel är dock ett tidskrävande hantverk vilket sätter en begränsning i vem som har råd att göra det.
När huset kom till Skansen och blev tapetserarverkstad
Det hus som inrymmer tapetserarverkstaden på Skansens fungerade på sin ursprungliga plats till största del som bostadshus. Huset, som var ursprungligen också var större, huserade över 40 personer på 1860-talet.
På 1890-talet köpte Stockholms stad in huset eftersom man planerade att uppföra nya, större och modernare byggnader på platsen. Det kom dock att dröja till 1938 innan huset revs och för att sedan uppföras på Skansen och förankras i Skansens verksamhet.
Fördjupning om byggnaden
Byggnaden uppfördes under 1700-talets första hälft och då som ett mindre, timrat hus. På 1770-talet byggdes huset till med en våning i tegel och fasaden putsades.
