Brunbjörn

Björnen är ett fascinerande och mytomspunnet djur som sover halva året. Den kan skapa oro om den kommer nära bebyggelse, även om det nästan aldrig händer att björnar attackerar människor.

Stora variationer i storlek och färg

Den skandinaviska brunbjörnen kan variera mycket i storlek och färg. Normalvikten för en vuxen björn ligger mellan 60 och 250 kilo. Den största björnhanne som påträffats i Sverige vägde 352 kilo.

Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till nästan svart, men även mycket ljusa färgvarianter kan förekomma. Unga björnar har ofta en ljus teckning runt halsen. Varje fot har fem långa och böjda klor som björnen använder för att krafsa fram mat och klättra i träd med. Björnens kranium visar att den är allätare, de kraftiga hörntänderna används för att döda byten, medan de trubbiga kindtänderna maler sönder vegetabilisk föda.

Nosen är björnens viktigaste sinnesorgan och björnen är utrustad med ett finkänsligt luktsinne. Björnen har en skarp hörsel, men troligen lite sämre syn än människan. När den blir osäker ställer den sig ofta upp på bakbenen för att få reda på vad den har framför sig, detta är dock inget hotbeteende.

Björnar kan röra sig över stora områden på ett dygn och en björn är mycket snabb på kortare sträckor, upp mot 65–70 km/h. De är även duktiga klättrare och goda simmare.

Visslande och rytande läte

Ofta talas det om att björnar ibland har ett visslande ljud. Vid rundfrågning bland naturfotografer, jägare och djurparkspersonal är det dock svårt att få belagt att björnar kan vissla. Det finns dock en samsyn kring att björnar har ett blåsljud som kan påminna om en slapp vissling. Björnar som är arga kan ge ifrån sig ett rytande läte som kan höras flera kilometer.

Allätare med varierande kost

Björnens diet varierar under året. När björnen vaknar i sitt ide har den inte ätit något på 5–6 månader. På våren är utbudet begränsat och björnen äter det som står till buds. Normalt blir det mycket myror, gräs och örter. Under försommaren drygas dieten ut med älgkalv och på hösten är det nästan uteslutande bär som gäller, mest kråkbär och blåbär. Under året kommer 50 procent av energiintaget från bär, 20–25 procent från älg och 20–25 procent från myror.

Ungar högst vartannat år

Vuxna honor och hannar lever åtskilda under hela året, förutom under brunstperioden som är som intensivast mellan den 30 maj och den 10 juni. Björnhonan föder sina ungar i januari-februari och ungarna är då stora som marsvin. När de sedan lämnar idet i april-maj väger de 2–4 kilo.

En björnhona blir könsmogen vid tre till fyra års ålder, därefter får hon ungar högst vartannat år. Normalt föds två till tre ungar i varje kull, men det händer att de får så många som fyra. Ungarna följer sin mor under ett eller två år, men björnungar som blir övergivna klarar sig ofta ganska bra på egen hand efter sin första sommar.

Genom björnforskning har man upptäckt att det är förhållandevis vanligt att hanar dödar björnungar som de inte själva är pappor till. Orsaken till detta är att hanarna på så sätt kan få honorna att komma i brunst snabbare. Honorna kan dock svara på detta genom att para sig med så många hannar som möjligt. En björnhanne tros nämligen inte känna igen sina ungar, utan snarare den hona som han tidigare parat sig med.

Går i ide när snön kommer

Under oktober och november går våra svenska björnar normalt i ide. Det brukar sägas att idegången ofta sammanfaller med det första snöfallet. Idegången är en strategi för att överleva vintern, när tillgången på mat är dålig. Under vintersömnen äter och dricker björnen inte någonting alls. Normalt ligger björnen i idet från slutet av oktober till slutet av april. Längden varierar beroende på plats och väder och en björnhona med ungar kan stanna något längre i idet. Björnen är inte i dvala utan kan vakna och somna om flera gånger.

Ökar i antal

Idag har vi sannolikt fler björnar än vad vi haft på cirka 150 år. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet utrotades nästan björnen. Efter en lång period av långsam tillväxt i den skandinaviska björnstammen har vi under de senaste 30 åren haft en allt snabbare ökningstakt. Så sent som år 2000 trodde forskarna att det fanns 700–800 björnar i Sverige, men nya inventeringsmetoder och fortsatt tillväxt har gjort att forskarna idag bedömer att vi har cirka 3 000 björnar i landet.

Huvuddelen av Sveriges cirka 3 000 björnar finns i Norrland och Dalarna, den börjar dock sprida sig längre söderut. Fast förekomst av björn finns nu även i Uppland och Värmland. Björnens spridning går långsamt, då honorna ogärna vandrar långt från sin egen födelseplats för att etablera ett eget hemområde. I princip kan björnen leva i hela Sverige. Tillgång till blåbär, älg- och renkalvar samt myror lär räcka över hela landet.

Björnar som lever i hemområden försvarar inte revir. Storlek på hemområden varierar, men är normalt 150 000 hektar för hanar, ett område stort som Gotland, och 50 000 hektar för honor.

Vill du veta mer om hur det går till när man räknar hur många björnar som finns i Sverige? Filmen ”Hur vi räknar alla björnar” från Naturhistoriska riksmuseet förklarar hur inventeringen görs (vimeo.com):

Liten risk att skadas av en björn i skogen

Med ett ökat antal björnar blir det fler och fler människor som möter en björn i skogen, även om chansen att möta en björn fortsatt är väldigt liten – risken att skadas av en björn är ännu mindre. Trots detta har under senare år någon enstaka person årligen råkat överraska en björn och kommit till skada. De senaste 30 åren har drygt 30 människor skadats, varav två så allvarligt att de dött. De flesta av dessa ”olyckor” har inträffat under jakt, då jägare smugit fram i terrängen och ofta även haft en hund som irriterat björnen. Detta, i kombination med att björnen på många håll är en relativt ny företeelse i skogen, har gjort människor osäkra och rädda. Statistiskt sett är dock risken att skadas av en björn i skogen mycket liten. Om du inte har hund, eller är ute på jakt är risken i det närmaste obefintlig, men man kan för den sakens skull inte säga att björnar är ofarliga – vid ett björnmöte bör man alltid ha viss respekt för djuret.

Brunbjörnen är klassad i som ”Nära hotad” enligt Artdatabankens röda lista.

Tips! Läs mer om hur du kan bidra till den biologiska mångfalden!