Vitryggig hackspett på Skansen
Sparad som favorit Spara som favorit

Vitryggig hackspett

Den vitryggiga hackspetten är en av våra mest hotade fåglar. Skansens vitryggar är med i Naturskyddsföreningens bevarandeprojektet för att rädda arten.

Visste du att

Den vitryggiga hackspetten har en speciell hjärnkonstruktion som dämpar stötarna från allt hackande och trummande.

Vitryggig hackspett

Den vitryggiga hackspetten tillhör brokspettarna som alla är svart- och vitfärgade i fjäderdräkten och därför lätta att förväxla. Vitryggen som den kallas är större än de tre andra brokspettarna. Den liknar mest den mindre hackspetten, men är dubbelt så stor. Honan har svart hjässa och hanens är röd.

I reviret

Hanarna hävdar revir genom att trumma mot trädstammar under februari till april. De olika brokspettarna har olika signaler. De börjar ofta bygga bo i april genom att hacka hål i lövträd, gärna i aspar. Bona ligger ofta högt upp i träden och precis som andra hackspettsarter hackar den vitryggiga hackspetten ut ett nytt bohål varje år.

Ägg och ruvning

Vitryggshonan lägger ofta tre till fem ägg som både hanen och honan hjälps åt att ruva. Normalt lyckas två till tre av ungarna växa sig stora och bli flygfärdiga. Hur många ungar som klarar sig beror på hur gott det är om mat för fåglarna, vilken kondition föräldrarna är i och om ungarna klarar sig från rovdjur som mård och sparvhök.

Vitryggens ungar flyger ut ur boet när de är ca fyra veckor gamla i slutet av maj till i början av juni. På hösten lämnar ungarna reviret eller blir bortkörda föräldrarna. Påföljande vår, när ungarna är nästan ett år gamla söker de sig egna revir.

Föda

Vitryggens viktigaste föda är insektslarver som lever i veden på döda eller döende lövträd. Dessa larver är mycket energirika och särskilt viktiga under vinterhalvåret och under häckningen. Hälften av födan utgörs av skalbaggslarver. För att komma åt larverna hackar hackspetten fram dem och drar sen ut dem med sin taggiga, klibbiga tungan.

Vitryggig hackspett

Projekt vitryggig hackspett

Sedan 1990 driver Naturskyddsföreningen (SNF) ett projekt för att rädda vitryggen i Sverige. Över 100 unga vitryggar har sedan dess fötts upp på Nordens Ark och placerats ut i passande miljöer. Innan de släpps iväg ringmärks ungarna för att man ska kunna följa och hjälpa dem genom livet. Av dessa överlever en tredjedel till åtminstone ett års ålder. Troligtvis hade vitryggen inte funnits kvar i landet utan dessa utsättningar.

Sedan 2016 har SNF även startat samarbeten med Skansen och Järvzoo för uppfödning och information kring projektet. Här på Skansen har vi två voljärer där vi föder upp vitryggiga hackspettar för att sedan släppa ut dem i naturen. Vi har även startat ett insamlingsprojekt vars insamlade medel går till bevarande av arten.

Tillsammans med sina samarbetspartners arbetar SNF dessutom med att stödutfodra de unga vitryggarna under den första vintern och restaurering av deras livsmiljöer. Man arbetar lokalt för att skydda värdefulla naturskogar och arbetar även för en ny skogsvårdslag i enlighet med EU:s lagar om skydd av arter och FN:s konventioner.

Läs mer om hur du kan bidra till något av Skansens bevarandeprojekt

Bara utplantering räcker inte

De stora lövskogar där vitryggen trivs i har till stor del försvunnit under de senaste hundra åren. Därför behöver dessa miljöer skyddas och återskapas för att utplanteringarna ska vara effektiva. Ofta behöver de unga fåglarna även stöd i att utfodras under den första vintern. Det beräknas att vi behöver minst 200 vitryggiga hackspettar i Sverige för att undvika risken för utrotning. Idag finns det cirka 25 stycken i hela Sverige.

Varför ska vi rädda vitryggen?

Genom att rädda vitryggen kommer vi inte bara bevara de vackra lövskogar där vitryggen har sitt hem, utan också drygt 200 andra hotade arter som trivs i samma sorts miljö. Sällsynta svampar, lavar, mossor, insekter och fåglar skulle gynnas.

- LÄS MER -

Var tog lövskogen vägen?

Den vitryggiga hackspetten är en lövskogsspecialist. Där den trivs finns även hundratals hotade lövskogsarter. För hundra år sedan häckade nära 2000 vitryggspar årligen i Sverige. Idag finns endast ett tjugotal kvar i Dalsland och Värmland, vid nedre Dalälven. I övriga Europa finns dock livskraftiga bestånd där stora lövskogar fortfarande finns kvar. I Finland har fågeln på senare tid ökat från ett tiotal par till över 80 par framför allt på grund av biotopförbättrande åtgärder som uthuggning av gran och skapande av död ved.

Vad hände med Sveriges lövskogar?

Stora områden med lövskog avverkades för att användas som brännved under den första hälften av 1900-talet. Skogsbruket har sedan 1950-talet även effektiviserats kraftigt och har allt mer inriktats på att odla barrträd varvid lövträd har röjts och gallrats bort. På 50-, 60- och 70-talet sprutades till och med lövet bort med hormoslyr (ett växtgift som är förbjudet idag). Idag finns mera kunskap om lövträdens värde för den biologiska mångfalden. Allt fler skogsägare avsätter en andel av sin areal för lövdominerade bestånd. Men det tar ändå 10-tals år att återskapa bra vitryggsskogar.

Visste du att vitryggen:

  • symboliserar biologisk mångfald
  • nu är akut hotad (CR)
  • snabbt behöver hjälp för att kunna leva kvar i Sverige
  • behöver minst 100–150 hektar gammal lövskog med död ved för att kunna häcka.
  • behöver minst 400 hektar gammal lövskog för att kunna överleva på vintern.
  • kan endast utnyttja 0,1 % av skogen i mellersta Sverige.
– Läs mer –

Snabba fakta om vitryggig hackspett

Latinskt namn: Dendrocopos leucotos
Ordning: Hackspettartade fåglar (Piciformes)
Familj: Hackspettar (Picidae)
Vikt: 100–120 gram
Längd: Ca 28 cm
Könsmognad: Vid 1 års ålder
Parningstid: April
Antal ungar: 2–3
Livslängd: upp till 20 år
Äter: Vedlevande insektslarver
Utbredning i Sverige: Dalsland/Värmland och vid nedre Dalälven


Vilda djur

Upp