Skansens Klädkammare tillverkade sina halsdukar med delvis moderna metoder som ger ett resultat som överensstämmer mycket bra med de gamla bevarade halsdukarna. Halsdukarna vävdes i bandvävstol. Såväl varp som inslag är av entrådigt oblekt ullgarn 6/1 som dubblats. Till reservaget av mittrosorna användes gula ärtor som förr, men till omknytningen användes moderna buntband av plast. Till kantrosorna behövdes ingen ärta.
Två buntband användes för varje ros. Ett placeras tätt under ärtan, det andra ca 0.5 cm nedanför det första. Därefter färgades halsdukarna i syntetfärg. Det är viktigt att färgningen sker på oblekt garn, då får halsdukarna samma mättade röda färg som originalen.
Buntbanden kan också användas för att färga flamgarn. Ett hekto garn delas i tre delar och sätts på härvel eller garnvinda. Montera buntbanden löst och justera sedan avstånden innan banden dras åt och låses. Vill man ha långa flammor kan man skära remsor av byggplast som lindas runt garnet och fixeras med ett buntband i var ände.
Vävningen bör ske i bandstol där man har bästa kontrollen och lätt kan justera inslag och kanter för att ge det färdiga bandet jämnaste kvalitet.
6 cm brett band 1 tr. ullgarn 6/1 oblekt. Trådantal: 71 dubbla trådar (142 enkeltrådar). Varplängd: 200 cm. Färdig längd: 145 cm.
8 cm brett band Trådantal: 95 dubbla trådar (190 enkeltrådar).
1 tr. ullgarn 6/1 dubbelt, ca 4 inslag/cm.
Vita buntband av plast 2.5 mm eller 3.2 mm breda, ca 70 st. 2.5 mm breda band ger mycket smala ringar och 3.2 mm något bredare. Originalen varierar något i ringarnas bredd och man kan därför välja vilken bredd man vill. Den som vill arbeta mer historiskt kan knyta om med grovt lingarn – knyppelgarn.
Halsdukarnas mönstring börjar som regel med en mittros några cm från ändarna. Börja med att markera och knyta alla mittrosor med ca 17–20 cm mellanrum. Knyt därefter sidorosor mitt för varandra mitt emellan mittrosorna. Drag åt så hårt det går. Försök att forma tyget ”paraplylikt” under ärtan eller kantomknytningarna för att få mönstren så runda som möjligt. Klipp av alla långa ändar på buntbanden före färgning.
Tvätta yllebandet före färgningen, någon droppe vanligt diskmedel går bra. Halsduken skall vara blöt när den läggs i färgbadet. Följ noga anvisningarna i förpackningen: Herdins Textile Colour – multi fibre – ”klarröd” för natur o syntetfiber.
Färga i en stor gryta eller kastrull på spisen. Provfärga gärna på en bit oblekt kläde eller annat ylletyg med omknytning.
Den färgade halsduken sköljs noga och får torka helt innan buntbanden tas bort. Klipp med en avbitartång försiktigt i buntbandets lås så att halsduken inte skadas. Pressa den färdiga halsduken – dock inte allt för hårt. Gamla halsdukar har fortfarande en viss ”bubblighet” efter ärtor och omknytning.
Högröd färg med koschenill. Efter färgaren C: A: Rabe, Visby 1869. (Gösta Sandberg / Jan Sisefsky, Växtfärgning Norstedts Sthlm 1979)
100 g torrt garn. Garnet skall inte vara förarbetat.
15 g Koschenill, stött till fint pulver 15 g Vinsten 3 g Tennsalt 6 ml Saltsyra 5 l Vatten
Upp
