Ateljén i Skansens klädkammare

Rosylle

Långt tillbaka i tiden använde männen i vissa dalasocknar en röd- och vitrosig halsduk till vardagsdräkten. Benämningarna varierade från de allmänt beskrivande ”stickehalstuk” och ”halstrasa” till det mer poetiskt klingande ”rosylle”. Mönstren bildades genom omknytningar före färgningen.

Tillverkning av ”Rosylle-halsduk” (vävd manshalsduk mönstrad genom reservageteknik)

Enligt traditionen vävde man halsdukarna av naturvitt ullgarn i en bandvävstol. Mönstret lär ha bildats genom att en ärta placerats i rosens tänkta mittpunkt, därefter har man lindat om hårt med lingarn. 

När halsduken låg i färgbadet förmådde färgen inte tränga igenom de omlindade partierna. Genom att ärtan svällde i färgbadet hjälpte den till att hindra färgen att tränga in. Färgämnet uppges vara såväl krapp som koschenill.

Under 1900-talets revitaliseringsarbete med folkdräkterna kom istället smala vävda band att ersätta halsdukarna. Valet styrdes av idealet om att allt skulle vara hemvävt och att ortstypiska mönster skulle användas. Därför kom mönstervävda förklädesband eller komponerade randiga band att knytas om halsen på många bygdedräktsklädda män. Under senare år har dock intresset för de äldre rosiga yllehalsdukarna vaknat till liv. Rosyllehalsdukar återfinns i socknarna Leksand, Rättvik, Mora och Orsa. Längd och bredd varierar enligt traditionen i dessa socknar.

Längd och bredd

Skansens Klädkammare har studerat gamla bevarade halsdukar, vilka bekräftar traditionen om olika varianter i olika socknar. I Leksand och Mora skulle halsdukarna vara 8 cm, i Rättvik och Orsas skulle de vara 5 cm breda. Halsdukarna varierar dock i bredd även inom socknarna. Av de 14 bevarade halsdukarna är de flesta 6 eller 7 cm breda. Längden uppges variera mellan 100–150 cm. Halsdukarna i det bevarade materialet varierar mellan 118–142 cm i längd. Kapellförsamlingarna verkar ha följt moderförsamlingens val av storlek. En bevarad pojkhalsduk från Rättvik är 50 cm lång och 3.6 cm bred.

– Läs mer –
Rosylle till mansdräkt från Mora
Rosylle till mansdräkt från Mora |

Tillverka själv

Skansens Klädkammare tillverkade sina halsdukar med delvis moderna metoder som ger ett resultat som överensstämmer mycket bra med de gamla bevarade halsdukarna. Halsdukarna vävdes i bandvävstol. Såväl varp som inslag är av entrådigt oblekt ullgarn 6/1 som dubblats. Till reservaget av mittrosorna användes gula ärtor som förr, men till omknytningen användes moderna buntband av plast. Till kantrosorna behövdes ingen ärta.

Två buntband användes för varje ros. Ett placeras tätt under ärtan, det andra ca 0.5 cm nedanför det första. Därefter färgades halsdukarna i syntetfärg. Det är viktigt att färgningen sker på oblekt garn, då får halsdukarna samma mättade röda färg som originalen.

Flamgarn
Flamgarn i olika färger |

FLAMGARN 

Buntbanden kan också användas för att färga flamgarn. Ett hekto garn delas i tre delar och sätts på härvel eller garnvinda. Montera buntbanden löst och justera sedan avstånden innan banden dras åt och låses. Vill man ha långa flammor kan man skära remsor av byggplast som lindas runt garnet och fixeras med ett buntband i var ände.

Vävgarn omknutet med buntband och färgat rött ger ett fantastiskt jämt och fint flamgarn.
Vävgarn omknutet med buntband och färgat rött ger ett fantastiskt jämt och fint flamgarn. |

VÄVNOTA  

Vävningen bör ske i bandstol där man har bästa kontrollen och lätt kan justera inslag och kanter för att ge det färdiga bandet jämnaste kvalitet.

VARP 

6 cm brett band 1 tr. ullgarn 6/1 oblekt.          Trådantal: 71 dubbla trådar (142 enkeltrådar).      Varplängd: 200 cm. Färdig längd: 145 cm. 

8 cm brett band Trådantal: 95 dubbla trådar (190 enkeltrådar). 

INSLAG

1 tr. ullgarn 6/1 dubbelt, ca 4 inslag/cm. 

OMKNYTNING 

Vita buntband av plast 2.5 mm eller 3.2 mm breda, ca 70 st. 2.5 mm breda band ger mycket smala ringar och 3.2 mm något bredare. Originalen varierar något i ringarnas bredd och man kan därför välja vilken bredd man vill. Den som vill arbeta mer historiskt kan knyta om med grovt lingarn – knyppelgarn.

Halsdukarnas mönstring börjar som regel med en mittros några cm från ändarna. Börja med att markera och knyta alla mittrosor med ca 17–20 cm mellanrum.  Knyt därefter sidorosor mitt för varandra mitt emellan mittrosorna. Drag åt så hårt det går. Försök att forma tyget ”paraplylikt” under ärtan eller kantomknytningarna för att få mönstren så runda som möjligt. Klipp av alla långa ändar på buntbanden före färgning.

SYNTETFÄRGNING          

Tvätta yllebandet före färgningen, någon droppe vanligt diskmedel går bra. Halsduken skall vara blöt när den läggs i färgbadet. Följ noga anvisningarna i förpackningen: Herdins Textile Colour – multi fibre – ”klarröd” för natur o syntetfiber.

Färga i en stor gryta eller kastrull på spisen. Provfärga gärna på en bit oblekt kläde eller annat ylletyg med omknytning.

Den färgade halsduken sköljs noga och får torka helt innan buntbanden tas bort. Klipp med en avbitartång försiktigt i buntbandets lås så att halsduken inte skadas. Pressa den färdiga halsduken – dock inte allt för hårt. Gamla halsdukar har fortfarande en viss ”bubblighet” efter ärtor och omknytning. 

VÄXTFÄRGNING 

Högröd färg med koschenill. Efter färgaren C: A: Rabe, Visby 1869. (Gösta Sandberg / Jan Sisefsky, Växtfärgning  Norstedts Sthlm 1979)

100 g torrt garn. Garnet skall inte vara förarbetat.

15 g Koschenill, stött till fint pulver 15 g Vinsten  3 g Tennsalt  6 ml Saltsyra 5 l Vatten

Färgningens olika moment

1. Rosornas avstånd mäts ut och markeras med knappnålar.
1. Rosornas avstånd mäts ut och markeras med knappnålar. |
2. Halsduksväven "paraplyformas" över ärtan innan buntbandet läggs om och dras åt. Kantrosen formas på samma sätt - dock utan ärta. En plattång kan behövas för att dra åt buntbanden ordentligt.
2. Halsduksväven "paraplyformas" över ärtan innan buntbandet läggs om och dras åt. Kantrosen formas på samma sätt - dock utan ärta. En plattång kan behövas för att dra åt buntbanden ordentligt. |
3. Buntbandens fria ände klipps bort med an avbitartång.
3. Buntbandens fria ände klipps bort med an avbitartång. |
4. Den färdigomknutna halsduken tvättas/blöts före färgningen. Ättika och diskmedel behövs för syntetfärgning av ylle.
4. Den färdigomknutna halsduken tvättas/blöts före färgningen. Ättika och diskmedel behövs för syntetfärgning av ylle. |
5. Den blöta halsduken läggs i färgbadet. Det är viktigt att röra om i färgbadet med jämna mellanrum. Färgningen tar c:a 30 – 40 minuter. Den färdigfärgade halsduken tas ur färgbadet och sköljs flera gånger i ljummet vatten tills all överskottsfärg är borta. Efterbehandling behövs inte.
5. Den blöta halsduken läggs i färgbadet. Det är viktigt att röra om i färgbadet med jämna mellanrum. Färgningen tar c:a 30 – 40 minuter. Den färdigfärgade halsduken tas ur färgbadet och sköljs flera gånger i ljummet vatten tills all överskottsfärg är borta. Efterbehandling behövs inte. |
6. Låset på buntbanden klipps sönder med en avbitartång. När buntbanden tagits bort ligger den uppsvällda ärtan kvar i mittrosen, på halsdukens baksida. Där blir rosen i det närmaste helvit.
6. Låset på buntbanden klipps sönder med en avbitartång. När buntbanden tagits bort ligger den uppsvällda ärtan kvar i mittrosen, på halsdukens baksida. Där blir rosen i det närmaste helvit. |
7. Halsduken pressas med ångstrykjärn eller vanligt järn och fuktig trasa. Använd gärna ett mjukt underlag så inte halsduken blir för platt/slät.
7. Halsduken pressas med ångstrykjärn eller vanligt järn och fuktig trasa. Använd gärna ett mjukt underlag så inte halsduken blir för platt/slät. |

Tillverka själv

Upp