Roslagsfåren fanns förr i tiden på så gott som varje gård i Roslagen. På en av gårdarna i norra Roslagen finns handlingar som visar att det funnits får där sedan 1700-talet. Om somrarna på var det vanligt att fåren hölls på bete på holmarna i Roslagens skärgård. Under 1900-talet skiftade fokus mot mer produktiva raser som gav mer kött och de gamla inhemska fåren från gårdarna försvann i rask takt. Till slut fanns bara en besättning Roslagsfår kvar, hos Maj och Henry Jansson på Raggarön i norra Roslagen. Dessa Roslagsfår återupptäcktes i början av 1990-talet och arbetet med att bevara rasen inleddes.
Roslagsfåren är en svensk lantras och tillhör gruppen allmogefår. De är också Sveriges minsta fårras som är rörlig och väldigt lätt blir tillgivna och tama. Precis som många andra lantraser är Roslagsfåren härdiga och duktiga betesdjur och äter gärna sly.
Fåren är alltid vita eller svarta även om det händer att lamm föds med rödbrun ull som bleks till gräddvit när de blir äldre. Roslagsfårens ull är av ryatyp med långa raka eller lockiga täckhår och underull. Oftast hålls dock inte Roslagsfåren för sin ull då den kan vara av varierande kvalitet och inte lämpar sig för tovning. Baggarna har horn som ofta växer sig rätt stora medan tackorna är hornlösa, eller kulliga som det också heter.