Röster om Östersjön: Eva Krutmeijer

Inte ens i en stolt kunskapsnation som Sverige, hör det till vanligheterna att nya och innovativa platser för kunskapsspridning ser dagens ljus. Ett nytt science center i Sverige 2019 – vad kan vi besökare förvänta oss av ett sådant?

För det första: Vad är ett science center? Vad skiljer det från ett museum eller en större utställning?

Av den nationella organisationen Sveriges Science Centers, kan vi lära oss att ett science center är en mötesplats, en läroplats och en plantskola för ett konkurrenskraftigt Sverige. Genom att lära sig mer om naturvetenskap och teknik, förväntas besökarna – som möta världen som den ser ut idag. De utmaningar vi står inför kräver att människor med innovativa idéer går före och tar risker. Ser möjligheter i stället för problem. Startar nya forskningsprogram, företag och projekt. Det krävs också att det finns en mottagarkapacitet för dessa nya sätt att göra saker på. Att vi andra hänger med. Har den senaste kunskapen.

Jag slås av att science centers borde finnas i alla Sveriges kommuner. Som ett komplement till skolan. Så att alla barn får fascineras, experimentera och lära sig ifrågasätta. Och för att säkerställa samverkan mellan skola, lokalt näringsliv och medborgare.

Mot bakgrund av detta, vad blir naturligt att förvänta sig av ett splitternytt science center i Stockholm 2019?

Att vi får lära oss mer om människokroppen? Nej, det var på 1600-talet som Gustavianum i Uppsala bjöd på dissektioner av döda kroppar inför publik.

Att skåda stjärnor och planeter? Knappast, det finns redan hur många observatorier och planetarier som helst. (Och de är jätteviktiga, tro inget annat!)

Att lära sig mer om teknik? Tekniska museer uppfördes i industrialismens spår på 1900-talet och gör fortfarande ett fantastiskt jobb med att få skolklasser och andra besökare intresserade av naturvetenskap och teknik.

Så vad är att vänta av Sveriges nyaste science center?

  • Det handlar om en viktig miljö- och samhällsfråga.
  • Det bidrar med kunskap man kan lita på.
  • Det ligger på en plats med starka natur- och kulturvärden.

Ja, naturligtvis handlar det om vad vi gör med vår miljö. Vi kan inte längre hänföras av vetenskapliga framsteg och ny teknik utan att ställa oss frågan vad den kostar i form av påverkan på klimat och miljö. Nu vill vi ha fakta. Veta vad som gäller. Många av oss är beredda att göra mer miljövänliga val om vi bara får klart för oss vad som verkligen gör skillnad. Och varför.

Kunskap och nyfikenhet mot ”alternativa fakta”

En lika aktuell och relevant fråga för ett science center är förstås att adressera frågor kring kunskap och nyfikenhet. I en värld där både fakta, ”alternativa fakta” och rena lögner sprids med ett tangenttryck blir vetenskapens och forskningens roll plötsligt en annan. Det duger inte längre att huka sig på laboratorier och i föreläsningssalar, nu måste forskarna dela med sig. Till dem som berörs. Till oss.

Därför är Baltic Sea Science Center så spännande. Och det är genialiskt att det ligger på Skansen. Här besöker vi bagare, krukmakare, glasbruk, tryckeri och jordbruk och får en känsla för hur vi levde och löste problem förr. Här får vi kunskap om djuren och ekosystemen, hur allt hänger ihop. Natur, miljö och kultur hör ihop. Naturligtvis är det också här på Skansen, kanske medan vi delar en våffla med hjortronsylt på Bollnästorget, som någon i sällskapet väcker frågan hur länge vi ätit våfflor i Sverige och kanske leder samtalet sedan in på vad vi äter idag – och i framtiden. Detta låter kanske långsökt. Men tänk efter. Varifrån kommer våfflornas mjöl, ägg och mjölk? Hur har produktionen skett? Var hamnar överflödigt gödsel? I Baltic Sea Science Center kommer besökarna att mötas av en ko i naturlig storlek. Från infällda digitala skärmar får vi lära oss mer om hur vår mat påverkar Östersjön. Det handlar inte bara om strömmingen på tallriken – vad vi väljer att äta har stort inflytande även på strömmingen i havet.

Detta är bara ett exempel på hur vi och våra vardagsval får betydelse för hur Östersjön mår. Inte genom piska och pekpinnar utan genom fakta och kanske lite humor ibland.

”En blandning av sött och salt”

Skansen är också en plats för musik och sång. Jag minns en ljummen sommarkväll - knappt har artisterna tystnat på Sollidens scen - och vi strosar ned mot Djurgårdfärjan för att ta oss hem över vattnet efter ett besök på Allsång på Skansen, som jag inser att den där strofen vi nynnar, den står för något alldeles världsunikt. ”En blandning av sött och salt”, eller det bräckta vatten som Östersjön utgör, just den livsmiljön finns ingen annanstans på jorden. Det lever arter här som bara finns här.

Jag har haft förmånen att följa tillblivelsen av Baltic Sea Science Center på nära håll. Med en plats i styrgruppen ville initiativtagaren Björn Carlson att jag skulle fungera som en länk mellan forskarna och de som byggde utställningen. Se till att det inte blev för svårt. Att det blev spännande och intressant.

Snart fanns ett Kunskapsråd på plats. Samtidigt som Skansen körde igång bygglovsprocesser och kontakter med arkitekt och byggföretag, samlades forskare från SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och Östersjöcentrum vid Stockholms universitet för att komma överens om vad denna plats skulle innehålla. Så blev det också. De kom överens.

Långt före det första spadtaget fanns det en tydlig vision av vad detta skulle bli. Ett kunskapscenter om Östersjön. En möjlighet att ta del av den senaste forskningen om detta unika innanhav, som trots att det omgärdas av nio av världens rikaste länder, riskerar att bli både soptipp och skamfläck för vår kortsiktiga livsstil.

Det var spännande att lyssna på forskarna i kunskapsrådet. De ville få plats med så mycket. De ville att vi skulle förstå också det komplexa, det som kräver lite tid att sätta sig in i. Kanske var de också rädda att en alltför förenklad beskrivning skulle ge en orättvis bild av vad de själva ägnade sig åt. Så är det ofta. Svårigheten att kommunicera vetenskap på ett både korrekt och lättbegripligt sätt är något jag ägnat en stor del av min karriär åt. Det är svårt.

Men det var också något annat som hände. Samtidigt som forskarna med stor energi diskuterade orsaken till de minskade torskbestånden, de nya problemen som mikroplasten för med sig och den allt tidigare algblomningen började jag bli orolig. Vem vill besöka ett science center som bara handlar om elände? Överfiske, miljögifter, näringsläckage, havsbottendöd, klimatförändringar, giftalger, minskade fiskbestånd, brist på politisk handlingskraft… Östersjön började allt mer framstå som ett pinsamt exempel på hur vi agerat mot bättre vetande. I fråga efter fråga. I årtionde efter årtionde.

Kan detta locka besökare en solig söndagseftermiddag?

Östersjön - både problembarn och hjärtebarn

Som forskningskommunikatör träffar jag dagligen forskare från många olika områden. Östersjöforskare har ofta uppvisat en frustration på gränsen till indignation. De har påtalat problemen under så lång tid utan att något hänt. I alla fall är det så många upplevt det. Politiker har varken lyssnat, förstått eller agerat.

Men det finns också en annan bild. Och ju mer jag lyssnade på forskarna i kunskapsrådet, desto tydligare blev den. Kanske var det något mer än frustration som avslöjades i forskarnas röster?

Ibland hör man lärare i skolan, eller till och med föräldrar, prata om sina ”problembarn”. Det här är barn som ställer till det för sig. De har ofta svårt för skolarbetet och lockas till andra aktiviteter, det enda leder till det andra och snart är både familj och skola insnärjda i elevvårdskonferenser, besök hos barnpsykologer och socialtjänstemän. Inte bra.

Ändå finns det något i de här föräldrarnas ögon. När de beskriver situationen för sitt barn, är det som om något glöder där inne. Engagemang. Vanmakt. Kärlek.

Östersjön är vårt problembarn.

Och om det är så, kanske vi hittar en ledtråd till vad som faktiskt kan bli riktigt lockande med ett kunskapscenter om Östersjön.

För ett par år sedan tog jag med en grupp på studiebesök på Askö-laboratoriet utanför Trosa. En viktig mötesplats för forskare med laboratorier, konferenslokaler och forskarbostäder. Det är här den sker, forskningen om hur Östersjön mår. Vi får möta professor Lena Kautsky och hennes tidigare doktorand, forskaren Ellen Schagerström. De tar med oss ner till strandkanten och vi slår oss ner på de mjuka klipporna. Med rejäla gummistövlar på fötterna tar Lena och Ellen ett par kliv ut i vattnet. De börjar berätta. De böjer sig ber och lyfter upp tångruskor och visar. Inget av det de säger handlar om miljöproblem. Allt handlar om de här arterna som lever här, hur de ser ut och varför, hur de förökar sig, vad de äter, hur andra arter är beroende av dem… Solen värmer, vi sitter där länge och jag ser mig omkring. Alla är lika uppfyllda som jag av det vi får höra. När vi uppmuntras att ställa frågor, är det som om engagemanget inte ser några gränser. Ändå är det enda forskarna har gjort, att de har öppnat sin värld lite på glänt för oss. Bjudit oss att titta in. Få en glimt av allt som de ägnar sig åt morgon, middag, kväll.

De har inte nämnt vare sig överfiske eller miljögifter med ett enda ord. De har berättat om smaltången – Lena har ett halsband i silver i form av en tångruska - och andra kustlevande organismer som musslor, märlor och havsborstmaskar. I dessa berättelser var den så tydlig att den nästan gick att ta på; kärleken, passionen och omsorgen.

Om det nya Baltic Sea Science Center ger oss besökare en möjlighet att uppleva känslor som dessa, då är vi hemma. Kärleken till en tångruska går inte att förklara, än mindre att skaka av sig. Den måste upplevas.

Och när den väl finns där, känslan för Östersjöns alla livsformer, då kommer vi att börja ställa frågor om hur de påverkas av vår livsstil. Vi kommer att ta till oss av forskarnas oro men också kunna dela deras glädje när det vänder. Tillförseln av fosfor har halverats sedan 1980-talet. Havsörnen är tillbaka. Utveckling går att påverka.

Jag är övertygad om att Sveriges nyaste science center kommer att locka nyfikna besökare både från länderna kring Östersjön, men också från andra håll i världen. Särskilt om vi får träffa forskare och höra deras berättelser. Att kommunicera om miljö och klimat måste gå via hjärtat. Huvudet är ofta en alldeles för kortsiktig och enkelspårig rådgivare.


Röster om Östersjön

  • Förköp biljetten till Skansens julmarknad!

    Köp din biljett redan nu och scanna den enkelt på plats. Psst: ni vet väl att ett årskort bara kostar 295 kr?

  • Biljetter och årskort

Upp