Limfärg

Recept med pärllim

(ger 10 liter färg)
10 kg krita 
ca 5 l vatten 
0,2 kg pärllim

Recept med cellulosalim

(ger 15 liter färg)
10 kg krita 
ca 5 l vatten 
limlösning: 0,2 kg cellulosalim eller 0,15 kg cellulosaklister och ca 5 l vatten, vilket måste tillsättas till klistret eftersom det har annan densitet än limmet.

Limfärg med cellulosalim som bindemedel är mer lätthanterlig och rekommenderas därför amatören.
Båda recepten täcker en yta på ca 20-30 kvm.

I ett kärl som rymmer minst 15 l, hälls 5 liter kallt vatten. Häll försiktigt ner kritan så att en konisk topp bildas. Rör ej om blandningen, då uppstår det klumpar i färgen. Låt vila över natten, så att kritan får svälla och dra åt sig vattnet.

Pärlimmet läggs i blöt samma dag som kritan. Lägg limmet i ett rostfritt kärl, häll på vatten så att det precis täcker och låt vila till nästa dag. Limmet värms dagen efter i vattenbad tills det blir lättflytande. Vattenbadet får inte överstiga 60 grader.
Om cellulosalim används, följ anvisningarna på förpackningen.

Ta limmet från vattenbadet och häll ner i kritlösningen. Rör kraftigt. Använd en borrmaskin med färgblandare för att undvika klumpar i färgen.

Limfärgen kan rollas men är enklare att föra på med pensel. Använd en så kallad plafondpensel som håller mycket färg. Färgen ska vara lättflytande och rummet ska helst vara svalt och gärna fuktigt när du målar så att färgen inte torkar för snabbt. Bra tider på året att måla är höst, vinter och vår. Arbeta snabbt, måla vått-i-vått. Kanterna får inte torka för då blir ytan randig. Det går inte att gå tillbaka och bättra på efter det att färgen torkat. Det går heller inte att spara tillredd limfärg mer än ett par dagar, om den förvaras svalt.

Är limlösningen för svag så smetar och flagar färgen, och är den för stark blir färgen svårstruken och riskerar att dra loss underliggande färgskikt. Prova att måla upp färgen på ett papper och låt det torka. Om färgen torkat stramt eller krusigt är den för limstark och ”smiter”. Släpper färgen krita eller pigment är den för limsvag. Limfärg uppbyggd på vegetabiliskt lim, smiter normalt något.

Vill man pigmentera limfärgen svagt, så rör man ut torrpigment i lite vatten och tillsätter. Om en starkare kulör önskas, ersätts hela mängden eller delar av kritan med ett kulört pigment. Tänk på att tillreda tillräckligt med pigmenterad färg för den yta som ska målas, det kan vara svårt att återskapa samma nyans. För att kunna återskapa pigmenterad limfärg hälls färgen ut på ett papper och kakan får torka. Kakan blöts sedan upp när nyansen ska återskapas.

Limfärg har i äldre tider använts på stora ytor inomhus. Spiselmurar, papp- och vävspända väggar och tak, men sällan på ytor som utsätts för slitage som snickerier och möbler. Under 1950-talet användes färgen fortfarande till tak och taklister i det professionella byggnadsmåleriet. Färgens yta är matt och dess största förtjänst, frånsett estetiska synpunkter, har varit och är, att ingredienserna är lättlillgängliga och framför allt billiga.

Den traditionella limfärgens bindemedel tillverkades främst av råvaror som hud, ben, brosk, bindvävnad, senor med mera, vilka samlades upp från slakthus, handskfabriker, garverier och köttbutiker och förädlades till animaliskt lim. Produkterna namngavs ofta efter utgångsmaterialet, som ”hornlim” och ”benlim”. Namnen kunde också beskriva produkternas form, som ”kaklim”, ”tärningslim” och ”pärllim”.

Under 1940-talet lanserades cellulosalimmet, som framför allt använts till tak. Animaliskt lim användes dock fortfarande som bottenfärg till dekorationsarbeten med streckdragningar eller stänkmålning.

Limfärg går att måla på de flesta underlag, men fäster bäst på trä, papper och puts. Vid ommålning av en limfärgsyta bör den först bestrykas med en svag såplösning. Såpa kan även blandas i färgen för att göra den mer lättstruken. Underlaget får inte vara fett eftersom fettfläckar missfärgar och bryter igenom limfärgen.

Källa: Skansen


Recept för byggnadsvård

Upp