Lappugglan häckar i de
nordligaste barrskogsområdena (taigan) i Europa, Asien och Nordamerika. I
Sverige finns den ner till Jämtland, men är vanligast i Norrbotten och
Västerbottens skogsmarker (Norrlands kusttrakter). Vanligtvis nära myrar eller
andra öppna ytor som ängsmarker och kalhyggen, där den kan jaga
smågnagare. Den lever i vildmarken och trivs i gammal
skog av gran, tall, myrtall och även i fjällbjörkskog.
Lappugglan
kan ha små
revir och två bon kan ofta finnas inom 100 meters avstånd.
Den är en stannfågel, men kan ibland flytta både söder, öster och väster ut om
det blir ont om sorkar där den lever. Oftast överlever den även när det är ont
om föda, men för att kunna häcka och föda upp sina ungar behöver den rikligt
med mat. Antalet lappugglor varierar från år till år eftersom antalet
smågnagare varierar kraftigt.
Utseende
Lappugglan är en av Sveriges största ugglor, men storleken är delvis en
synvilla och beror på den yviga fjäderdräkten, en hane väger inte mer än ca 1
kg och en hona 1,5 kg. När den blir skrämd drar den ihop sig och ser ut som en
smal gren.
Det
mest utmärkande för arten är det stora huvudet som kan ha en omkrets på 50 cm. Lappugglan
är anpassad till ett kallt klimat och fjäderdräkten skyddar mycket bra mot
kyla. Även benen och fötterna är fjäderbeklädda ända ut på tårna.
Ugglan
har ett vingspann på ca 130-150 cm och en kroppslängd på ca 60-70 cm. Typiska
kännetecken är en tjock hals och mycket stort och runt huvud, som ser tvärt
avhugget ut i profil. Lappugglans omfångsrika ansikte gör att den är väldigt
bra på att fånga upp ljud.
Ugglan
flyger med långsamma vingslag. Honan är större än hanen och båda har stora
askgrå ringar runt de små, gula ögonen. Fjäderdräkten är askgrå med vita och
mörka teckningar på ovansidan och tydligt strimmig undersida. Stjärten är
lång och gråbrun och längst ned finns ett mörkt brett band vilket skiljer den
från slagugglan. När hanen flyger syns orangebruna teckningar på vingarna.
Liksom alla ugglor kan lappugglan flyga nästan ljudlöst, vilket beror på vingfjädrarnas
konstruktion.
Föda
Lappugglan lever främst av sorkar och näbbmöss. Liksom andra ugglor äter den
smågnagarna hela för att sedan spy upp benen och pälsen, som den inte kan
smälta, i form av så kallade spybollar.
Lappugglan
ser mycket bra i mörker.
Ugglan
jagar med hjälp av både syn och hörsel och kan höra en mus till och med genom
ett tjockt snötäcke. Ugglors öron sitter på olika höjd och när fågeln rör
huvudet kan den exakt lokalisera bytet. Bakom öronöppningarna sitter också befjädrade
hudflikar, som gör att öronöppningens storlek kan varieras, för att bättre
lokalisera bytet.
Lappugglan
är mest aktiv och jagar främst i gryning och skymning. Men den kan också vara
aktiv under dagen, och den jagar även under ljusa sommarnätter.
Fortplantning
Lappugglan lever i par hela livet. Tillsammans tar de över gamla vråk- eller
duvhöksbon, eller bygger sitt bo på toppen av en hög stubbe. Parningstiden
börjar i mitten av februari, och i april eller maj lägger honan vanligtvis 2-4 ovala ägg, men ibland så många som nio stycken. Äggen ruvas av honan i 28–36
dagar och ungarna väger ca 40 gram när de kläcks. Det är hanen som fångar mat
till ungarna.
Ungarna
lämnar boet efter en månad, men därefter tar det ytterligare några veckor till
innan de är flygfärdiga. Ungarna är först olivbruna med vita fläckar och får
sedan vuxenfjädrar vid ca 5 månaders ålder. När ungarna kläckts är honan mycket
aggressiv och går omedelbart till attack med både klor och vingknogar mot
inkräktare. Vid andra tider på året är den både fredlig och ofta mycket orädd
för människor.
Det
allvarligaste hotet mot lappugglan är minskad tillgång på boplatser på grund av
skogsavverkning. Andra hot är tjuvjakt och handel med hotade och sällsynta
fågelarter och deras ägg. Antalet lappugglor kan variera mellan ca 500-2000
beroende på tillgång på föda och häckningsframgång.
