Kjolsäck eller kjolväska är namnet på en liten lös ficka eller väska som bärs av kvinnor tillsammans med folkdräkten. Vissa kan ha band fastsydda i överkanten som knyts fast runt midjan eller hängs över axeln, andra har istället krokar eller byglar av metall i överkanten, vilka hakas i kjol- eller förklädeslinningen. I Dalarna förekommer många lokala benämningar på kjolsäckarna såsom kjortelkuppe, pryska, pung, kruspung och taska. I Hälsingland benämns de ofta som lomma eller lapp-pung, medan de i Gästrikland kallas kyrkpung.
Kjolväskorna tillhör den typ av folkliga föremål som uppmärksammades redan under 1800-talet på de stora slöjd- och industriutställningarna och fanns även till försäljning. Svensk Hemslöjd gjorde stora beställningar i Dalarna av bland annat dräkter och dräktdelar, vilka spreds över hela landet och Handarbetets Vänner tillverkade kjolsäckar som användes till revitaliserade dräkter.
Ursprungligen var kjolsäcken som en modedetalj i medeltidens dräktskick för både män och kvinnor. Man fäste den på bältet utanpå kolten, här satt även kniv, nyckel och nålhus. Kjolsäckarna kunde även vara dekorerade. Traditionen att bära den dekorerade kjolsäcken synligt utanpå kjolen har levt kvar i allmogens dräktskick främst i norra Svealand och södra Norrland, på vissa platser långt in på 1900-talet. |
Foto: Marie Andersson
Funktion
I kjolsäcken kunde man förvara örter och kryddor vid kyrkbesök. Salvia och åbrodd luktade man på för att hålla sig vaken under de långa gudstjänsterna. Ingefära, nejlikor eller lök kunde vara bra att tugga på liksom en brödbit till barnen. Den allmänt använda ”tuggkådan” (grankåda) fanns också med.
Det var de nyaste och finast dekorerade kjolsäckarna som användes till kyrkan. Gamla och slitna kunde de komma till användning i vardagens arbete och till och med vid vallning av djuren. Då förvarade man ofta ”sletje” i dem – en blandning av salt och mjöl, ibland också kli och linfröknopp, som godis åt kor och getter.
På andra platser användes de endast till kyrkan eller som ”vardagsväskor”, fastän de var rikt utsmyckade.
Det fanns också mycket enkla kjolväskor och lösa fickor tillverkade av linne eller nålbundna av kotagel för att användas vid vallning och i vardagens arbete.
Foto: Marie Andersson
Lokal särprägel
Man kan anta att kjolsäckarna har följt samma utveckling som folkdräkter och annan textil folkkonst i allmänhet. Långt tillbaka har föremål och plagg varit likartade över större områden för att senare utvecklas i olika riktningar och anta en stark lokal särprägel som ofta följer sockengränser.
Sättet att bära och använda kjolsäckarna varierar från ort till ort. Dekorativa kjolsäckar var som regel avsedda att bäras helt eller delvis synliga, men även de som bars under förklädet kunde vara utsmyckade. På många orter var traditionen att kjolsäcken skulle bäras till hälften dold av förklädet. På en del kjolsäckar beläggs detta bruk genom att endast högra halvan av kjolsäcken är dekorerad med exempelvis paljetter eller annan exklusivare utsmyckning.
Kjolsäck tillhörande folkdräkt på Skansen |
Foto: Marie Andersson
Efter sekelskiftet 1900 började banden förlängas och kjolsäcken kom att hänga en bit ner på kjolen. Även väskor som tidigare burits med ett band över axeln började flyttas ned för att hängas i midjan. Detta bruk tillskrivs de arbetsvandrande dalkullor som ofta arbetade som servitriser i städerna. Den låga placeringen underlättade hanteringen av växelpengar.
Material
Kjolsäckarna har en framsida av rakat skinn, vadmal, kläde eller dyrbara köpetyger. Baksidan kan vara av linnetyg eller skinn. Om pälsskinn använts till baksida och kantremsa eller detaljer så har ullen rakats av med kniv och den rakade sidan är vänts utåt. Förutom kantning med en skinnremsa har ett ylleband eller en remsa av ett rött ylletyg förekommit. I Mellansverige har kjolsäckar återfunnits där framsidan ”skarvats” ihop av småbitar av dyrbara köptyger.
Hakar, krokar och band
Väskorna är försedda antingen med band för att knyta om midjan eller ett band som går över axeln. Andra har en krok eller hake som häktades på kjol eller förklädeslinningen. Några bevarade väskor har kroken vänd mot väskans framsida och har då hakats på och burits innanför kjolen, en tradition som går tillbaka till medeltiden. Väskkroken kunde vara tillverkad av järn, mässing, koppar eller järntråd. Den har ofta en dekorativ utformning.
På väskor som har symmetriskt dekorationsmönster finns ibland en utkrusad mässingsbygel med låsanordning och ledad krok. Män bar ända in på 1930-talet penningpungar av sämskskinn med liknade mindre byglar och låsanordning. I Älvdalen sägs att mässingslåset (kupplåset) slog ut väskkroken i början av 1800-talet.
Banden som används på kjolsäckarna är i de flesta fall mönstervävda och löper ibland efter hela väskans överkant medan de ibland endast är fästade i väskans övre hörn. Dessa band är endast så långa att de inte hänger ner några bandändar när de knutits om livet. Bandets längd är ofta fördelad så att knuten kommer under förklädet. |
Foto: Marie Andersson
Källor
Erik Thorell
Kjortelsäck, pryska eller kruspung; Danielsson/Andersson/Thorell, Tidskriften Hemslöjden 1995/4.
Folkdräkter; Övre Dalarnas bondekultur del 4, Ella Odstedt 1953.
Dräkt och kvinnlig slöjd i Ovansjö socken 1750 - 1850, Greta Hedlund 1951.
Järvsödräkten; Leif Andersson och Margareta Ridderstedt 1983.
Folkdräkter förr och nu; Ulla Centergran och Kicki Kirvall 1986.
Tips! Använd [/] för att visa eller dölja sökrutan.
Dina personuppgifter är viktiga för oss! Skansen använder cookies när du besöker eller genomför ett köp på någon av våra webbplatser. Med ditt samtycke använder vi cookies för att mäta och analysera användningen av webbplatsen (analytiska cookies), och att presentera relevant reklam och information (inriktning på cookies). För mer information läs vår cookieinformation. Anpassa mina cookiepreferenser
Dina personuppgifter är viktiga för oss
Skansen använder cookies när du besöker eller genomför ett köp på någon av våra webbplatser. Med ditt samtycke använder vi cookies för att mäta och analysera användningen av webbplatsen (analytiska cookies), och att presentera relevant reklam och information (inriktning på cookies). För mer information läs vår cookieinformation.
Strikt nödvändiga cookies
Dessa cookies behövs för att webbplatsen ska fungera och dessa kan inte stängas av. De installeras vanligtvis bara i samband med du som användare gör vissa val, t ex säkerhetspreferenser, inloggning eller ett formulär. Du kan ställa in din webbläsare att blockera eller varna dig om dessa cookies, men då kommer vissa delar av webbplatsen inte att fungera.
Analytiska cookies
Dessa cookies tillåter oss att räkna besök och trafikkällor, och ger oss möjligheten att förbättra prestanda på vår webbplats. De visar oss vilka sidor som är mest respektive minst populära och hur besökare rör sig på sidan. Men vi ser inte vad en enskild individ gör på sidan. Dessa cookies hjälper oss i vårt arbete att bli bättre och kunna kontrollera våra prestanda.
Cookies tredjepart
Dessa cookies kan installeras på vår webbplats av aktörer vi samarbetar med. T ex våra annonseringspartners,där vi kan visa mer relevanta annonser på andra webbplatser. De lagrar inte personlig information, men syftar till att identifiera din webbläsare för att kunna visa t ex annonser på andra webbplatser. Om du inte tillåter dessa cookies kommer du att uppleva mindre riktade annonser.