I
södra Sverige finns vildkaniner, de planterades in i Skåne och på Gotland för
hundra år sen och har sen spritt sig i Götaland. Alla tama kaniner härstammar
från vildkaninerna.
Vilda
kaniner trivs bäst i öppna landskap där de kan beta, men de vill också ha
buskar och snår där de snabbt kan gömma sig. Kaniner lever farligt – de kan bli
uppätna av hökar, örnar, rävar och illrar. En hona kan få sex kullar på ett år och
upp till 12 ungar i varje kull. De gräver gångar i marken där de bor och blir
de skrämda försvinner kaninerna snabbt ner i backen. I naturen lever de i stora
grupper, kolonier, där varje familj har sina egna gångar.
Lika men ändå olika
Kan kaniner se ut hur som helst? Nästan, för vi har många olika kaninraser.
Vildkaniner är grå, men de tama kan även vara svarta, vita eller svartvita.
Hermelinkaniner är näpet små, med korta öron och dvärgvädurar är små och med
hängande öron. Rexkaniner är stora och har korthårig len päls. Angorakaniner är
ännu större och ofta vita, de har en mjuk långhårig päls.
Sverige
har två gamla kaninsorter - lantraser: gotlandskanin och mellerudskanin. Det är
viktigt att försöka bevara gamla lantraser eftersom att de är en del av vårt
kulturarv.
Svår
sjukdom
På 1960-talet kom en svår kaninsjukdom in i Sverige. Virussjukdomen myxomatos
eller kaninpest slog snabbt ut en stor del av kaninstammen. Nu verkar stammen
av tamkaniner ha återhämtat sig och sjukdomen är inte lika vanlig längre. Hos
sjuka djur svullnar ögonen upp och de blir blinda. Även tama kaniner kan
smittas, men det är möjligt att vaccinera dem för att undvika sjukdomen.
Föda
Kaniner älskar morötter precis som vi, men mest äter både vilda och tama
kaniner gräs, blad, kvistar och knoppar. Det är inte så roligt att få in dem i
trädgårdslandet alltså, men plocka gärna vilda växter för att mata tamkaninen
med.
Kaninens
tänder växer 2–3 millimeter per vecka, men nöter ner dem lika fort om de får
mat med mycket fibrer.
Kaniner kan inte ta upp all näring på en gång från den mat de äter, därför
äter sitt bajs (minst en gång ) för att kunna ta tillvara på all den näring som är kvar i avföringen. Fiffigt, om man är kanin
alltså.
Problemdjur
När européer slog sig ner i Australien tog de med sig djur från Europa som de
tyckte om. Kaninen var ett sådant djur, som många ville ha för att jaga, eller
som tamdjur på gården. Kaninerna hade inga fiender i Australien och spred sig i
miljontals. De blev ett problem för jordbruk och trädgårdar och för att lösa
detta försökte man plantera in europeiska rovdjur. De blev ett ännu större
problem eftersom de inte brydde sig om att jaga kaniner. De långsamma
australiska pungdjuren var mycket enklare att få tag i, så flera av dessa utrotades
alternativt minskade starkt.
Vilda kaniner jagas idag i hela världen, även i Sverige. Jägarna använder ofta
hund men också iller för att skrämma fram kaninerna ur sina gryt. Kaninkött är
vanligt på många restauranger, särskilt söderut i Europa.
Kramdjur
Som husdjur är kaniner väldigt rara. De vill gärna att vi kelar med dem och de äter
gärna växter som du själv kan plocka; maskrosor och andra blad och blommor. Och
kaniner vill hoppa och skutta, de behöver mycket plats för att kunna röra sig.
Har
du tama kaniner, kan du gärna ha minst två, så att de får sällskap.
