Under katolsk medeltid infördes det kristna julfirandet i vårt land och firades under samma tid som tidigare den hedniska julen. Det var då vi började äta lutfisk som från början ingick i julfastan. Till julen hörde förr precis som nu att man skulle vara extra snäll och givmild. Man hörde av sig till varandra på olika sätt med gåvor och hälsningar.
Vår tids längtan efter en gammaldags jul är en förening av det gamla bondesamhällets julfirande och den borgerliga julen i staden vid sekelskiftet. Det blir en slags blandning av julbrasor och julhalm, ett storslaget borgerligt julbord, praktfulla granar och mängder av julklappar. Många av våra jultraditioner är en förening av gamla svenska traditioner blandade med inslag från andra länder.
Från 1700-talet har vi det första belägget för den klädda julgranen som kom från Tyskland och dök upp i herrgårdsmiljö där man hade utländska kontakter. Granen blev allmän under 1800-talets slut och den julklappsutdelande jultomten först under 1900-talet. Jultomten är för övrigt en blandning av vår lilla gråklädda gårdstomte och den rödklädde St. Nikolaus. Tidigare hade framför allt julbocken, som stod för mycket julhyss i forna tiders bondesverige, varit anlitad om man hade någon julklappsutdelare överhuvudtaget.
1900-talet har gett oss både adventsljus, adventskalender, adventsstjärnor och adventsstakar, också de med tyskt påbrå, medan Kalle Anka kommer från USA och kalkonen och misteln har anglosaxiska anor.
Upp
