Hyskor & hakar

I gamla folkdräktsplagg sitter ofta vackra grova mässingshäktor fastsydda med kraftig lintråd som binder haken på tre ställen och gör att de sitter stadigt. De grova korta häktorna, ibland isydda växelvis hake/hyska, i plaggets framkant, håller plagget väl ”knäppt” även vid stora rörelser.

I bondesamhället tillverkades häktorna som bisyssla till gårdfarihandel eller då männen gick i skogen. Häktmakeriet togs till så fort man inte hade annat för händer. Av mässing tillverkade man själv tråden, genom dragning i en järnskiva ”nageltorn” med koniska hål. Förutom de tre tängerna; avbitare, länktång och häkttång, använde många även en speciell häktmall. Under sent 1800-tal var priset i Malung för en häktring om 24 par alltid 25 öre.

Tillverka själv

Den här beskrivna metoden att tillverka häktor med enbart tänger går tillbaka på såväl traditionsuppteckningar som muntlig tradition och egna erfarenheter.

Utrustning och material

Du behöver mässingstråd, 1.5 mm.
Tre tänger; avbitare, liten plattång, (länktång) liten rundtång (häkttång). Rundtångens ”näbbar” kan filas till så att de får bättre form, ”stift”, att vika öglorna med.
Längdmått – tumstock eller linjal går bra, men det bästa är att klippa till ett längdmått i hård papp eller plåt. Längdmåttet skall vara 6 cm. Dessutom klipps ett hak vid 4 cm. Klipp till ämnena med avbitaren 6 cm respektive 4 cm långa.

Sy fast häktorna

Nål – använd en kraftig, kort nål. OBS! Skärnål ska inte användas, den skär av tråden i föregående stygn och skär dessutom sönder såväl tyg som skinn.
Tråd – du behöver lintråd (knyppelgarn) – c:a 20/2 halvblekt. Gammal lintråd är alltid tvåtrådig, grovleken varierar mellan vad vi idag benämner som 35/3 och 20/3. Vaxa tråden med bivax, genom att dra den mellan tummen och bivaxklumpen. Börja och avsluta alltid med knut på tråden.

Plattången kan vara till bra hjälp för att dra igenom tråden, i synnerhet om tyget är tjockt eller då man syr i skinn.

Sy 3-5 stygn om ”halsen” och i de båda öglorna. Stygnen blir en dekorativ detalj i sig själva, förutom att häktorna sitter fast utan ständiga reparationer. I gamla plagg av vadmal och kläde är det vanligt att man prylat hål, eller t.o.m. gjort ett litet jack i tyget för att hyskornas öglor skall kunna träs igenom till plaggets insida. Hyskorna behöver då endast sys fast i öglorna eftersom tyget binder dem runt ”halsen”.