Vid tiden för höstslakten lämnar bönderna in färska hudar för att ett år senare hämta det färdiga lädret. Varje hud förses med skuret märke, bonden får ett litet kvitto med samma märke, och hudarna noteras i inskrivningsboken. Om beredningen inte kan börja direkt förvaras hudarna insaltade eller torkade.
I ett garveri från början av 1800-talet ligger i bottenvåningen den så kallade våtverkstaden, kalkhuset till höger och drivhuset till vänster, båda med ingångar från gårdsplanen. Golvet i våtverkstaden är ständigt blött, dels genom hanteringen av de våta hudarna, dels för att vattnet pumpas ut på golvet när man tömmer ett kar. Golvet lutar något åt baksidan av huset så att vattnet kan rinna ut.
Till övervåningen kommer man via en trätrappa på utsidan och altanen. Övervåningen innehåller förstuga med sullädermangel, verkstad, torkrum och gesällkammare. I gesällkammaren sover gesällerna och lärpojken. Möbleringen är enkel; utom soffan och sängen finns ett slagbord, några stolar och ett hörnskåp. Kommer vandrande gesäller får de sova på en skinntrave i torkrummet.
Utrymmena under taket används som torkvindar. Vid byggnadens vänstra gavel finns ett barkhus av bräder.
Garveriet kommer från Vimmerby i Småland. Det är troligen uppfört år 1804 av garvaregesällen Eric Fagerholm, som det året etablerade sig som garvaremästare i Vimmerby. Han var verksam till sin död 1826. Sen tog hans änka, sedan sonen och småningom sonsonen över verksamheten. Först 1876 gick verksamheten ur släkten. Arbetsstyrkan var i regel fyra man; mästaren, två gesäller och en lärpojke. Ibland fick också gårdsdrängen hjälpa till.
I övervåningen ligger verkstaden, där hudarna bearbetades och färgades. Bakom verkstaden ligger en gesällkammare och på andra sidan förstugan finns ett stort torkrum.
Upp
