Sparad som favorit Spara som favorit

Elverket

Stockholms Elektricitetsverk Djurgårdsstationen eller Elverket uppförs 1905 och är ursprungligen en omformarstation för Stockholms elektricitetsverk. Byggnaden ritas av arkitekten Ferdinand Boberg och uppförs med en påkostad och utsmyckad fasad.

Värtaelverket uppförs 1903 i Hjorthagen. Med det som bas uppförs omformarstationer eller så kallade understationer runt om i Stockholm. På omformarstationerna omvandlas växelströmmen till likström, som är den vanliga distributionsformen för el vid den här tiden. Stationerna placeras nära användarna och Stockholms Elektricitetsverk Djurgårdsstation, senare Elverket, försörjer södra Djurgården med elkraft. Det finns även stationer på Norrmalm, Kungsholmen, Södermalm och några år senare också i Enskede, Ulvsunda och Årsta.

Stationerna som uppförs i Stockholms innerstad ritas av Ferdinand Boberg (1860–1946) som var chefsarkitekt vid Stockholms elektricitetsverk. De som byggs senare i ytterstadsområdena ritas av Boberg tillsammans med arkitekten Gustaf de Frumerie, som senare tar över arbetet helt. Boberg är även arkitekten bakom många av Stockholms mest kända byggnader som Thielska galleriet, Waldemarsudde, NK, Rosenbad och Postkontoret på Vasagatan samt flera andra industribyggnader som Värtagasverket och Vattentornet vid Mosebacke.

Djurgårdsstationen uppförs 1905 och tas i drift den 6 november 1906. Det är en fristående tegelbyggnad som ursprungligen uppförs i två våningar och en källarvåning. Byggnaden får en påkostad och utsmyckad fasad och Ferdinand Boberg ger elstationen en viss karaktär av en borg eller ett kastell. På många sätt liknar byggnaden Bobergs andra omformningsstationer men Djurgårdsstationen är den minsta av dem. I den östra delen av byggnaden uppförs den stora maskinhallen i ett plan, med dubbel våningshöjd. Den västra delen har två våningar där övervåningen innehåller kontor och nedervåningen verkstäder.

Elverket Foto:Skansens arkiv

Elverket runt 1910, innan påbyggnaden uppförs på 1920-talet. Fotot visar den ursprungliga byggnaden med de rundbågiga fönstren innan igensättning.

Bröstvärnsmuren kröns av en överliggare i kalksten samt huggna kalkstendekorationer i tre storlekar. De största har stadsmurssymbol och glödlampsformationer, medan de övriga är dekorerade med uthuggna glödlampsknippen. Dekorationer i släthuggen kalksten förekommer även i den listomramade inskriptionstavlan på södra fasaden med texten Stockholms Elektricitetsverk Djurgårdsstationen samt reliefhuggen dekor på kvadratiska och trekantiga fält med ljusomstrålade glödlampor.

Maskinhallen belyses från början med dagsljus genom de fem höga rundbågiga fönstren. Byggnaden har vid uppförandet stora järnspröjsade fönster in mot maskinhallen, tre på södra fasaden och två på östra gaveln. De muras senare delvis igen och den övre järnspröjsen bevaras men täcks för under 1940-talet. Det mindre rundbågiga fönstret vid mittrisaliten muras helt igen under samma tid. På östra gaveln muras det ena fönstret igen medan det andra förses med port av slät stålplåt. De flesta luftningsgluggarna i källaren förses samtidigt med galler.

Elverket 1979

Elverket år 1979. På bilden är fönstren på långsidan och gaveln igensatta. Foto: Stockholms stadsmuseum

Maskinhallen är väl bevarad, väggar och tak är klädda med vitt och grönt mönstersatt kakel, bröstningen består av rött och brunt kakel. Traversen finns alltjämt kvar. Maskinhallen används idag av Skansen.



Stockholmiana

Upp