Berguv på Skansen

Djurvälfärd på Skansen

Kultur och Natur på Skansen – djuren är en viktig del

Stiftelsen Skansen har ett folkbildande uppdrag i att bedriva verksamhet för natur och kultur. Det är ett brett uppdrag som skapar möjlighet för Skansen att vara en viktig aktör i samhällsaktuella frågor, utöver att vara en vacker plats för upplevelser och traditioner. Skansen samarbetar och utvecklas tillsammans med en mängd olika partners inom näringsliv, ideell sektor, forskningsinstitut och universitet. Samarbeten fördjupar vår gemensamma kompetens när vi engagerar oss i frågor som rör till exempel biologisk mångfald och artbevarande. Djur är en viktig del av vårt ekosystem och, även om frågan om biologisk mångfald inte syns lika centralt i den allmänna debatten som klimatfrågan, så påverkas och hotas över en miljon djurarter att dö ut. Det engagerar oss på Stiftelsen Skansen.

Vi vet från genomförda gästundersökningar att 80% av Skansens gäster kommer till oss för att på något sätt ta del av djuren. Grunden för Skansens djurhållning är inte av ekonomisk karaktär utan vi vill förmedla fakta och fascination om kultur och natur till våra gäster. Skansen vill även bidra till ett ökat engagemang för biologisk mångfald och kunskap om människans påverkan på naturen. Vi möter dagligen gäster som har växt upp utan närhet till natur och kultur. De har väldigt lite kunskap om just djur och många har inte ens sett en älg, torsk eller än mindre något större rovdjur.

Under sommaren har en grupp djurrättsaktivister bedrivit en kampanj riktad mot Skansen då de anser att vi ska lägga ner verksamheten med djur. Gruppens inställning till djur grundar sig i begreppet djurrätt som innebär att man anser att djur och människor har samma värde och att alla djur ska behandlas, och ha samma rättigheter, som människor. Skansen arbetar med djur utifrån en inställning som grundar sig på djurvälfärd där man utifrån bästa tillgängliga kunskap, från både beprövad erfarenhet och vetenskapliga fakta strävar efter att djurhållning i största möjliga mån ska tillgodose de artspecifika beteendekrav som djur har för att de ska ha ett gott liv.

Varför har Skansen vilda djur?
Förutom att vi, som nämns ovan, gör en betydande pedagogisk och lärande insats i att berätta om djur och natur för den breda allmänheten så hjälper vi även skolan med undervisning på olika sätt. Vi når ut till förskolenivå, grundskola, gymnasium och universitetsnivå med Skansens utbildningar. Totalt har vi de senaste åren haft ca 1000 skolgrupper/år i organiserad undervisning.

I dag är även artutrotning ett av jordens största problem. Vissa menar att det till och med är ett större problem än klimatförändringen. Ett nätverk av ca 400 djurparker i Europa, som samarbetar genom den europeiska djurparksorganisationen EAZA, (European Association of Zoos and Aquaria), gör skillnad genom dessa djurparker. De fungerar som en Ark där ett flertal däggdjur, fåglar och amfibier räddats från utrotning genom att hålla genetiskt sunda reservpopulationer. Detta arbete har visat sig allt viktigare på grund av den dystra utvecklingen runt om i världen och det skulle behövas över 10 gånger så många djurparker, eller liknande anläggningar, för att kunna säkerställa alla de arter som nu är på väg att utrotas. De europeiska djurparkerna bidrar med bevarandeåtgärder för olika projekt i världen motsvarande ett värde av 900 miljoner kronor årligen och djurparker i Sverige bidrar med insatser till ett värde om ca 10 miljoner årligen.

Nyligen kunde vi i P1:s sommarprogram höra Alexander Antonelli, forskningschef, professor i biologisk mångfald vid Göteborgs Universitet och University of Oxford, uttala sig om hur samhället utvecklas och behovet av djurparker och botaniska trädgårdar.

Fungerar det att hålla vilda djur i djurpark?
Djurrättsaktivisterna lyfter speciellt fram att Skansen håller vilda djur och vill gärna lyfta fram olika beteendestörningar som de anser vara onaturliga eller stereotypa beteenden. Allt som oftast saknar kritiken saklig grund. För att ge ett exempel har de använt en film på ett av Skansens lodjur där budskapet inte är korrekt. I detta specifika fall var det ett tillfälligt beteende hos lodjuret som var kopplat till hunger och fysiologisk påverkan i samband med lodjurets sista dagar under dräktighet. Detta beteende under slutet av en dräktighet är vanliga och helt naturligt. Beteendet pågår några minuter per dag precis innan matning och kan förekomma hos vilda djur, husdjur och djurparksdjur. En liknande situation uppstod för några år sedan då en björn vankade fram och tillbaka på grund av tandvärk. Efter ett tandläkaringrepp blev björnen lugn igen och slutade vanka. Liknande kritiska bedömningar görs tyvärr kontinuerligt och är missvisande då dessa uttalanden baseras på förutfattade föreställningar och inte på fakta och kunskap.

Djurparkskritiker hävdar att djur i naturen har det bättre än djur i djurpark. Det som ofta glöms bort är att djur i naturen påverkas negativt av en rad omvärldsfaktorer. Till exempel måste djur i natur varje dag söka föda som ofta är begränsad, undvika rovdjur, stå emot parasiter och utsättas för sjukdomar som i sin tur leder till höga nivåer av negativ stress. 100 000-tals djur dör i förtid på grund av dessa faktorer varje år. Dessa negativa faktorer är minimerade i en djurpark där det finns tillgång till föda, kvalitet på födan är bättre, parasiter är kontrollerade samt är stress från rovdjur och jakt inte förekommande. En björn i skogen kan inte få hjälp av en tandläkare och inte heller kan en veterinär kallas in om det skulle uppstå komplikationer när ex en älg föder ungar.

Det finns forskning som visar att djurparksdjur har lägre nivåer av stresshormon än vilda djur (ref. 1, 2, 3, 4). Dessutom visar ett flertal sentida undersökningar (ref. 5) att djur i djurpark har bättre fysiologiska mätvärden och bättre livshistorieparametrar som förmåga att få ungar, fler och tyngre ungar, bättre tillväxt och längre liv jämfört med vilda djur av samma art.

Varför avlivas fullt friska djur?
Det är aldrig lätt att fatta ett beslut om att avliva djur och det är alltid den sista alternativa vägen att välja. Skansen anser dock inte att avlivning är dålig djurvälfärd. Det är mycket värre om djur inte vill föröka sig och ibland även om de fick självdö av ålder. Avlivning av friska djur kan handla om flera olika saker;

  1. På grund av en god djurvälfärd föds det ofta många ungar i en djurpark och överlevnaden är mycket högre än i naturen. Den ”naturliga” dödligheten för vuxna individer är även den extremt låg i djurparker. Fler djur lever alltså längre i en djurpark vilket innebär att i sällsynta fall måste fullt friska djur avlivas.
  2. Om reservpopulationer av djur ska förvaltas krävs det ständigt en viss avel. Det är svårt att förutsäga om djur kommer att dö av någon anledning, i någon annan djurpark, eller hur många djur som kommer att födas i en kull. Därför krävs en viss överrepresentation av ungar för att kunna utveckla en population på bästa möjliga sätt. Många ungdjur placeras i andra djurparker efter sin uppväxt men ibland finns det inte plats eller så kan förhållandena i en mottagande djurpark vara undermåliga.
  3. Att släppa ut djur i det vilda är inte så lätt som det kan uppfattas. Skansen förvaltar många arter som inte lämpar sig för att släppa ut i naturen då de är vana vid människor, kan vara farliga och ha svårt att anpassa sig till en okänd miljö. Ofta identifieras, exempelvis från en myndighet, behovet av utsättning av hotade djur i ett relativt sent skede och då krävs det att det finns reservpopulationer samt kunskap om hur djur ska hållas i en djurpark och hur man ska träna djuren för ett liv i naturen.

Vad har Skansen bidragit med i artbevarande projekt?
Skansen har direkt bidragit till att rädda Visent, Utter och Berguv. Vi har även hjälpt till att hålla reservpopulationer och byggt upp kompetens kring hur vissa djur ska hållas. Förhoppningsvis har även vårt informationsarbete även bidragit till att värna många andra arter. Skansen vill utveckla arbetet med artbevarande i ännu högre grad. Vi vill göra mer men det krävs fortsatt utveckling, resurser, långsiktiga insatser och hög kompetens för att komma framåt med fler arter.

Hur bra är Skansen på djurvälfärd?
Skansens djur sköts av medarbetare som har minst en treårig djurvårdarutbildning samt erfarenhet av att sköta och värna djurens välfärd. Minst en gång i veckan har vi en disputerad djurparkszoolog, godkänd av Jordbruksverket, och en veterinär som besöker och arbetar med vår personal och djuren. Skansen arbetar dagligen med miljöberikning och beteendeträning av djuren samt följer varje djurindivids beteende och hälsa. Vi har väl utarbetade skötselplaner och foderstater. Större beslut och viktiga åtgärder för att ytterligare förbättra djurvälfärden fattas alltid gemensamt av Skansens ansvariga chefer, ansvariga djurvårdare samt zoolog och veterinär. Det är professionella och engagerade djurvårdare som sköter om Skansens djur.

De senaste 12 åren har Skansen hanterat mellan 500 – 800 djurindivider årligen och vi har löpande 30 - 60 medarbetare per år som arbetar med djurhållningen. Att mänskliga misstag inträffar är oundvikligt men det sker en kontinuerlig utveckling för att upprätthålla goda rutiner.

Målsättningen är att alla djur på Skansen ska ha möjlighet att leva ett så naturligt och komfortabelt liv som möjlig. Detta innebär att de ska ha möjlighet att utföra sina artegna beteenden och inte lida brist på föda eller vatten, utsättas för sjukdomar, parasiter eller negativ stress. Det slutgiltiga målet för allt liv och en av de allra starkaste drivkrafterna för djur är reproduktionen. Att kunna tillhandahålla detta är därför en synnerligen viktig och naturlig del i djurparkernas verksamhet och medför ett stort välbefinnande för djuren. Dessutom är avel en förutsättning för att vidmakthålla en god genetisk variation hos de olika arterna vilket är en nödvändighet för att bedriva de internationella bevarandeprojekt som djurparkerna är knutna till.


Referenser

  1. Woodruff JA, Lacey EA, Bentley G. 2010. Contrasting fecal corticosterone metabolite levels in captive and free-living colonial tuco-tucos (Ctenomys sociabilis). J. Exp. Zool. 313A:498–507.
  2. Scott K, Heistermann M, Cant MA, Vitikainen EIK. 2017 Group size and visitor numbers predict faecal glucocorticoid concentrations in zoo meerkats. R. Soc. Open sci. 4: 161017.
  3. Andrew J. Young and Steven L. Monfort. Stress and the costs of extra-territorial movement in a social carnivore. Biol. Lett. (2009) 5, 439–441
  4. Ernie Stead-Richardson, Don Bradshaw, Tony Friend, Terry Fletcher. Monitoring reproduction in the critically endangered marsupial, Gilbert’s potoroo (Potorous gilbertii): Preliminary analysis of faecal oestradiol-17b, cortisol and progestogens. General and Comparative Endocrinology 165 (2010) 155–162.
  5. Tidière, M. et al. Comparative analyses of longevity and senescence reveal variable survival benefits of living in zoos across mammals. Sci. Rep. 6, 36361; doi: 10.1038/srep36361 (2016)

Upp