Lappuggla på Skansen

Djurvälfärd på Skansen

Skansens arbete med djur grundar sig på djurvälfärd. Det innebär att vi utifrån bästa tillgängliga kunskap, beprövad erfarenhet och vetenskapliga fakta, strävar efter att djurhållningen ska tillgodose djurens behov av att utföra sina artegna beteenden. Djuren ska inte lida brist på föda eller vatten, utsättas för sjukdomar, parasiter eller negativ stress. För att uppnå en god djurvälfärd ser vi till varje arts individuella behov gällande naturliga beteenden, djuranläggning, träning och berikning.

Djuranläggningar
Skansens djuranläggningar följer de lagkrav som finns, vilket bland annat innebär tillräckligt utrymme för att röra sig fritt, skydd mot väder och vind, inkräktare, skadedjur, rovdjur samt fysiska skador. För fall som, exempelvis köldkänsliga djur eller djur som går i dvala, anpassas temperaturen efter djurens behov. Anläggningarna är även utformade för att de inte ska utsättas för sjukdomar eller parasiter.

Miljöberikning
För att tillgodose arternas naturliga beteenden arbetar vi även med extra miljöberikning. Miljöberikning innebär att mentalt och fysiskt stimulera djuren, främst genom ändringar i djurens miljö, även om det också kan ta en mängd andra former. Berikningstekniker kan involvera användning av doft, ljud, nya objekt och föremål som kräver manipulering.

Ett exempel på berikning kan vara att gömma mat i djurets hägn för att stimulera dess naturliga födosöksbeteende nämligen att aktivt leta efter mat.

Träning med positiv förstärkning
Träning med positiv förstärkning är ett verktyg, som vi använder oss av för att öka välfärd hos djuren. Träning används för att underlätta den dagliga skötseln, minimera stress vid veterinärundersökningar och erbjuda mental stimulans för djuren.

Träning gör det möjligt för djuren att frivilligt delta i sin egen veterinärvård. Träning ger också djuren möjligheten att göra aktiva val i dagliga rutiner, vilket ger dem kontroll över den egna situationen. Träningspass som är komplexa och tidskrävande ger också djuren möjlighet att lösa problem och erbjuder mental stimulans.

Para sig och föda ungar
En av de allra starkaste drivkrafterna för djur är reproduktion. Att tillhandahålla detta är därför mycket viktigt och en naturlig del i djurparkernas verksamhet som medför ett stort välbefinnande för djuren. Avel är dessutom en förutsättning för att upprätthålla en god genetisk variation hos olika arter. Det i sin tur är nödvändigt för att bedriva de internationella bevarandeprojekt som djurparkerna är knutna till. En genetisk variation är även viktig för att alla djur som hålls i små djurparkspopulationer fortsättningsvis ska vara friska och sunda.

Djurvälfärd i djurparken och det vilda

Djurparkskritiker menar att djur i naturen har det bättre än djur i djurpark men djur i naturen påverkas även de negativt av en rad omvärldsfaktorer. Nu finns det dessutom forskning som visar att djurparksdjur har lägre nivåer av stresshormon än vilda djur (ref. 1, 2, 3, 4). Dessutom visar ett flertal sentida undersökningar (ref. 5) att djur i djurpark har bättre fysiologiska mätvärden och bättre livshistorieparametrar som förmåga att få ungar, fler och tyngre ungar, bättre tillväxt och längre liv jämfört med vilda djur av samma art.

Djur i natur måste t ex varje dag söka föda som ofta är begränsad, undvika rovdjur, stå emot parasiter och utsättas för sjukdomar som i sin tur leder till höga nivåer av negativ stress. 100 000-tals djur dör i förtid på grund av dessa faktorer varje år. Dessa negativa faktorer är minimerade i en djurpark där det finns tillgång till föda, kvalitet på födan är bättre, parasiter är kontrollerade och stress från rovdjur är inte förekommande. En björn i skogen kan inte få hjälp av en tandläkare och inte heller kan en veterinär kallas in om det skulle uppstå komplikationer när en älg föder ungar. Djur i naturen rör sig inte över stora områden för skojs skull utan för att de måste. Har de möjlighet gör de vad de kan för att spara på energi.

Avlivning en del av djurvälfärden

Det är aldrig lätt att fatta ett beslut om att avliva djur och det är alltid den sista alternativa vägen att välja. Skansen anser dock inte att avlivning är dålig djurvälfärd. Det är mycket värre om djur inte vill föröka sig eller om de fick självdö av ålder. När ett djur självdör har det ofta föregåtts av en lång tids lidande, något som strider mot djurskyddslagstiftningen.

På grund av en god djurvälfärd föds ofta många ungar i en djurpark och överlevnaden är mycket högre än i naturen. Överlevnaden för vuxna djur är även den extremt hög i djurparker. Fler djur lever alltså längre i en djurpark vilket innebär att fullt friska djur ibland måste avlivas.

Så arbetar Skansen

Skansens djur sköts av medarbetare som har minst en treårig djurvårdarutbildning samt erfarenhet av att sköta och värna djurens välfärd. Minst en gång i veckan har vi en disputerad djurparkszoolog, godkänd av Jordbruksverket, och en veterinär som besöker och arbetar med vår personal och djuren. Skansen arbetar dagligen med miljöberikning och beteendeträning av djuren samt följer varje djurindivids beteende och hälsa. Vi har väl utarbetade skötselplaner och foderstater. Större beslut och viktiga åtgärder för att ytterligare förbättra djurvälfärden fattas alltid gemensamt av Skansens ansvariga chefer, ansvariga djurvårdare samt zoolog och veterinär. Det är professionella och engagerade djurvårdare som sköter om Skansens djur. De senaste 12 åren har Skansen hanterat mellan 500 – 800 djurindivider årligen och vi har löpande 30 - 60 medarbetare per år som arbetar med djurhållning. Vi har dessutom ett stort nära nätverk med kollegor på andra djurparker, både nationellt och internationellt, där vi delar kunskap och erfarenheter om djurhållning och djurhantering i djurpark.

Referenser

  1. Woodruff JA, Lacey EA, Bentley G. 2010. Contrasting fecal corticosterone metabolite levels in captive and free-living colonial tuco-tucos (Ctenomys sociabilis). J. Exp. Zool. 313A:498–507.
  2. Scott K, Heistermann M, Cant MA, Vitikainen EIK. 2017 Group size and visitor numbers predict faecal glucocorticoid concentrations in zoo meerkats. R. Soc. Open sci. 4: 161017.
  3. Andrew J. Young and Steven L. Monfort. Stress and the costs of extra-territorial movement in a social carnivore. Biol. Lett. (2009) 5, 439–441
  4. Ernie Stead-Richardson, Don Bradshaw, Tony Friend, Terry Fletcher. Monitoring reproduction in the critically endangered marsupial, Gilbert’s potoroo (Potorous gilbertii): Preliminary analysis of faecal oestradiol-17b, cortisol and progestogens. General and Comparative Endocrinology 165 (2010) 155–162.
  5. Tidière, M. et al. Comparative analyses of longevity and senescence reveal variable survival benefits of living in zoos across mammals. Sci. Rep. 6, 36361; doi: 10.1038/srep36361 (2016)

Upp