Djurvälfärd på Skansen

Djurvälfärd handlar om mer än att djur ska vara friska. Det omfattar också djurens möjlighet att utföra naturliga beteenden, uppleva trygghet, göra val i sin vardag och slippa långvarig stress, smärta eller lidande. Djurvälfärd är alltid individuell och bedöms för varje enskilt djur.

Moderna djurparker, som Skansen, skiljer sig i grunden från historiska anläggningar som ofta förknippas med uppvisning av djur. I dag står djurvälfärd, artbevarande och kunskap i centrum.

Djuranläggningar anpassade efter djurens behov

Alla djur på Skansen har utrymmen som är anpassade efter artens och individens behov. Vissa arter behöver stora ytor, andra vill klättra, vissa lever ensamma medan andra behöver leva i grupper. När vi utformar våra djuranläggningar utgår vi från hur arten lever i det vilda och försöker efterlikna dessa förutsättningar så långt det är möjligt.

Skansens djuranläggningar följer gällande lagstiftning och tillstånd, vilket bland annat innebär tillräckligt utrymme, skydd mot väder och vind, rovdjur, skadedjur och skador. För arter med särskilda behov, till exempel köldkänsliga djur eller djur som går i dvala, anpassas temperatur och miljö efter djurens biologi.

Djuren har möjlighet att själva välja om de vill vara synliga för besökare eller dra sig undan till mer avskilda platser. Det innebär att ett hägn ibland kan se tomt ut, men möjligheten att välja avskildhet är en viktig del av djurens välfärd.

Professionell personal och daglig tillsyn

Skansens djur sköts av utbildad och erfaren personal som dagligen arbetar med djurens skötsel, beteende och hälsa. Djurparken har tillgång till både zoologisk och veterinär kompetens, som arbetar nära djurvårdarna i det dagliga arbetet.

För varje art och individ finns skötselplaner, foderstater och rutiner för uppföljning. Större beslut som rör djurens välfärd fattas gemensamt av ansvariga djurvårdare, chefer, zoolog och veterinär. Skansen har även ett nära samarbete med andra djurparker, nationellt och internationellt, för att dela kunskap och erfarenhet.

Begränsad besökarinteraktion

Skansen erbjuder i regel inte klappning eller matning av djur för parkens gäster. Det görs för att minska risken för stress hos djuren och för att undvika smittspridning. På Lill-Skansen finns en bemannad kontakthage med får, där djuren själva kan välja om de vill vara nära besökare eller dra sig undan.

Vid vissa bokade tillfällen kan besökare, under ledning av utbildad personal, få ta del av djurvårdarnas arbete, till exempel genom att närvara vid träning av djur. Dessa tillfällen genomförs alltid på djurens villkor och anpassas efter varje arts och individs behov, med djurvälfärd som högsta prioritet.

Berikning – en central del av djurvälfärden

Beteende- och miljöberikning är en central del av arbetet med djurvälfärd på Skansen. Berikning syftar till att stimulera djurens naturliga beteenden, ge valmöjligheter och öka djurens kontroll över sin miljö.

Berikning kan innebära variation i miljön, hur och var foder erbjuds, användning av dofter, ljud eller föremål som kräver utforskande och problemlösning. För många arter används planerade berikningsscheman. All berikning utformas utifrån djurens biologi och följs upp av utbildad personal.

Träning

Träning med positiv förstärkning används för att främja djurens välbefinnande och bidra till god djurvälfärd. Träningen är frivillig och syftar till att göra vardaglig skötsel och veterinärvård mindre stressande för djuren.

Genom träning kan djuren själva delta i moment som vägning och hälsokontroller. Träningen ger också möjlighet till aktiva val i vardagen och fungerar som mental stimulans genom inlärning och problemlösning.

Reproduktion och genetisk variation

Reproduktion är ett grundläggande och naturligt beteende för de flesta djurarter och en viktig del av god djurvälfärd. Att få para sig, föda ungar och ta hand om dem bidrar till djurens välbefinnande och möjligheten att utföra naturliga beteenden.

Reproduktion i djurparker är också en förutsättning för långsiktigt artbevarande. Genom kontrollerad avel och internationellt samordnade program kan djurparker bidra till genetiskt livskraftiga populationer, minska risken för inavel och i vissa fall fungera som stödpopulationer till hotade arter i det vilda.

Avel sker planerat och ansvarsfullt, med hänsyn till både djurens välfärd och populationernas långsiktiga hållbarhet.

Avlivning

Beslut om avlivning fattas alltid utifrån djurens välfärd, djurens biologi och gällande lagstiftning, och är en del av ett professionellt och reglerat djurhållningsarbete.

Avlivning kan bli aktuell vid allvarlig sjukdom, skada eller hög ålder, när ett djur inte längre kan leva med god välfärd. I dessa fall är avlivning ett sätt att förhindra lidande och är ett djurskyddsbeslut.

Djur i djurparker har generellt hög överlevnad och lever ofta länge. Samtidigt föds ungar som en naturlig del av djurens beteende. För att populationer ska vara långsiktigt hållbara, genetiskt friska och anpassade till tillgängliga utrymmen behöver antalet djur ibland regleras.

I första hand sker detta genom planering och omplacering i samarbete med andra djurparker som följer EAZA:s och SDF:s regelverk. När omplacering inte är möjlig kan avlivning bli nödvändig som en del av ansvarsfull populationshantering.

Djur i djurpark och i det vilda

I dag är de allra flesta djur som lever i moderna djurparker födda i djurpark, inom ramen för internationellt samordnade bevarande- och avelsprogram. Genom stamböcker och noggrann koordinering säkerställs genetisk mångfald och livskraftiga populationer, utan att djur behöver tas från naturen.

Dagens arbetssätt speglar en tydlig förändring där djurparkernas fokus har flyttats från insamling av djur till långsiktigt artbevarande. Äldre populationer kan ha sitt ursprung i djur som en gång togs från naturen, men i dag föds och förvaltas djuren inom moderna, reglerade program.

Både livet i det vilda och livet i djurpark innebär olika förutsättningar. Djurvälfärd behöver därför alltid bedömas utifrån den enskilda individens situation.