Fiske - en viktig näring och en utmaning

Torsken är inte bara en viktig ekonomisk intäktskälla utan har också en central roll i ekosystemet. Forskare har under en längre tid uppmärksammat torskens situation i Östersjön, och att torskbestånden minskar på ett oroande sätt. I det östra torskbeståndet, som är det största av Östersjöns två torskbestånd, har torskarna exempelvis börjat reproducera sig vid mycket mindre storlek än tidigare, vilket brukar vara ett symptom på ett stressat fiskbestånd. Under 1990-talet var torskarna drygt 40 centimeter i medellängd när de började reproducera sig. I dag har medellängden för könsmognad minskat till hälften.

Den europeiska ålen utgör ett enda bestånd, och dess utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa. De senaste trettio åren har bestånden av ål minskat dramatiskt, och vissa beräkningar visar att nivån idag endast ligger på några få procent jämfört med för trettio år sedan. Forskarsamhället har sedan 1970-talet försökt påtala den oroande minskningen i Europas ålbestånd. Först under 2000-talet har ålens utsatta situation uppmärksammats mera allmänt av såväl ICES (Internationella Havsforskningsrådet) som EU-kommissionen.

Den vilda laxen har en livscykel som innebär att den föds i älvarna, vandrar ut i havet och tillväxer, för att sedan återvända till älven för att reproducera sig. En stor del av reproduktionen sker i norrlandsälvarna, och många av de norrländska laxarna tillväxer sedan under några år i de södra delarna av Östersjön. Problemet är att en stor andel av laxarna inte kommer tillbaks till sina hemälvar. Tidigare var fisketrycket i de södra delarna av Östersjön mycket hårt, vilket gjorde att endast en bråkdel av honorna fick möjlighet att återvända till sina hemälvar för att lägga sin rom.

Numera har kvoterna minskat, för hela Östersjön från drygt 400 000 laxar för tio år sedan till knappt 100 000 de senaste åren. Fiske med långlina och krok är inte längre tillåtet i vare sig Sverige eller Finland, och den lax som nu fångas inom det svenska laxfisket sker med laxfällor längs Norrlandskusten. Danmark, Tyskland, Polen, Estland, Lettland och Litauen fiskar dock fortfarande lax i södra Östersjön. Därutöver sker det ett trollingfiske/fritidsfiske som fångar drygt 10 000 laxar i södra Östersjön.

Även utbyggnad av älvarna för vattenkraften har påverkat laxarnas möjligheter att reproducera sig. Idag finns bara ett 15-tal älvar kvar, främst i Bottniska viken, med någotsånär starka laxbestånd. Inventeringarna för år 2017 visar dock att det återigen uppstått problem, och väldigt få av de laxar som vandrar in i sina hemälvar når lekplatserna. Vad detta beror på är ännu inte utrett.

Det är inte bara torsk och ål som hotas av överfiske. Fisket efter nordhavsräkan har expanderat kraftigt sedan 1960-talet. Fisket på beståndet som finns i Kattegatt/Skagerrak och angränsande delar av norska rännan delas av Norge, Danmark och Sverige. Räknat över tio år har bestånden av nordhavsräka minskat med närmare 40 procent. Vid den senaste bedömningen 2015 klassades nordhavsräkan enligt det system som utvecklats av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) som Nära hotad. Hela det svenska fisket efter nordhavsräka är dock glädjande nog idag MSC-certifierat, vilket innebär att fisket numera sker på ett hållbart sätt.

Sill/ strömming och skarpsill fiskas hårt, men fisket är också hårt reglerat. Populationerna varierar kraftigt från år till år, men det finns inga tecken på att populationerna håller på att minska.