Brunråttan är ett
exempel på en art som spritt sig till flera världsdelar med människans hjälp. Den kom till Europa
från Asien som fripassagerare på handelsskepp. Det hände på Medeltiden, för 500
år sen. Brunråttan trivdes i Sverige och började med att köra bort alla
svartråttor som fanns här. Sen slog den sig ner i hus, i avlopp, på soptippar
och där det fanns mat. Precis som människan, har den spritt sig till alla
kontinenter på hela jorden, utom till Antarktis. Brunråttan är det mest
framgångsrika däggdjuret efter människan.
På ställen den kommit
till har brunråttan ofta skapat problem. Den har trängt undan inhemska djur
genom att konkurrera med dem eller äta upp dem. Och den har spritt sjukdomar
till människan och andra arter.
Utseende & biologi
Råttornas svans är lika lång som kroppen. Det finns råttor som väger nästan ett
kilo, men det vanligaste är 550 gram för hanar och 350 gram för honor.
Den förökar sig snabbt, ett par råttor kan bli 1000 stycken på ett år. En
hona kan 5–6 gånger om året få 7–15 ungar, som i sin tur snabbt får egna ungar.
Honan sköter dem väl, eftersom de är blinda, nakna och döva när de föds. Råttor
som är släkt lever tillsammans. De putsar varandra och försvarar varandra mot
andra råttor, som inte hör till familjen.
Råttor har mycket god hörsel, de kan höra ultraljud och andra toner som är så
höga att vi människor inte kan uppfatta dem. De har mycket bra luktsinne och
ser färger ungefär som vi, men de kan inte skilja på rött och grönt och inte
heller se ultraviolett ljus. Med så välutvecklade sinnen är råttorna mycket
skygga djur. Råttor
kan skrika för att varna för en fara. De måste akta sig för många olika saker,
till exempel människor, katter, berguvar och ormar.
Råttor är allätare, de
äter allt från växter till insekter och människans avfall.
Råttor simmar bra, också under vattnet. Därför kan de ta sig in i hus genom
avloppsrören. De är också skickliga på att gräva och bygger långa system av
gångar i marken där de bor under flera generationer. Råttor kan lära sig hitta
i mycket svåra labyrinter och lösa komplicerade uppgifter.
Brunråttan & människan
Brunråttan har varit avskydd och förföljd av människan
eftersom den ofta flyttat in i våra hus. Dessutom har den rört sig på
soptippar och i avloppssystem och spridit både smuts och sjukdomar som pest och
salmonella. När brunråttan kommer in i våra byggnader kan den gnaga och
förstöra byggnadsmaterial, inredning, elledningar och kläder. Den har även
orsakat skada för människan i matförråd och sädesmagasin där de tagit för sig
av det som människan sparat inför vintern.
Människan
har försökt att minska antalet råttor genom att fånga dem med fällor eller till
och med döda dem med råttgift. Flera hundraser har avlats fram som skickliga
råttjägare, till exempel terriers.
Samtidigt
har människan också avlat brunråttan till sin tjänst. Råttor har varit de allra
viktigaste försöksdjuren i medicinsk forskning och miljöforskning eftersom att
de förökar sig snabbt. Som sällskapsdjur i hemmet har de också blivit populära,
eftersom de lätt blir tillgivna och mycket tama. Den låter sig gärna klappas
och tycker om att klättra på den som sköter den.
