När Anders Hindriksson tar över gården i Härjedalen är han endast 22 år. Anders är äldst av syskonen och brodern Per, som är yngst, är bara sju år. Farmor Anna är ännu i sin krafts dagar. När Anders haft hand om gården i fem år är det dags för hela Älvros socken att genomföra laga skifte. Sex av 25 gårdar i Kyrkbyn flyttar ut men Älvrosgården blir kvar.
Laga skifte
Älvrosgården får två stora skiften som sträcker sig ner till Ljusnan. Laga skifte innebär nya möjligheter för bönderna. Omfattande dikningsarbeten gör att mer ängs- och myrmark blir möjlig att odla upp. Laga skifteskartan kommer länge att vara viktig. Den visar de nya gränserna och ägoförhållandena.
Lillpigan
Som torpardotter måste Ingeborg vara arbetsam. Särskilt som hon blev faderslös redan vid sju års ålder. Hon arbetar som lillpiga för att göra rätt för sig och bidra till familjens försörjning. Att börja arbeta redan som sjuåring är inte ovanligt. Ingeborg hoppas liksom andra i hennes situation att hitta en man som har det bättre ställt än hon själv. Det är nästan den enda möjligheten hon har till ett bättre liv.
Nattfrieri
Efter ett år som piga på Älvrosgården är hon och Anders ett par. De har varit med i ungdomslaget, dansat och deltagit i "utpågåing" – nattfrieri. Nattfrieri är en nordeuropeisk sed där unga män nattetid uppvaktar traktens ogifta unga kvinnor, en form av frieri.
Trolovning och bröllop
Anders ger Ingeborg en träsked och hon ger honom en liten näverburk med grankåda som friargåva. Hon får också senare en ostform med hjärtmönster och han ett par strumpeband som trolovningsgåvor. Sedan blir det bröllop och festen varar i flera dagar. Brudgummens familj står till största delen för kostnaderna eftersom Ingeborgs mor, torparänkan, har knappa resurser.
Livet på gården
Att bo tio personer på samma gård och att som Ingeborg ha svärmor, svåger och svägerska samt deras barn i samma hushåll, kan vara krävande. Ingeborg behöver visa hänsyn till mannens släktingar. Säkert får hon känna av att hon kommer från en fattig bakgrund och inte bidragit med någon stor hemgift. Hennes chans att visa vad hon går för är att arbeta och vara flitig.
Anders och Ingeborg tittar mycket på laga skifteskartan och planerar för hur de kan utöka sina odlingar och sin djurhållning. Ska de pröva ett nytt utsäde av korn och råg som verkar mer tåligt? Och kan de dika ut markområden ner mot älven där det lätt bildas frost. Ska de ska behålla fler kvigor och kanske köpa in någon mer ko? Och antalet får kan de utökas? Hur ska de få fodret att räcka? Eller potatisodlingen - kan den utökas ytterligare? Anders har fått tag i en ny sort. Den verkar mogna snabbt och ge god avkastning. Eller satsa på lin som odlas alltmer? Nu finns det ju linberedningsverk i byn, vilket underlättar arbetet.
Byggnaderna på Älvrosgården
Den kringbyggda gården består av många olika hus, vart och ett med sin speciella funktion. Alla hus är byggda av timmer och taken är täckta med näver och takved. I söder avgränsas gårdsplanen av en timrad gärdesgård.
Boningshuset är en parstuga. Till vänster ligger vardagsstugan där maten lagas över öppen eld. Gårdsfolket slöjdar och spinner i stugan och sover tillsammans i detta rum. På sommaren brukar ungdomar, drängar och pigor sova i fähuset eller på loftet.
Helgdagsstugan till höger om förstugan är finrummet. Det används vid högtider och fester. Då kläs timmerväggarna med målade bonader. Till vardags används rummet som förvaringsutrymme.
Älvrosgården är av en så kallad nordsvensk gårdstyp som består av byggnader från Älvros socken i sydöstra Härjedalen.
Vår
När jorden reder sig är det dags för vårbruket. Man hoppas då att det finns tillräckligt mycket utsäde kvar. Annars måste det köpas på den årliga resan till Hudiksvall. Där köper man också saltad strömming och sill, kaffe, tobak, socker och salt samt andra förnödenheter. Kanske behövs en ny kopparkittel till fäboden?
När gräset blivit tillräckligt grönt är det dags att buföra - ta boskapen upp till fäboden. Under sommaren har två butöser hand om korna och getterna på fäboden tillsammans med de andra i fäbodlaget. Hemfäboden ligger en mil bort från Älvrosgården. Under högsommaren är de på sommarfäboden, ytterligare en och en halv mil norrut.
Sommar
Ingeborg är kvar på gården och deltar i slåtter och skörd. Då behövs all arbetskraft och det händer ibland att de som arbetar på fäboden får komma och rycka ut med räfsor. Några gånger under sommaren klövjar Anders eller Per hästen och går upp till fäbodarna för att hämta hem smör, ost och mese eller getmese. Det förvaras sedan i källaren under huset. Där hamnar också årets potatisskörd, som grävs upp i september. Spannmålsskörden tas in i kornladan och tröskas.
Linet rycks, torkas, frörepas och rötas i tjärnen. Sedan är det dags för gemensamt arbete, först ska det torkas i bastun och därefter beredas i linberedningsverket. Här bråkas och skäktas det, oftast med hjälp av några extra kvinnor. Men Ingeborg och svägerskan Karin deltar i allt arbete. Svärmor Karin är också med, i det hon orkar.
Höst
Så närmar sig vintern och det blir mörkt om mornar och kvällar. Det är dags att buföra hem djuren från fäboden och stalla in dem. Det betyder mer arbete för kvinnorna hemma, även om korna inte ger lika mycket mjölk längre, för nu behöver djuren utfodras flera gånger om dagen. Sörpa ska kokas på löv, bark, agnar, allt som finns att tillgå. Det ska bäras mycket vatten. Ingeborg, Karin och pigan Kjerstin har fullt upp.
Vinter
Sen höst och vinter är också tiden när allt lingarn och ullgarn ska spinnas. Det blir långa kvällar vid spinnrockarna. Anders syster Karin har varit i Hälsingland och spunnit lin, så hon är en skicklig spinnerska. Ingeborg planerar att sätta upp en linneväv när hon får tid och det blir mer dagsljus i slutet av januari. Under hösten och vintern är det också dags att slakta. Det blir mycket att ta hand om, att salta in, torka, förvara och spara för hela årets behov. Innan isen lägger sig ska också mjölet malas och det är dags för höstens stora tunnbrödbak.
Så småningom är det julbrödet som ska bakas, julölet bryggas, talgljusen stöpas och till sist är det dags för den efterlängtade julen.
Vid den här tiden är det fler och fler som börjat dricka kaffe. Anders, som gjort en bra affär på marknaden i Hudiksvall, köper en kaffepanna, en rost och en kvarn. För första gången provar de att rosta kaffebönor och mala och koka. Några tycker att drycken är besk och inte alls god. De föredrar blandan, mjölkskvättarna som står och jäser i ett träkar i vardagsstugan.
Många föredrar brännvin i stora mängder. Prästen, landshövdingen och även andra, vill på olika sätt minska superiet. På sockenstämman 1832 föreslår prästen att brännvinsutskänkningen ska upphöra under husförhören. Den idén gillas inte av de andra. Stämman menar att det är föräldrarnas sak att se till att deras barn inte smakar brännvin förrän de tagit sin första nattvard. På Älvrosgården bränner man sedan lång tid tillbaka eget brännvin, numer även på potatis.
Under nödår handlar allt om att få fodret att räcka till djuren under vintern. Kor kan behöva fodras med hästdynga som innehåller enstaka korn och halm. Det behöver också finnas tillräckligt med mat åt folket på gården. Under våren måste de skörda mycket bark för framtida behov. Den mals sedan i skvaltkvarnen. Då gäller det att komma överens med grannarna om turordningen i kvarnen.
När kornet, rågen och barken är malda, är det dags för vårens storbak av tunnbröd. Det bakas på en järnhäll i spisen och ska helst räcka ett halvår.
Tiggeriet är ett stort problem under nödåren, när stora skaror av tiggare drar fram. Sockenstämman är enig i att man i första hand måste ta hand om tiggarna i socknen. Det är tillräckligt betungande med fattigvården. Alla i socknen måste hjälpas åt och ta emot fattighjonen.
Upp
