Visent

Människan har i alla tider fascinerats av visenten som är ett av de vanligaste motiven på europeiska grottmålningar. Även romarna fascinerades av det gigantiska djuret och använde gärna visenttjurar i sina gladiatorkamper. Den har även varit ett eftertraktat byte på grund av sin päls och sin höga vikt, den kan väga upp mot ett ton.

Del av Skansen artbevarande arbete

I historisk tid täckte visentens utbredningsområde hela västra, centrala och sydöstra Europa, ända upp till floden Volga i norr och till Kaukasus i öst. Visenten fanns i Sverige under bronsåldern då klimatet var varmare än idag.

I modern tid har visenten funnits i spridd i Europa men utrotades i det vilda på 1920-talet. Tack vare ett antal djur i fångenskap, bland annat på Skansen, kunde arten räddas i sista stund. Redan 1929 släpptes de första visenterna ut i Polen.

Springer snabbt

Visenterna rör sig oftast lugnt och utan brådska när de söker föda men är ett mycket snabbt djur. De kan vända på en liten yta och springer lätt i en hastighet av femtio kilometer i timmen. De kan hoppa över ett tre meter brett dike eller två meter högt stängsel från stillastående.

Puckel på ryggen

En fullvuxen visenttjur kan väga upp till 900 kilo. Karakteristiskt för tjurarna är den mörkbruna pälsen, ett kraftigt bogparti, ryggpuckel, tovig man samt ett kort brett huvud med korta horn, pannlugg och hakskägg. Visentkorna är mindre och smäckrare byggda och med ett mindre framträdande framparti. De väger mellan 320–640 kilo.

Visenten är ett flockdjur som trivs i de äkta lövskogarna. I naturen trivs även i blandade barrskogar med lövträd och i tall- och granskogar som innehåller rikligt med marktäckande vegetation. De kan också ses i fuktiga alskogar, men undviker direkta sumpmarker. De betar växter på marken i skogen, men äter också bark från ek, avenbok och rönn.

Honor med kalv styr flocken

Visentkor och deras kalvar lever i löst sammansatta flockarna medan tjurarna för det mesta strövar ensamma och bara följer en flock i samband med parningen. Ledare av visentflocken är en äldre ko med kalv. Storleken på flocken förändras under året och kan som mest bestå av upp till 20 djur.

Två fullvuxna tjurar kan inte gå i samma hägn eller på var sin sida om ett stängsel utan att någon gång råka i slagsmål. Under brunsttiden är djuren särskilt stingsliga.

Fortplantning

I naturen infaller brunsttiden under augusti till september. I fångenskap kan den inträffa under större delen av året. Under parningssäsongen uppstår strider mellan tjurarna – den starkaste tjuren jagar bort de andra och kan sedan para sig med honorna i flocken.

Dräktighetstiden för en visentko är mellan 254–277 dagar och hon får normalt sett en kalv. Kon söker sig bort från flocken för att få föda i fred och stannar borta i fem till sex dagar för att sedan återvända med sin nyfödda kalv. Kalvarna väger mellan 16 och 35 kg vid födseln. De diar i cirka 10 månader, men börjar successivt att äta redan från tre månaders ålder.

En sårbar art

Nya larmrapporter visar att de vilda visenterna har allvarliga inavelsproblem och därför måste man flytta djur mellan olika områden. De vilda bestånden av visent har ökat från 1800 individer 2003 till 7200 år 2024. Det innebär att det totalt finns drygt 7200 vilda visenter och cirka 1800 i djurparker (2024). Vilda bestånd finns i Polen, Ukraina, Litauen, Rumänien, Ryssland, Slovakien och Belarus.

Visenten har status ”Nära hotad” enligt den Internationella naturvårdsunionen (IUCNs) rödlista.