Sparad som favorit Spara som favorit

Varg

Vargen är ursprunget till alla hundraser. Den lever i första hand av älg och andra stora bytesdjur.

Öppettider

Idag 22/9 10:00 - 18:00
sön 23/9 10:00 - 18:00
mån 24/9 10:00 - 18:00
tis 25/9 10:00 - 18:00
ons 26/9 10:00 - 18:00
Visa alla Öppettider ›
Varg på Skansen

Visste du att

År 1689 jagades varg på Djurgården i Stockholm.

Snabba fakta om varg

Latinsk namn: Canis Lupus
Ordning: Rovdjur (Carnivora)
Familj: Hunddjur (Canidae)
Vikt: 35-55 kg
Mankhöjd: Upp till 90 cm
Könsmognad: Vid ca 22 månader
Parningstid: Februari - mars
Dräktighetstid: 63 dagar
Antal ungar: 2-6
Medellivslängd: 8 år i naturen, men kan bli 18 år i djurpark
Äter: Kött från t ex älg, hjort och ren
Utbredning i Sverige: Främst i Värmland, Dalarna, Dalsland, Närke, Uppland, Hälsingland och Gästrikland.

Vargen är ett hunddjur som lever i familjeflockar där föräldradjuren (alfadjuren) är de som bestämmer.

Vargen blir könsmogen vid knappt två års ålder, parning sker i februari/mars och varghonan får sina valpar i maj/juni. Valparna föds i en lya, som i de flesta fall är en utgrävd håla i marken. En kull består vanligen av 2-6 valpar som då de föds inte väger mer än ca 400 gram. Valparna är då blinda och döva och helt beroende av sin mamma. Redan efter tre veckor har små mjölktänder vuxit fram och valparna kan börja äta kött.

Utseende och population

Vargen liknar en stor hund med lång kraftig nos, brett huvud, upprättstående öron, grov hals, rak rygg, lång hängande svans med svart spets och mycket långa ben med stora och kraftiga tassar. En varg har samma tanduppsättning som tamhundar, men tänder och käkar är mycket kraftiga eftersom att födan i huvudsak består av kött och tänderna ska kunna gripa och slita. Förutom älg och rådjur äter vargen gärna hare, grävling och hjort. Vissa individer kan specialisera sig på tamdjur, framförallt får och ren men även hund.

Hos ”skandinaviska” vargar är färgen oftast gulbrun med inslag av grått, svart och vitt. En vuxen skandinavisk varg väger 35-55 kg och kan ha en mankhöjd på upp till 90 cm. Hanarna är ofta större än honorna. Vargen är byggd för snabb förflyttning och kan utan ansträngning springa flera mil på några timmar.

Idag kan man dock ifrågasätta om vi har en egen skandinavisk vargpopulation, då dagens skandinaviska vargar härstammar från ett fåtal (5 st 2009) relativt nyligen invandrade finskryska individer. Isoleringen från andra vargar har gjort att den ”skandinaviska” vargstammen är inavlad och faktum är att många av våra vargar är mer närbesläktade än helsyskon. Inavel behöver inte alltid ge problem, men en inavlad stam är alltid känsligare för sjukdomar och det tycks som om kullstorleken kan påverkas. Resultat från forskningsprojektet Skandulv antyder att om graden av inavel blir för hög hos föräldrarna blir det färre valpar i kullen.

Vargen finns idag utbredd över princip hela det norra halvklotet. Vargar kan lätt anpassa sig till olika miljöer, bara det finns bytesdjur och vargarna får vara i fred för människor.  Även om det idag finns en växande sammanhängande norsk-svensk population kan man fortfarande anse att den skandinaviska stammen på sikt är hotad, främst på grund av att hela populationen baserar sig på endast fyra individer och att möjligheten till utbyte med finsk-ryska vargar är begränsad.

Med anledning av detta har Sveriges riksdag därför beslutat att vi ska underlätta för finsk-ryska vargar att ta sig in i landet och att man till och med kan tänka sig att flytta in vargar. En uppgift som delegerats till Naturvårdsverket och inte blir helt lätt att genomföra.

Debatt

Av alla våra rovdjur är det vargen som väcker starkast känslor och åsikter hos oss nordbor. Vissa människor vill inte alls se varg i sitt närområde medan andra är glada över vargens återkomst. Debatten kring den svenska vargen är idag kanske livligare än någonsin. Attitydundersökningar gjorda vid bland annat Sveriges Lantbruksuniversitet, visar dock att svenska folket över lag är glada över vargens återkomst.

Vargar väcker både skräck och fascination hos människan och i många kulturer är vargen en symbol som förekommer i till exempel sagor.

För Skansens besökare är ett utdrag ur Karl XI:s dagbok extra intressant. År 1689 skriver kungen: "Den 8 november var jag, min son Karl och prins Fredrik uppå jakt i Djurgården och bekommo 10 vargar i stora Lopkärrsbacken, men tvenne sluppo."

År 1647 infördes skottpengar på varg i Sverige och fram till 1800-talets början fanns varg i hela Sverige. 1840 sköts närmare 600 vargar och en kraftig nedgång i vargbeståndet inleddes, snart hade vargen försvunnit från södra Sverige. Den svenska vargstammen vid år 1900 kan uppskattas till ett hundratal djur och under 1950-talet kan stammen uppskattas till omkring 20 djur. Fram till 1965 betalade staten ut skottpengar för varg men från och med den 1 januari 1966 blev vargen fridlyst. Vid den tidpunkten fanns det högst ett tiotal vargar kvar.

Vargen kommer tillbaka

Under 2000-talet började vargen åter etablera sig över större områden i Sverige. År 2009 beslutade Sveriges riksdag att återinföra vargjakt och att det under en period framöver ska få finnas högst 210 vargar. Åsikterna om varg och vargjakt går idag kraftigt isär. I undersökningar är människor som bor i städer generellt mer positiva till varg, medan människor som bor där det finns varg är generellt mer negativa till en livskraftig vargstam. Vargfrågan blir därför en mycket speciell fråga, i ett politiskt perspektiv, då mer än 90 % av befolkningen idag bor i städer och inte på nämnvärt vis berörs av vargar i sin vardag.

Vilka problem för vargarna med sig?

Renskötare och samer har tydligt deklarerat att varg och renskötsel inte går att kombinera. Riksdagen har tagit fasta på det och beslutat att vargen inte ska få reproducera sig i renskötselområdet. Ett beslut som innebär att vargföryngringar inte tillåts på halva Sveriges yta. Detta beslut innebär även att vargpopulationens genetiska utbyte med finska och ryska vargar försvåras.

Andra tamdjursägare, i första hand fårägare, riskerar att få sina djur tagna av varg. De senaste 10 åren har miljonbelopp lagts på att begränsa rovdjursskador, men trots ett ökande antal vargar har inte skadorna ökat i samma takt. Ca 300 tamdjur (ej ren), i huvudsak getter och får, angrips årligen av varg. Variationen mellan olika år kan vara stor.

Jägare som jagar där vargen finns upplever främst två sorters problem. Dels en ökad risk för att deras jakthundar ska bli dödade eller skadade och dels en ökad konkurrens om viltet. I ett vargrevir dödar vargarna normalt ca 110-120 älgar per år oavsett hur många vargar som finns i reviret. Med 40-45 revir innebär det att 5000-7000 älgar dödas av varg varje år. Det är i och för sig färre än de som dödas i trafiken i hela landet. Men lokalt kan det i extrema fall innebära att älgjakten får ställas in. Vad gäller jakthundar så är det en mer speciell fråga. Cirka 40-50 hundar angrips och dödas av varg varje år. Sett i ett nationellt perspektiv så är detta givetvis endast en bråkdel av de hundar som dör i andra typer av olyckor varje år. Men sett ur den enskildes perspektiv, den som kanske hittar sin ”familjemedlem” och jaktkamrat dödad av varg, är det självklart ett stort problem.

Rädsla för varg

På sina håll upplever även människor rädsla för varg. En rädsla som man kan ifrågasätta om den är befogad, då det är närmare 200 år sedan det senast hände en incident med en vild varg i Sverige. Vargen är dock ett rovdjur med potential att döda en människa, men det händer mycket sällan. Ser man till hela vargens utbredningsområde så händer olyckor mycket sällan även där. När det har hänt så är det uteslutande i tre typer av fall. Vargar som har varit smittade med rabies, utsvultna vargar som levt i betydligt viltfattigare områden än dagens Sverige och slutligen vargar som har varit tillvanda människor på något vis. Det var i just ett sådant fall som de senaste olyckorna med en vild varg inträffade år 1821. En varg som hafts i fångenskap, som en hund, släpptes sedan fri. På kort tid dödade vargen 12 barn och skadade 9 i trakterna kring Gysinge i Gästrikland.

Jämför man idag risken av att skadas av en varg, så kan man konstatera att nästan allt annat är farligare. Däremot ska man ha stor respekt för djuret.

– Läs mer –

Vilda djur

Upp