Vadmalsstampen

Under vintern vävdes glest ylletyg som sedan bearbetades för att bli vadmal. Stampningen kunde göras manuellt genom att stampa på ett ylletyg som låg i varmt vatten. Det var en långsam procedur men under 1800-talet blev det vanligare att bygga särskilda vattendrivna vadmalsstampar som gjorde att processen blev mer effektiv.

En vadmalsstamp ägdes ofta tillsammans av flera bönder eftersom det inte var lönsamt att ha en egen stamp. Vadmalsstampen var placerad vid en bäck belägen nedanför en damm eller sjö. På våren eller hösten var det gott om vatten i dammen och dags att stampa tyget.

Den mekaniska stampningsprocessen

Ylletyget blötlades och veks sedan ihop likt ett dragspel för att därefter placeras i en nedsänkning kallad stampho. När dammluckorna öppnades forsade vattnet fram och drev ett vattenhjul som i sin tur förde upp de rundade stamparna, som sedan föll ned av sin egen tyngd innan vattenkraften höjde dem igen. Eftersom stamphons botten var rundad så rörde sig tyget och hela ytan blev stampad. Tyget behövde hela tiden vara blött så man tillsatte regelbundet varmt vatten.

Efter minst sex timmar hade tyget stampats färdigt och virades till en rulle, runt en stock. Tyget hade nu krympt och filtat ihop sig. Det torkades därefter stående, så att vattnet kunde rinna av. För att tyget skulle torka jämnt behövdes det rullas om i omgångar.

När Skansen fick en vadmalsstamp

Skansens vadmalsstamp ägdes ursprungligen gemensamt av flera bönder vid Bodarsjön i Härjedalen. Förutom deras egen produktion av vadmal lät de även andra personer stampa sitt tyg mot betalning. I takt med industrialiseringens intåg övergavs de gamla vadmalsstamparna runtom i landet.

För att rädda vadmalsstampen som kulturarv och dess hantverkstradition flyttades byggnaden från Härjedalen till Skansen på 1920-talet. I mitten av 1950-talet gjordes en renovering av stampen för att kunna använda den i Skansens verksamhet. Träaxeln till vattenhjulet behövde bytas ut men eftersom den var gjord i ett enda stycke behövde man hitta ett stort träd av rätt virke. När det rätta virket fanns på plats behövde Skansen bygga en svarv eftersom ingen befintlig svarv kunde bearbeta ett så stort trästycke.

Fördjupning om byggnadsskick

Vadmalsstampen på Skansen är en timrad byggnad avsedd för att mekaniskt bereda ylletyg till vadmal. Taket är ett så kallat kamtak med tätskikt av näver som hålls på plats av tunga plankor. Vadmalsstampen drivs av ett underfallshjul där vattnets strömmar sätter hjulet i rörelse.