Järv på Skansen

Järv

Järven är ett mårddjur som lever i norra Sverige. Den är ett rovdjur som jagar men får ofta hålla till godo med resterna av de djur som varg och björn har slagit.

Öppettider

Idag
12/12
13/12
14/12
15/12
Visa alla Öppettider ›
Järv på Skansen

Visste du att

En frisk järv kan springa sex mil utan att vila.

Snabba fakta om järven

Latinskt namn: Gulo gulo
Ordning: Rovdjur (Carnivora)
Familj: Mårddjur (Mustelidae)
Vikt: Hane ca 15 kg och hona ca 10 kg
Längd: 70-85 cm, plus svans ca 20 cm
Könsmognad: Ca 2 år
Parningstid: April-aug, vanligast juni
Dräktighetstid: Ca 2 mån 
Antal ungar: 1-4 (vanligast 2-3)
Medellivslängd: 6-12 år i det vilda, i djurpark enstaka fall 17-18 år.
Äter: Både djur och växter
Utbredning i Sverige: Från Dalarna och norrut

Den skygga järven har rykte om sig att vara både glupsk och elak. Många tror att den jagar bara för att den tycker om att döda, men järven är en halvdålig jägare, som främst äter as, det vill säga döda djur eller djur som andra rovdjur redan har fällt.

Järvens dåliga rykte beror antagligen på att den, när det är bra jaktförhållanden, kan fälla ett stort antal byten som den gömmer och äter upp senare. För järven innebär goda jaktförhållanden att skaren ligger hård eller det är lössnö som bär järvens breda tassar, medan renen sjunker ner. Då kan järven fälla många renar och det skapar naturligtvis konflikter med människor. Järven lever ensam och kan vandra långa sträckor, ofta följer den renarnas förflyttningar.

Järven (Gulo gulo) är världens största landlevande mårddjur och den enda arten i släktet Gulo. Förr i tiden kallades den för ”fjällfräs”, vilket betyder fjällkatt. Det fornnordiska namnet lever kvar i tyskans, Vielfrass, som betyder storätare. På svenska kallades den ibland även för filfras, och på franska heter den Glouton – den glupske. På 1700-talet fick den sin nuvarande benämning, järv, som betyder brun.

Järven finns över hela norra halvklotets tundra- och taigaskogsbälte, såväl i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa finns den förutom i Ryssland, enbart i Finland och Skandinavien. I Sverige fanns järv år 2009 i Norrbotten, Jämtland, Västerbotten och Västernorrland. I Dalarna och Gävleborg finns järven regelbundet och den gör också tillfälliga besök i Stockholm, Uppsala, Västmanland, Örebro och Värmlands län. Den finns främst i fjällkedjan men även i skogslandet och på myrar. Den är skygg och vill ha stora, helst obebodda områden, med orörd natur.

Hemområdet för en hane är ca 300 kvm och för en hona ca 100 kvm. En hanes revir kan överlappa flera honors. Födotillgången styr generellt sett revirstorleken. Är det ont om mat behövs ett större revir. Reviren markeras genom att bakdelen gnuggas mot marken för att avsätta körtelsekret från doftkörtlar. Järvhanen har ett revir som den försvarar mot artfränder.

Järven och människan

Arten klassas som ”starkt hotad” enligt Artdatabankens röda lista. Idag är det största hotet mot järvstammen illegal jakt, enligt Naturskyddsföreningen. Järven blev fridlyst 1969 vilket betyder att den inte får jagas annat än som skyddsjakt. Enstaka järvar som ställer till stor skada för renskötarna får avlivas, men bara efter särskilt beslut av Naturvårdsverket efter överläggningar med länsstyrelsen.

Efter fredningen har stammen sakta återhämtat sig, från ett hundratal djur till cirka 500 järvar i idag. De flesta lever i Jokkmokks fjällvärld, särskilt i Sarek. Med stöd från från Världsnaturfonden – WWF startades ett svenskt järvprojekt 1992. Det innebär bland annat att järvar har fått radiosändare på sig och kan följas i detalj av forskare.

Folktro

Järven har i alla tider varit mytomspunnen. I boken ”Historia om de nordiska folken”, skriven 1555 av Olaus Magnus, kan man läsa att järven var ett djur som var så glupskt att den åt så att magen stod som ett trumskinn. Sedan gick järven till två träd som växte tätt bredvid varandra och pressade sig igenom, så att magen tömde sig och sedan fortsatte den att äta. Den enda gången man kunde skjuta en järv var då man hittade honom vid träden. 

Förr trodde man att järven sod i förbindelse med det onda och på vissa håll vågade man varken avbilda eller döda järvar. Jakthundar hade svårt att jaga järven då den hade så starkt doftande pruttar.

Carl von Linné hade svårt att bestämma sig för om järven hörde till vesslorna eller hunddjuren. Han ansåg dessutom att järven åt mycket så han döpte honom till Gulo som syftar på glupsk. Gula betyder strupe.

– Läs mer –

Vilda djur

Upp