Huggorm

En del huggormar är grå, andra är svarta eller bruna. Det finns djur som har svårt att bli riktigt älskade av alla, huggormen är ett sådant djur.

Öppettider

Idag 10:00 - 15:00
23/11 10:00 - 15:00
24/11 10:00 - 15:00
25/11 10:00 - 16:00
26/11 10:00 - 16:00
Visa alla Öppettider ›

Visste du att

Huggormen är bra på att simma, med hög fart ringlar den fram längs vattenytan.

Huggormen är ett av de få djur i Sverige som kan vara farliga eftersom att de ibland biter människor och hundar, men huggormen är viktig i naturen. I Sverige finns tre arter av orm – huggorm, snok och hasselsnok. Det är bara huggormen som är giftig för människan, även om de andra också kan bitas.

Huggormen finns längre norrut än någon annan orm och den finns i nästan hela Sverige, utom högst upp på kalfjället. I soliga lägen, i barrskog och fjällbjörkskog, den finns till och med långt norr om polcirkeln.

Utseende

Huggormar är stiliga, med ett ganska stort trekantigt huvud och betydligt smalare svans än kropp. Hanarna är oftast grå med ett svart zickzackband längs ryggen. Honorna är ofta bruna eller gulaktiga med mörkare zickzackband. Det finns också helt svarta huggormar som liknar snokar, men snoken har nästan alltid en gul fläck på vardera kinden.

Ett annat sätt att skilja huggorm från snok är att titta på ögonen. Är pupillen rund är det en snok och är den smal och lodrät är det en huggorm.

Ormar är växelvarma, deras kroppstemperatur följer lufttemperaturen. Med mörk kropp kan de lättare värmas av solen. Huggormar blir sällan över 85 centimeter långa, men rekordet i Sverige är lite över metern.

En orm rör ständigt sin kluvna tunga för att hämta dofter från luft och vatten. I gomtaket sitter ormens luktsinne. Olika mängd lukt på de två spetsarna berättar om riktningen till mat och faror.

Huggormsliv

Ormar lever ett ganska slött liv och den ser fridfull ut där den ligger och solar, mätt och belåten med en sork i magen. Huggormar ligger i dvala hela vintern under tjälen i hål i marken eller i stenskravel. Massor av ormar kan övervintra på samma ställe, på vissa platser samlas de upp till hundra ormar. På våren kommer de fram, värmer sig i solen och ömsar skinn. Ormar byter skinn för att kunna växa. Du kan hitta det torra, tomma skinnet på marken kring övervintringsplatsen.

Efter vinterdvalan parar de sig och sprider sig sedan till sina jaktmarker som kan ligga flera kilometer från vinterplatsen. En dräktig hona far inte så långt. Hos henne värms och kläcks äggen inne i kroppen, i augusti föder hon sedan ett tiotal levande ungar.

Bästa chansen att få se huggormar är när de just har krälat fram i vårsolen ur sin vinterdvala. Sök upp blockiga, soliga sydsluttningar som tinar fram tidigt ur snön. Grusåsar och klapperstensfält med stora stenar och många hål är fina övervintringsplatser. Har du tur kan du hitta många ormar som solar på ett litet område. Senare på sommaren är huggormar svårare att hitta. Då söker de sig till stränder och våtare marker. Huggormen är bra på att simma, med hög fart ringlar den fram längs vattenytan.

I Sverige är alla ormar är fridlysta. Förr var det dock vanligt att man slog ihjäl huggormar. Skolklasser kunde fara ut för att döda ormar på friluftsdagen! Idag tänker vi annorlunda. Får man en orm på tomten har man rätt att fånga den och släppa den några kilometer bort. Huggormar har torgskräck, så vill man slippa orm på tomten ska man klippa gräset kort och ha öppna ytor runt huset.

Den giftiga ormen

Huggormen har två gifttänder i överkäken. I varje tand finns en kanal till en giftkörtel. Giftet har ormen för att bedöva eller döda sitt byte - grodor, ödlor, möss, sorkar, fågelungar eller andra små djur. Ormen har fint luktsinne och kryper långt in i sorkgångar ända tills den hittar sorken. Då hugger den, och sorken rusar iväg ett stycke innan den dör. Ormen luktar sig fram till sorken och äter upp den hel. I ormgiftet finns också enzymer, kemiska ämnen, som hjälper till att bryta ner sorken i ormens tarm.

Ormen kan också försvara sig genom att bita. Det gör den om vi av misstag skulle trampa på den eller stöta till den med handen. Men huggormen ringlar aldrig fram mot en människa för att gå till anfall, hellre ringlar den bort eller ligger helt stilla för att inte bli sedd. Det finns en myt att huggormsungar skulle vara giftigare än vuxna ormar, så är det inte – små ormar är mindre giftiga än stora.

Att bli biten av en huggorm gör väldigt ont. Det känns som när man slagit sig hårt med en hammare på tummen säger de som råkat ut för det. Ytterst sällan är ett huggormsbett så farligt att en människa dör av det, men man ska alltid vända sig till sjukhus om det händer. Kring 200 personer söker varje år läkarhjälp för huggormsbett. I många fall har ormen bitit utan att spruta in gift. Ungefär vart åttonde år dör någon i Sverige av huggormsbett. GIC - Giftinformationscentralen kan alltid svara på frågor om olyckan är framme – ring dygnet runt 08-331 231 eller via 112.

– Läs mer –

Grodor & reptiler

Upp