Finngården

Datumet för denna plats har passerat

Sparad som favorit Spara som favorit

Finngården

Invandringen från Finland började redan mot slutet av 1400-talet. Många svedjebönder sökte sig till skogsmarker i Värmland på gränsen till Norge. Svedjebruket är en gammal odlingsform som de finska bönderna förde med sig till sina nya landområdet i Sverige, som kom att kallas för finnmarker.

Svedjebruk innebär i att man första året fäller skogen på ett område som är lagom stort för att bli en åker. Vid midsommartid nästa sommar bränner man området, den så kallade svedjningen. Både män och kvinnor deltar med vatten och granruskor vaktar de elden så att den håller sig inom området. Det är ett smutsigt, hett och slitsamt arbete. Så fort marken svalnar sår man direkt i askan. Först på sensommaren det tredje året kan man skörda säden. 

Finngårdens rökstuga på Skansen
Finngårdens rökstuga |

Som alltid i skogsrika trakter spelar boskapsskötseln en stor roll för försörjningen. Goda betesmarker finns runt gårdarna och på sommaren låter man djuren gå i skogarna, vaktade av vallhjon. Därför har man till skillnad från de svenska bönderna inte fäbodar. 

Näverslöjden är en viktig del av den finska kulturen och många bruksföremål tillverkas av näver och vidjor, till exempel smörkärnor, askar, buttar, bärkassar, saftflaskor, skor, kontar med mera. 

Näverkont och näverskor hittar man i pörtet på Finngården. Pörte kommer av finskans pirtti, en knuttimrad rökstuga utan skorsten med en murad eldstad där rökgången mynnar inne i huset. En reseskildring från 1845 ger oss en skildring hur ett pörte fungerar.

"Den stora spiseln, de rykande pärtorna som fästas i sina klykor, de små skjutgluggarna i de grofva timmerväggarna, takhålet, som då och då öppnas, utsläpper något af den allt mer ymniga röken..."

Vid sekelskiftet år 1800 uppskattas den finsktalande befolkningen i de svenska finnbygderna till omkring 12 000 personer. Under 1800-talet minskar antalet tills ett par hundra återstår. Den kraftiga minskningen har dels sina orsaker i den omfattande emigrationen, dels i att många gifter sig med svenskar och förlorar kontakten med sitt modersmål och sin ursprungliga kultur.

Finngården består av hus från tre byar - Örtjärnshöjden, Vittjärn i Lekvattnets socken och Långnäs by i Gräsmarks socken. Husen har sammanförts till en gårdsanläggning. Gården består av ett boningshus, pörtet, samt ett kokhus, en stolpbod och en loge. På en gård av det här slaget skulle också ha funnits en bastu, sädesria, stall och fähus. 

- LÄS MER -

1830-1860


Hus och byggnader

Upp