Finngården
Sparad som favorit Spara som favorit

Finngården

​I Finnskogarna har människor vandrat stigarna länge innan gränser och nationer existerade. Finnskog eller Finnmarker används som begrepp för de ofta ganska otillgängliga skogbevuxna områden i mellersta Sverige och sydöstra Norge som skogsfinnar befolkade på 1600-talets början.

Öppettider

ons 1/5 11:00 - 17:00
tor 2/5 11:00 - 17:00
fre 3/5 11:00 - 17:00
lör 4/5 11:00 - 17:00
sön 5/5 11:00 - 17:00
Visa alla Öppettider ›

Finnskogen har en unik historia i skandinaviskt sammanhang. Hit till gränstrakterna mellan Norge och Sverige kom finnar från det inre av Finland, från de stora skogarna längs ryska gränsen, och de var inte arbettsökande. De var svedjebrukare på jakt efter land.

Skogsfinnarna försörjde sig till en början, på svedjebruket. Den speciella svedningstekniken och odlingen av den speciella svedjerågen var något nytt i Sverige och innebar möjlighet att även använda skogen för odling. Svedjebruk innebär att ett skogsområde bränns för att tillfälligt användas för sädesodling och bete. Denna finska migration formade en historisk minorietetskultur som upprätthöll finskspråkiga nätverk intill 1900-talet. Den sista finnspråkskunnige dog 1985.

Pörtet

Finngardens-rokstuga.jpg#asset:732

Pörte kommer av finskans pirtti, en knuttimrad rökstuga utan skorsten med en murad eldstad där rökgången mynnar inne i huset. En reseskildring från 1845 ger oss en skildring hur ett pörte fungerar.

"Den stora spiseln, de rykande pärtorna som fästas i sina klykor, de små skjutgluggarna i de grofva timmerväggarna, takhålet, som då och då öppnas, utsläpper något af den allt mer ymniga röken..."

Näverslöjden är en viktig del av den finska kulturen och många bruksföremål tillverkas av näver och vidjor, till exempel smörkärnor, askar, buttar, bärkassar, saftflaskor, skor, kontar med mera.

Som alltid i skogsrika trakter spelar boskapsskötseln en stor roll för försörjningen. Goda betesmarker finns runt gårdarna och på sommaren låter man djuren gå i skogarna, vaktade av vallhjon. Därför har man till skillnad från de svenska bönderna inte fäbodar.

Vid sekelskiftet år 1800 uppskattas den finsktalande befolkningen i de svenska finnbygderna till omkring 12 000 personer. Under 1800-talet minskar antalet tills ett par hundra återstår. Den kraftiga minskningen har dels sina orsaker i den omfattande emigrationen, dels i att många gifter sig med svenskar och förlorar kontakten med sitt modersmål och sin ursprungliga kultur.

Finngården består av hus från tre byar - Örtjärnshöjden, Vittjärn i Lekvattnets socken och Långnäs by i Gräsmarks socken. Husen har sammanförts till en gårdsanläggning. Gården består av ett boningshus, pörtet, samt ett kokhus, en stolpbod och en loge. På en gård av det här slaget skulle också ha funnits en bastu, sädesria, stall och fähus.


Hus och byggnader


1830-1860

Upp