Berguv på Skansen

Berguv

Berguven är den största ugglearten i Sverige och en skygg jägare. Berguvarna på Skansen medverkar i ett projekt för att återintroducera berguv i skärgården.

Öppettider

Idag
23/11
24/11
25/11
26/11
Visa alla Öppettider ›
Berguv på Skansen

Visste du att

Berguven är den största och tyngsta av världens ugglor.

Snabba fakta om berguv

Latinskt namn: Bubo bubo
Ordning: Ugglor (Strigiformes)
Familj: Äkta ugglor (Strigidae)
Vikt: 2-4 kg
Längd: 59–73 cm
Vingbredd: 138-170 cm
Könsmognad: Troligtvis vid 3-4 års åler
Parningstid: Slutet av februari till början av september
Dräktighetstid: 1 månad
Antal ungar: 2-3
Medellivslängd: 20 år
Äter: Små gnagare, större gnagare och fåglar bl a
Utbredning i Sverige: Större delen av Sverige utom längst i norr

Berguven finns i Europa och större delen av Asien. Den stannar vanligtvis på en plats men ungfåglar kan göra långa förflyttningar för att hitta revir. Den trivs i bergiga skogstrakter, på stupande bergsbranter och på klippiga skärgårdsöar. När berguven väl har hittat ett revir stannar den kvar där. Reviret omfattar i regel 4-6 kvadratkilometer med ett mycket varierat landskap.

Boet läggs på en klipphylla med ett stup nedanför och med en utskjutande vägg som skydd. Denna boplats väljs ut av hanen. Redet är ofullständigt och består av en bale av material som skrapats upp från marken samt rester av spybollar som bomaterial.

Utseende och biologi

Normalt blir berguven runt 20 år, men kan i fångenskap leva betydligt längre, troligen upp till 60 år. Berguven väger 2-4 kilo och är därmed den största och tyngsta av världens ugglor. Den känns igen på sina tydliga örontofsar och orange ögon, det stora huvudet och den yviga fjäderdräkten som på bröstet har en guldbrun ton med svarta streck. Magen är rostgul med smalare svarta streck. Ovansidan är mörkbrun och har grova fläckar samt en tvärgående teckning i svart. Vingen har ett svartvitt band, klorna är grova och strupen är vit, den syns bara när fågeln ropar. Berguven har skarp syn och god hörsel, den ser även bra i svagt ljus. Nykläckta ungar har en ljusgrå dundräkt och ser ut som små troll.

Berguven varnar med ett skällande ka. Ungarna tigger efter mat med ett ljudligt tju''ysch, som hörs under nätter i augusti. På vårvinter sjunger hanen med ett mycket djupt tvåstavigt hoande och honan har ett lockläte som är ett skrovligt skällande läte. Berguven har dessutom ett trutliknande orosläte.

Berguven jagar mest under natten och lever av små gnagare, harar, änder, kråk- och viltfågel. Fisk, grodor och olika småfåglar är annan populär föda, och ibland tar berguven andra ugglor och rovfåglar.

Det är inte känt när berguvarna blir könsmogna, men man tror att berguven häckar för första gången runt 3-4 års ålder. Den har en utdragen häckning som sträcker sig från slutet av februari till början av september, och den lägger 2-3 ägg som sedan ruvas av honan i drygt en månad. Under denna tid förser hanen honan med mat, och han fortsätter sen att ensam försörja familjen de första veckorna efter ungarnas kläckning. Dålig väderlek och rovdjur som exempelvis mård, räv och grävling kan utgöra hot mot kullen.

Efter två månaders ålder börjar ungarna göra sina första flygturer, men det dröjer ytterligare minst ett par månader till innan de är helt mogna att försörja sig själva. Ungfåglarna lever sen ett kringströvande liv och söker då efter en lämplig partner samt ett häckningsrevir.

Berguven och människan

Berguven är en sägenomspunnen fågel och den har väckt både skräck och hat. Förr trodde man bland annat att dess hoande förutspådde både oväder och olyckor och förbjöd därför barn att härma uven.

Idag släpper människan ut miljöfarliga ämnen, till exempel kvicksilver och DDT, som anrikas i näringskedjan och lagras i höga halter i djuren högst upp i näringskedjan. Ofta får dessa förlamade ungar, blir sterila eller dör. Skogsbruket är störande när det förekommer körningar med maskiner vid boplatserna, men det har också en positiv inverkan genom att kalhyggen ökar tillgången på gnagare. Även det ökande friluftslivet kan störa häckningarna och bidra till att äggkullar förstörs. Vidare utsätts arten för tjuvjakt, illegal handel med ägg och ungar, samt handel med uppstoppade fåglar. Numera förolyckas även uvar i kraftledningar och stolptransformatorer, av taggtråd som river upp fjäderdräkten och i trafikolyckor.

Berguvar kan förekomma i europeiska städer, där har de även setts häcka. Troligtvis rör det sig då om yngre fåglar som letar revir och partner. Man har även sett dem jaga råttor på öppna soptippar. Det kan vara riskabelt för uven, eftersom råttorna kan bära på miljöfarliga ämnen. De har också setts flyga med diverse avfall insnärjda runt fötterna.

Jakt

Berguven har jagats för att den konkurrerade om småviltet och fram till 1925 utgick dessutom skottpengar. De senaste 150 åren har berguvstammen gått tillbaka dramatiskt och 1950 fridlystes den i Sverige, den är numera med på Naturvårdsverkets rödlista. Fridlysningen fick inte någon större effekt så i slutet av 1960-talet startades det första berguvsprojektet som omfattade Göteborg, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Småland. Projektet var framgångsrikt och avelsparen överfördes 1983 till andra berguvsprojekt i landet.

I slutet av 80-talet påbörjade Skansen ett samarbete med Skärgårdsstiftelsen som resulterat i att ett tjugotal berguvar släppts ut i Stockholms skärgård. 

– Läs mer –

Vilda djur

Upp