Berguv

Trivs i bergiga skogstrakter

Berguven finns i Europa och större delen av Asien. Den stannar vanligtvis på en plats men ungfåglar kan göra långa förflyttningar för att hitta revir. Den trivs i bergiga skogstrakter, på stupande bergsbranter och på klippiga skärgårdsöar.

Under de senaste årtiondena har det också blivit allt vanligare med uvhäckningar i grustag och stenbrott samt vid industrianläggningar och andra höga byggnader. När berguven väl har hittat ett revir stannar den kvar där. Reviret omfattar i regel 4–6 kvadratkilometer med ett mycket varierat landskap.

Boplatsen väljs ut av hanen och läggs oftast på en klipphylla med ett stup nedanför och med en utskjutande vägg som skydd. Redet är ofullständigt och består av en bale av material som skrapats upp från marken samt rester av spybollar som bomaterial.

Störst och tyngst av världens ugglor

Normalt blir berguven runt 20 år, men kan i fångenskap leva betydligt längre, troligen upp till 60 år. Berguven väger 2–4 kilo och är därmed en av de största och tyngsta av världens ugglor. Den känns igen på sina tydliga örontofsar och orange ögon, det stora huvudet och den yviga fjäderdräkten som på bröstet har en guldbrun ton med svarta streck. Magen är rostgul med smalare svarta streck. Ovansidan är mörkbrun och har grova fläckar samt en tvärgående teckning i svart. Vingen har ett svartvitt band, klorna är grova och strupen är vit, den syns bara när fågeln ropar. Berguven har skarp syn och god hörsel, den ser även bra i svagt ljus. Nykläckta ungar har en ljusgrå dundräkt och ser ut som små troll.

Tvåstavigt hoande och skrovligt skällande

Berguven varnar med ett skällande ”ka”. Ungarna tigger efter mat med ett ljudligt tju”ysch, som hörs under nätter i augusti. På vårvinter sjunger hanen med ett mycket djupt tvåstavigt hoande och honan har ett lockläte som är ett skrovligt skällande läte. Berguven har dessutom ett trutliknande orosläte.

Jagar på natten

Berguven jagar mest under natten och lever av små gnagare, harar, änder, kråk- och viltfågel. Fisk, grodor och olika småfåglar är annan populär föda, och ibland tar berguven andra ugglor och rovfåglar.

Hanen matar honan under ruvningstiden

Det är inte känt när berguvarna blir könsmogna, men man tror att berguven häckar för första gången runt 3–4 års ålder. Den har en utdragen häckning som sträcker sig från slutet av februari till början av september, och den lägger 2–3 ägg som sedan ruvas av honan i drygt en månad. Under denna tid förser hanen honan med mat, och han fortsätter sen att ensam försörja familjen de första veckorna efter ungarnas kläckning. Därefter hjälper båda föräldrarna med att skaffa mat till ungarna. Honan som är större kan ofta ta större bytesdjur än vad hanen klarar av. Däremot är hanen mer skicklig på att ta mindre bytesdjur varför de kompletterar varandra till förmån för ungarnas tillväxt och överlevnad.  Dålig väderlek och rovdjur som mård, räv och grävling kan utgöra hot mot kullen.

Efter två månaders ålder gör ungarna sina första flygturer, men det dröjer ytterligare ett par månader innan de är helt mogna att försörja sig själva. Ungfåglarna lever ett kringströvande liv och söker då efter en lämplig partner och ett häckningsrevir.

Berguven och påverkan från människan

Spridningen av miljögifter, framför allt kvicksilver, hade särskilt under 1950- och 60-talen allvarlig effekt på beståndet i södra och mellersta Sverige, men situationen har i dessa avseenden förbättrats. Ofta fick de djuren förlamade ungar, blev sterila eller dog.

Skogsbruket kan vara störande när det förekommer körningar med maskiner vid boplatserna, men det har också en positiv inverkan genom att kalhyggen ökar tillgången på gnagare. Även det ökande friluftslivet kan störa häckningarna och bidra till att äggkullar förstörs. Dessutom utsätts berguven för tjuvjakt, illegal handel med ägg och ungar, samt handel med uppstoppade fåglar. Numera förolyckas även uvar i kraftledningar och stolptransformatorer, av taggtråd som river upp fjäderdräkten och i trafikolyckor.

Berguvar kan förekomma i europeiska städer, där har de även setts häcka. Troligtvis rör det sig då om yngre fåglar som letar revir och partner. Man har även sett dem jaga råttor på öppna soptippar. Det kan vara riskabelt för uven, eftersom råttorna kan bära på miljöfarliga ämnen. De har också setts flyga med diverse avfall insnärjda runt fötterna.

Fridlysning och artbevarande

Berguven har tidigare jagats för att den konkurrerade om småviltet och fram till 1925 utgick dessutom skottpengar. De senaste 150 åren har berguvstammen gått tillbaka dramatiskt och 1950 fridlystes den i Sverige. Fridlysningen fick inte någon större effekt så i slutet av 1960-talet startades det första artbevarande berguvsprojektet som omfattade Göteborg, Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland och Småland. Projektet var framgångsrikt och avelsparen överfördes 1983 till andra berguvsprojekt i landet. Som mest var 600 boplatser besatta vid sekelskiftet. Därefter har utsättningarna avtagit och 2020 inventering resulterade i 458 besatta revir.

Berguven och artbevarandeprojekt på Skansen

I slutet av 1980-talet påbörjade Skansen ett samarbete med Skärgårdsstiftelsen som resulterat i att 33 berguvar fötts upp på Skansen och släppts ut i Stockholms skärgård.

Berguven är klassad som ”Sårbar” enligt Artdatabankens röda lista.