Vårens ankomst har firats på Skansen sedan 1894 och som traditionen bjuder görs det med studentsång, vårtal och valborgsmässobål.
Sederna kring Valborg är både inhemska och av tyskt ursprung. Valborg, som har namnsdag den 1 maj, var en anglosaxisk furstedotter som missionerade i Tyskland på 700-talet där hon blev abbedissa och så småningom helgonförklarad. På valborgsmässoafton hälsar vi våren välkommen när vi samlas kring valborgsmässoelarna och sjunger vårvisor. Det hålls tal till våren och skålas för varmare och ljusare tider.
Valborgsmässoeldarna tändes ursprungligen för att jaga bort både rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren släpptes ut på bete för första gången den 1 maj. Omkring eldarna fördes oväsen – man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek. I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål i det fria för att hålla dem på avstånd. I Sverige koncentrerades valborgsmässoeldarna till Uppland och angränsande landskap dit de kommit med tyska invandrare. Först på 1800-talet spred sig seden över landet. I västsverige tänder man fortfarande påskeldar istället för valborgsbrasor.
En annan sed sista april var att bära maj i by eller sjunga maj. Ett följe drog från gård till gård och sjöng en majvisa och satte en grönskande kvist, maj, i takfoten på stugan. Som tack för uppträdandet skulle majsångarna ha matvaror till ett gille. Det här var mest vanligt förr i södra Sverige.
Idag är det universitetsstäderna som bjuder på det intensivaste valborgsfirandet. I Uppsala och Lund har studenterna sedan lång tid tillbaka firat vårens ankomst med såväl sillfrukost med nubbe som körsång och mösspåtagning. På Skansen kan man både ansluta sig till mer studentikosa traditioner eller bara samlas kring elden och känna att våren är på väg.
Varje år sedan 1974 har en känd svensk hållit talet till våren här på Skansen. Här finns en lista på alla talare >>.