Ursprunget till våra tamhöns är det vilda hönssläktet Gallus i Sydostasien.

Människan har troligen hållit höns som husdjur så länge hon har varit bofast. De fanns i varje hushåll och så småningom utvecklades olika raser i olika bygder.

Utseende

Hedemorahönan var förr mycket vanlig i trakten runt Hedemora i Dalarna. På grund av det kyliga klimatet där har hönan utvecklat egenskaper som en fågel i sydsverige inte har. Detta visar sig bland annat genom att det på fjädrarnas undersida sitter ett extra dun,  s k bidun. Bidunet gör att fjäderdräkten blir både tät och riklig och hönan ser större och kraftigare ut än vad den verkligen är. I vissa fall växer dunet ner på fågelns ben och det ser ut som om hönan har byxor på sig.

Färgen på fjädrarna varierar i svarta, gråa och bruna nyanser. Rasen är relativt tung med en tuppvikt runt 2,5 kg. Hedmorahönan är en mycket god värpare med goda föräldraregenskaper.

På Skansen hittar du Hedemorahöns vid Fäbovallen.