Gutefår har funnits på Gotland och Fårö sedan människan kom dit för att bosätta sig, då kallades de för utegångsfår.

Gutefåret härstammar från det gamla Gotländska utegångsfåret som har många likheter med vildfåren. I slutet av 1800-talet hade aveln av dessa får börjat styras mer mot hornlöshet, kulliga djur. Hornen utvecklades på bekostnad av köttet ansåg man. 

På 1920- talet köper Edward Graelert en gård på Gotland och börjar köpa in gotländska utegångsfår med det ursprungliga utseendet med stora böjda horn. Det var den enda besättningen med horn fram till 1937.  På Lilla Karlsö går fortfarande får som härstammar från den besättningen.

Svenska Naturskyddsföreningen och chefen för Skansens naturhistoriska avdelning, Carl Fries, uppmärksammade att dessa får höll på att försvinna. År 1938 köpte Skansen en bagge och två tackor och på 1940 –talet såldes djur vidare till bla Slottskogen i Göteborg. Nu är flera djurparker och privatpersoner med i bevarandearbetet och rasen kan anses räddad. Gutefåren härstammar från ett par baggar och ett tjugotal tackor, men trots det har inga inavelsdefekter märkts.

Tidigare försökte man med korsningar med Jacobsfåret vilket gav får med fyra horn och fel på ögonlocken så den aveln avslutades. Den rasen har lanserats som det ursprungliga gutefåret eller bronsåldersfåret men det stämmer inte.

År 1973 skapas namnet gutefår från gute=gotlänning och från gotländska utegångsfår. Eftersom namnet gotländskt utegångsfår användes av pälsfårsuppfödarna och ”hornfåren” behövde ett eget namn. År 1977 startas föreningen Gutefåret och 30 år senare, år 2007 startades Gutefårakademin.
Gutefåret härstammar från minst sex obesläktatde linjer och idag finns ca 4000. Gutefåret är Sveriges näst vanligaste fårras efter gotlandsfåret.