”Häraf skall bli en ledande artikel. Och hvilken artikel! En artikel, som minsann är ord och inge visor, en artikel egnad att göra slag i saken, en artikel med skarpa drag och bjert kolorit, en artikel i framskridandets, i upplysningens, i den allmänna välfärdens intresse, utan krumbugter och utan gåtor!” Redaktör Jon Engström i Barometern, Kalmar hösten 1844.

Aktuella öppettider boktryckeriet>>

 

Med nya idéer från Europa och det unga Förenta Staterna börjar redaktörerna ta del av den politiska debatten. Det kunde gälla en större respekt för folkviljan, en liberalare syn på strafflag och fattigvård eller en bättre och bredare folkundervisning. Antalet tidningar och även antalet orter med egen tidning ökar under 1840-talet i en takt som dittills varit okänd.

Den nya pressens huvudmän var välutbildade. De skrev ledande artiklar, men arbetade också med annat. Många var läkare, andra lantmätare eller lärare. Ortens tidning kunde alltså ha ”redaktörer” av två sorter, för på redaktionen behövdes också en hantverkare i den typografiska branschen, på plats både i tryckeriet och på redaktionen. En person som översätter från utländska tidningar och klipper notiser ur andra svenska tidningar. Boktryckaren kunde vara en kvinna. Omkring en femtedel av alla självständiga botryckare i riket var kvinnor.

Sådant som annonser och kungörelser gällande den egna orten kunde tryckeriets anställda sköta. Faktorn arbetsleder i sätteri och tryckeri. Gesällen går under namnet konstförvant. Sättaren sammanfogar bokstäver som blir till rader, spalter och färdig text att trycka. Om några decennier, mot slutet av 1800-talet, kommer många sättare vara kvinnor. De fick inte lika mycket betalt. Tanken fanns att kvinnor skulle vara skötsammare och mer passande än de manliga kollegorna.

En tidning med utgivning en eller ett par gånger i veckan om 400 ex kunde tryckas på en Stanhope handpress av den typ som står intill fönstret i tryckeriet på Skansen. Innan tidningen kunde tryckas måste texten sättas. Sättningen av tidningen höll tre-fyra personer sysselsatta i nästan åtta timmar vardera.

Varje ex trycktes sedan på ett ark papper. Pappersbunten hade först lagts i blöt en tid innan för att bli lagom fuktigt för att suga åt sig trycksvärta. Man tryckte först på arkets ena sida, t ex sidan 1 och 4, bytte sedan typerna och tryckte igenom hela arkbunten igen med sidan 2 och 3 på baksidan.

Tre personer arbetade vid tryckpressen. En av dem hade rena händer och hanterade bara pappersbytet mellan varje tryck, en annan klappade ner typerna i formen och färgade in typerna med ny trycksvärta så att det blev ”klappat och klart”. Den tredje personen var tryckaren själv som med handkraft och yrkeskunnande såg till att varje tryck i maskinen blev lagom hårt. Hela tidningsbunten tog minst 4 timmar att trycka. Efter det veks varje ark på mitten och tidningen var färdig.

I städerna runt om i Sverige var de tryckta upplagorna för det mesta på några hundra exemplar. Men varje exemplar kunde ha många läsare. Flera hushåll kunde slå sig ihop om en enda prenumeration.

Skansens boktryckeri, eller på latin Officina Typographica, är inrymt i en byggnad från 1725, som stått vid Södermannagatan i Stockholm. I det stora gavelrummet finns utrustning för handsättning med lösa typer och två handpressar, den ena av ek och den andra av järn. I det mindre rummet finns kontor med arbetsplats för tryckeriets faktor.

I husets övriga rum finns boktryckarens bostad, som består av kök, kammare och sal.


På gården finns också en liten stadsträdgård>>
Här kan du läsa mer om  när orden gjöts i bly>>