Abborren är en vass fisk. På ryggfenan har den vassa taggar för att försvara sig mot rovfiskar och andra som vill äta den.

Det plaskar i ytan när stimmet av randiga abborrar jagar småfisk i viken. Löjor, mörtar och strömmingar lever farligt. Men den gädda som försöker äta en abborre kan sticka sig i halsen av de vassa fenorna, och fiskaren får själv passa sig för att bli stucken på fingrarna. 

Skicklig jägare
Abborren är en skicklig jägare, som jagar i stim. Småfisk av alla slag, men också löja, siklöja och strömming, är viktig föda för abborrar. När ett stim abborrar attackerar ett stim av småfisk söker sig ofta jakten fram i vattenytan och syns på långt håll. När abborren står still i vattnet är den väl kamouflerad med sin randiga kropp.

Populär fisk
Abborren lever i Östersjöns bräckta vatten och i sötvatten i sjöar, åar och älvar. Abborrar väger sällan mer än två kilo och de är snabba, pigga och starka. De som fiskar gillar att få sprattliga abborrar med hjälp av spinnspö, pimpel eller metspö. Stekta abborrfiléer är en delikatess tycker många. I små tjärnar med lite mat och många abborrar blir abborrarna små – då kallas de tusenbröder.

Släktingar
I Sverige finns två släktingar till abborren. Gösen är större, lik en gädda men med abborrhuvud. På engelska heter den därför Pike perch (gäddabborre). Gösen anses mycket god som matfisk. Gärsen är en lite abborrfisk med ännu fler taggar än abborren. Den är för liten för att vara intressant på matbordet.

Leker på våren
Abborren leker under våren i grunt vatten. Honorna lägger långa band av rom på grenar, stenar och vattenväxter. Hanarna följer efter för att spruta mjölke. Om en hane inte är snabb och stark nog kan en annan hane ta över och befrukta vissa av äggen – då blir det många pappor till en abborrhonas ägg.