Motjärnsgruvan

Foto: Marie Andersson

Här visas ett dagbrott från första halvan av 1700-talet där bergsmän bryter järnmalm med hjälp av eld – s k tillmakning. Bergsmännen var bönder som också ägde den tekniska kunskap och de naturtillgångar som behövdes för att producera järn:

• malm i berget
• skog till bränsle i gruvorna, till hyttorna där malmen smältes och till smedjan
• kalk i marken till förbränningen
• strömt vatten till kraft

Foto: Anders Bouvin, Skansen

Järn var vid den här tiden en av de största exportprodukterna i Sverige. Män och kvinnor arbetade sida vid sida i gruvorna. Barnen arbetade också, både i och ovanför gruvan, med att sortera malmen (skräda) och att krossa den. För att få fram tillräckligt med kol till hyttor och smedjor gick det åt stora skogsarealer.

Gruvindustrin utgör fortfarande en viktig del av Sveriges – och världens – ekonomi. Metaller behövs när vi bygger till exempel vägar och järnvägar, kraftverk och elnät, bostäder och samhällen. Men brytning av metall och mineral lämnar spår i landskapet och påverkar miljön; vattnet, luften och marken.