Bocken har länge varit symbol för Skansens julmarknad. På Jöddes sten har bocken stått stadigt i över
100 år, men under senare tid har den verkat lite bortkommen och oförankrad. Mer en dekoration än en
symbol i våra gästers ögon. Idag är julbocken en liten halmsak som i många hem står halvt skymd under
granen – föga kan man ana det brokiga och viktiga förflutna denna figur har. Det är dags att plocka
fram bocken i oss alla!
Bocken har en lång tradition i svenskt julfirande – både som halmfigur och som ett levande väsen. Från alla delar av landet finns uppgifter om denna både älskade och fruktade figur. Han dök upp, en bångstyrig person, utklädd till bock med horn och ansiktsmask och en fårskinnsfäll över kroppen. Han kunde ha sällskap av andra utspökade personer, och dessa sällskap brukade komma annandag jul. Det var förr traktens ungdomar som drog runt mellan gårdarna för att samla slantar och mat och dryck till de sammanskottskalas som avlöste varandra från annandagen till tjugondedag Knut. Vandringarna var fulla av upptåg för att locka fram gåvor till sammanskottskalaset.
Som gestalt brukar bocken sammankopplas med helgonet S:t Nikolaus (det givmilda helgon som sammansmält med den gamla gårdstomten och en amerikaniserad variant har blivit till dagens svenska jultomte). Bocken representerade den onde som skulle straffa de olydiga barnen. När Sverige blev protestantiskt fanns helgondagarna kvar som märkesdagar, men helgonen fick mindre och mindre utrymme. Därför försvann S:t Nikolaus, men bocken blev kvar. Han blev den som kunde göra det som inte fick göras och säga det som annars inte blev sagt. Hans roll i bylivet under jularna blev att vara en säkerhetsventil. Genom bocken kunde man säga det som var obekvämt. Ofta satte man små lappar på en liten julbock av halm. På julaftonsnatten bankade man i väggen och slängde in julbocken till mottagaren med små elakheter och lustigheter skrivna på lappen.
Julbocken levde sitt liv i städerna också. Flera förordningar under 1600- och 1700-talen försökte stävja kringvandrandet med julbocken, men i många bygder levde bocken ännu vid 1900-talets början med oförminskad kraft.
Så småningom när julklapparna började bli vanliga i högreståndsmiljöer under 1700-talet behövde man en julklappsutdelare och uppdraget gick till julbocken. Att det gick livat till när julbocken efter ljudliga stötar på dörren släpptes in i salongen framgår av de flesta beskrivningar. Bocken galopperade omkring i rummet, lastad med julklappar som han skakade av sig, eller också ringde han med en klocka för varje paket som han ur en påse kastade på golvet. Utstyrseln var för det mesta hiskelig, så att barnen skrek lika mycket av skräck som av förtjusning. Det är nog begripligt att man i många hem nöjde sig med en fiktiv julbock. Man sa till barnen att det var julbocken som hade varit där och tömt sin julklappssäck i farstun. Och säkert fick många barn före jul veta att julbocken skulle komma med gåvor till de snälla och hjälpsamma barnen men att han skulle stånga de stygga.
Mer än 100 år senare i Elsa Beskows välkända sagobok Petters och Lottas jul är det julbocken som kommer med julklapparna. Men strax efter sekelskiftet 1900 blir det allt vanligare att jultomten delar ut presenterna medan bocken kan vara den som bär julklappssäcken. Och idag har vår kära julbock förpassats till att vara en stillastående halmfigur vid julgranen i våra hem.
TIPS! Du kan också hålla en gammal tradition levande genom att kasta en bock till en kompis. Gå in under JULKUL och Kasta en bock!
Källor:
God Jul! Lena Kättström Höök, Nordiska museets förlag
Jul på Skansen. Inga Arnö Berg, Natur och kultur
Sammanfattning sammanställd av Anna-Vera Nylund över Julbocken, i folktro och jultradition. Karin Schager, Raben & Sjögren.
Bocken har en lång tradition i svenskt julfirande – både som halmfigur och som ett levande väsen. Från alla delar av landet finns uppgifter om denna både älskade och fruktade figur. Han dök upp, en bångstyrig person, utklädd till bock med horn och ansiktsmask och en fårskinnsfäll över kroppen. Han kunde ha sällskap av andra utspökade personer, och dessa sällskap brukade komma annandag jul. Det var förr traktens ungdomar som drog runt mellan gårdarna för att samla slantar och mat och dryck till de sammanskottskalas som avlöste varandra från annandagen till tjugondedag Knut. Vandringarna var fulla av upptåg för att locka fram gåvor till sammanskottskalaset.
Som gestalt brukar bocken sammankopplas med helgonet S:t Nikolaus (det givmilda helgon som sammansmält med den gamla gårdstomten och en amerikaniserad variant har blivit till dagens svenska jultomte). Bocken representerade den onde som skulle straffa de olydiga barnen. När Sverige blev protestantiskt fanns helgondagarna kvar som märkesdagar, men helgonen fick mindre och mindre utrymme. Därför försvann S:t Nikolaus, men bocken blev kvar. Han blev den som kunde göra det som inte fick göras och säga det som annars inte blev sagt. Hans roll i bylivet under jularna blev att vara en säkerhetsventil. Genom bocken kunde man säga det som var obekvämt. Ofta satte man små lappar på en liten julbock av halm. På julaftonsnatten bankade man i väggen och slängde in julbocken till mottagaren med små elakheter och lustigheter skrivna på lappen.
Julbocken levde sitt liv i städerna också. Flera förordningar under 1600- och 1700-talen försökte stävja kringvandrandet med julbocken, men i många bygder levde bocken ännu vid 1900-talets början med oförminskad kraft.
Så småningom när julklapparna började bli vanliga i högreståndsmiljöer under 1700-talet behövde man en julklappsutdelare och uppdraget gick till julbocken. Att det gick livat till när julbocken efter ljudliga stötar på dörren släpptes in i salongen framgår av de flesta beskrivningar. Bocken galopperade omkring i rummet, lastad med julklappar som han skakade av sig, eller också ringde han med en klocka för varje paket som han ur en påse kastade på golvet. Utstyrseln var för det mesta hiskelig, så att barnen skrek lika mycket av skräck som av förtjusning. Det är nog begripligt att man i många hem nöjde sig med en fiktiv julbock. Man sa till barnen att det var julbocken som hade varit där och tömt sin julklappssäck i farstun. Och säkert fick många barn före jul veta att julbocken skulle komma med gåvor till de snälla och hjälpsamma barnen men att han skulle stånga de stygga.
Mer än 100 år senare i Elsa Beskows välkända sagobok Petters och Lottas jul är det julbocken som kommer med julklapparna. Men strax efter sekelskiftet 1900 blir det allt vanligare att jultomten delar ut presenterna medan bocken kan vara den som bär julklappssäcken. Och idag har vår kära julbock förpassats till att vara en stillastående halmfigur vid julgranen i våra hem.
TIPS! Du kan också hålla en gammal tradition levande genom att kasta en bock till en kompis. Gå in under JULKUL och Kasta en bock!
Källor:
God Jul! Lena Kättström Höök, Nordiska museets förlag
Jul på Skansen. Inga Arnö Berg, Natur och kultur
Sammanfattning sammanställd av Anna-Vera Nylund över Julbocken, i folktro och jultradition. Karin Schager, Raben & Sjögren.
