Visent

Foto: Anna Yu

Visenten är Europas största däggdjur. Människan har i alla tider fascinerats av vicenten som är ett av de vanligaste motiven på europeiska grottmålningar. Visenten har stått som symbol för styrka, kraft och manlighet. En fullvuxen vicenttjur backar inte för några fiender.

Även romarna fascinerades av det gigantiska djuret och använde gärna visenttjurar i sina Gladiatorkamper.

Medan gigantiska djur som mammut och ullhårig noshörning dog ut under den senaste istiden, överlevde visenten. Men den var ett eftertraktat byte på grund av sin päls och sin höga vikt, den kan väga upp mot ett ton.

Visenten fanns i Sverige på bronsåldern då klimatet var varmare än idag. I modern tid har den funnits i östra och mellersta Europa men utrotades strax efter 1:a världskriget. Tack vare ett antal djur i fångenskap, där flera fanns på Skansen, kunde arten räddas i sista stund. Redan 1929 släpptes de första visenterna ut i Polen.

Visenten är ett flockdjur som trivs i de äkta lövskogarna. De rör sig oftast lugnt och sävligt när de går och söker föda. De är dock mycket snabba djur. De kan vända på en liten yta och springer lätt i en hastighet av 50 km i timmen. De kan hoppa över ett tre meter brett dike eller två meter högt stängsel från stillastående.

Visenttjuren har i alla tider symboliserat styrka, manlighet och kraft. En fullvuxen visenttjur väger mellan 440 och 920 kg. Karakteristiskt för tjurarna är den mörkbruna pälsen, ett kraftigt bogparti, ryggpuckel, tovig man samt kort brett huvud med korta horn, pannlugg och hakskägg.

Trots tjurarnas manliga rykte så är det en äldre ko med kalv som är ledare av visentflocken. Storleken på flocken förändras under året och kan som mest bestå av upp till 20 djur.

I historisk tid har visentens utbredningsområde täckt hela västra, centrala och sydöstra Europa ända upp till floden Volga och Kaukasus i öst.

Läs mer om Visenten:

Visentens biologi

Visentens livsmiljö